Sitter med Hugo på Vapiano och snackar. Vi träffades ju på pressfrukosten så det kändes aktuellt att ta en lunch efter. Och nu vet jag verkligen vad jag vill. Jag vill aldrig vara med någon annan än honom…
Här är lite bilder från idag. Tagna med mobiltelefonen lägger upp fler bilder sen 🙂 puss.
Sitter i taxin och äter frukost. Bebismat! Men perfekt när man har bråttom..
Ska till en presskonferens (tror jag att det var) på Dramaten. Hörs där!
Filmkväll med bästis!!
Har tränat på worldclass med Annie. Vi körde bootyexpress och jävlar vad jobbigt det var.. Är helt dödnu och har ont i benen. Uäääk
Att skriva godnatt känns lite mer aktuellt än att säga godmorgon ..
Slänger in två bilder från idag. Ja såhär har min dag varit.. Ungefär. Berättar imorgon 🙂 puss på er! Godnatt <3
Ny färg och nytt hår, har rakat ännu mer av sidecutten och har även färgat ögonbrynen. Och ja, jag känner mig som en jude som ska gasas när jag ser rakapparaten på mitt huvud och ser håret falla ner till marken. Snyft, det är så läskigt. Men ni som vill göra det, så rekommenderar jag verkligen det. Att ha ”vanligt” hår är snyggt. Men so laaast year. Sidecuten är dessutom jättelätt att dölja =)
Kate är verkligen grym! Lovar att fixa bättre bilder sen =)
Nu har jag ångest, imorgon så åker jag och Dennis utomlands. Och Annie också. Jag ska till Kreta, Almerydia. För att uppleva gamla minnen, fast jag behöver tänka på annat. Jag behöver lite värme, lite fest och en massa gos från Annie. 🙂 Eller så åker vi någon annanstans? Jo, imorgon så åker vi, eller på fredag.
Och det är lugnt med mig. Det är inte jobbigt, så länge jag inte är själv så är det bra. Vet ju själv att det är ganska kört mellan oss. Så ja, varför gråta över spilld mjölk när man kan supa… Hahaha.
”Sverigedemokraterna vann ju valet tänkte jag skriva, men det är inte sant. Men det känns faktiskt så, som att de vann. Moderater, sossar och grönlingar i all ära, men i detta politiska val gick all uppmärksamhet åt den lilla kören som på valdagen i lyckorus skrek ”Jimmy Åkesson chalalalala, Jimmy Åkesson Chalalalalala”.
Pinsamt nog är den där sången dock ganska catchig, så dagen efter och faktiskt fortfarande går jag runt och nynnar på den. Det gör mina vänner också och med för mycket promille i lördags råkade vi sjunga låten runt bordet på lokalkrogen. Utan att tänka på vilka ord vi uttalade blev stämmorna högre och ganska fort kom det förbi ett gäng stridslystna människor och frågade vad fan vi sysslade med. När gänget såg att vännerna inte såg svenska ut, utan var från Serbien blev det dock helt lugnt. Jag däremot med mitt blonda hår och blåa ögon fick förklara i en halvtimme att jag inte på något sätt var rasist.
Jag är en sucker för Idol och följer det slaviskt. Detta år ställde en rullstolsbunden tjej upp på audition. Hon var jätteduktig och jag med min twistade humor var tvungen att ordvitsa lite och sa att ”det där GICK ju bra”, och att ”hon borde ju GÅ vidare”. Men ack så fel. Jag glömde att så länge jag inte sitter i rullstol själv, saknar två armar eller har något annat handikapp så får jag inte skämta om det heller. Precis som med rasism, det är helt lugnt att skämta om det, bara man själv inte är svensk.
Det fick mig att fundera. Vart går gränsen? Hur mycket handikappad måste jag vara för att få skämta om någon annans handikapp? Hur mycket ”blatte” måste jag vara för att fråga en ungrare hur mycket gulasch han ätit den dagen?
Ja, för det räckte inte med mitt norska medborgarskap vad gäller incidenten i lördags. Jag är tydligen inte tillräckligt mycket inte-svensk för att få skämta om det. Och jag vet inte alltså. Men det måste väl vara ”rasism” om något?”
Jag lovade mig själv att inte skriva någonting mer om det. Men den här bloggen handlar om mitt liv. Och just nu så går mitt liv ut på att gråta och försöka att sysselsätta mig själv med saker som får mig att tänka på annat. Så fort jag sätter på datorn så börjar tårarna spruta, allting påminner om allt som varit.
Det är den värsta känslan jag någonsin känt i hela mitt liv, det är som ett helvete som brinner inuti mig, och min smärta ger det näring och sprider sig i kroppen. Smärtanär så stark så att jag faller ihop och lägger mig i fosterställning, gråter hysteriskt och håller för mitt bröst för att på något sätt försöka att dämpa smärtan som jag känner. Jag trodde inte att den här smärtan fanns på riktigt. Men den finns, och jag skulle göra vad som helst för att slippa den. Jag vill dö, vad som helst för att slippa den. Allting är mitt fel, jag vet det. Men att ligga i sängen, och vända mig om för att lägga mig i famnen så finns det bara nerförsbacke. Att jag ligger ensam, att allting är så tomt och stort. Att skylla allting på mig själv, att klandra sig själv. Det är hårt och det gör ont. Så jävla ont. Det känns fjantigt att skriva det här. Jag är inte så, men nu är jag så jävla tom på ord.
Det här har vart den längsta dagen i hela mitt liv. Godnatt.
Samma koncept. Min nya favoritlåt. Man ska ju fokusera på det bra man hade?
