Dagens fråga

”Vad hände med rottisen som du hade i Tahailand? Köpte du den och bara lämnade den där? Fyfan jävla djurplågare!”
Svar: Som många av er inte vet så bor jag i Thailand ca 3-4a månader om året. Vi skaffade ett hus där och där hade min plastmamma än liten cockerspaniel (eller hur det nu stavas?), men hon började känna sig lite ensam, så när vi åkte till en marknad i Thailand så blev jag helt kär i min lilla vovve. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag skulle aldrig kunna köpa ett liv, ett djur, och bara lämna det.
Och i Thailand så fungerar det lite annorlunda, hundarna kräver inte lika mycket tid. Där köper man dom när dom är små och så låter man dom springa på tomten och leker med dom lite då och då, inte lika puttinuttigt som det är i Sverige. Men men.. Jag gav i alla fall all min uppmärksamhet till honom.
Så för 8.000 bhat så blev han min. Vi var i Thailand ca 2 månader och jag var med honom 24 timmar om dyngnet och han sov alltid i min säng i Thailand, (självklart så vaccinerade vi honom) sen så var vi ju tvungna att åka hem. Men min plastmammas pappa bor i vårt hus, typ tar hand om trädgården och sånt, så vovvarna är aldrig ensamma. Nu har vi 7 hundar där för att han erbjöd sig att ta hand om ett par valpar som lämnats för att dö :(men vi ska åka tillbaka snart och hälsa på 😀

En bild på när lillskiten var 6 veckor. (Jag vet att hundarna ska vara 8:a veckor men i Thailand så är dom dumma och ta ifrån hundarna från mamman alldeles för tidigt för att dom ska vara mindre och då är det lättare och sälja tydligen :/)

En bild på Rolex som är tagen sist jag var där 🙂









