Du förstår nog inte direkt själv. Hur betydelsefull du är för mig. Du är verkligen mitt liv. Eller du var kankse låter bättre. Nu är du ständigt avundsjuk, irreterad och lättretad. Visst alla har sina dåliga dagar. Tro det eller ej, men Desirée Nilsson har också dåliga dagar.
Jag vet inte vad det har blivigt med dig. Helt plötsligt, så bryr dig dig inte längre. Du skiter i mig. Men som Alma sa, man måste aceptera att hon har andra kompisar, även jag för den delen också. Och jag förstår det. Men när du praktiskt taget dissar mig. Du skiter i att svara på mina sms, du svarar inte när jag ringer. Ska man behöva stalka sin bästavän ? Tycker jag inte.

& när du träffar mig så undviker du mig.Eller skämmer ut mig med mening… Det ända du gör är att be om en länkning. När jag ber dig ta bilder så tar du alltid bilder underifrån "för att du inte vill att jag min blogg ska bli lika bra".. Och så är det, super löjligt ! Innan din blogg blev avstängd så var du lika stor som jag var nu. OCh jag hade ca 13.000 besökare. Frågade dig om en länkning. Men du pratade alltid bort det. Bloggen förstör dig, du trot att du är någonting. Jag har 140000 mer besökare en dig. Men jag kollar knappast ner på dig, som du gjorde innan. Jag orkar inte bråka. Men så länge du har den här attityden, så kan du fara långt bort. Och komma tillbaka när du börjar bete dig som en normal människa. Visst du "spelar i bloggen".. Du provucerar som ett jag vet inte vad.  Visst okej ! Men när du börjar bete dig så också… Där går min gräns.

Och nej jag tänker inte länka din blogg. Jag fick kämpa mig upp utan att du knappt vågade nämna mitt namn i bloggen. Du skrev alltid P, eller något liknade. Du la in bilder på mig, men jag fick aldrig någon länkning. What goes around comes around

?