Skip to main content

Månad: oktober 2010

Jag orkar inte

I det här inlägget tänker jag inte försvara mig. Jag gråter och skakar så hysteriskt att jag knappt kan skriva. Men jag ska försöka. Det är inte synd om mig. Det är Hugo det är synd om…

Jag och Hugo hade en dålig period och Nemo fanns där och sa att allt var okej. Jag litade så otroligt mycket på den människan. Medans han torkade mina tårar när jag satt och sa att jag trodde att Hugo skulle göra slut för att jag tyckte att det kändes som det.. Att han smsade och frågade hur jag mådde. Han visade att han brydde sig om mig. Och när jag och Hugo tjaffsade så sökte jag mig till Nemo, jag trodde att det var vänskap. Sen så blev det som att jag nästan blev kär i honom. Fast inte kär utan att jag kände att jag verkligen tyckte om honom på en sån hög vänskapsnivå som jag inte känt med många människor…

Vi började umgås en del och när han drack så blev han klängig. För han är en sån kille som vill ha det han inte kan få och mig i det fallet, var han ganska säker på att han aldrig skulle ”få”. Till en början så var jag väldigt avvisande och visade att jag inte var intresserad. Sen en kväll så kände jag på något sätt att Hugo, eller jag såg honom på ett annat sätt jag var arg på mig själv att jag gått bakom ryggen på honom men då hade jag inte gjort någonting. Då var det oskyldigt men det kändes som det… Så jag gick ut och festade med Nemo och mina vänner.

Vi åkte till en fest i Danderyd och jag började supa och blev helt borta, jag kände mig sårad trots att Hugo aldrig gjort mig något ont. Och jag och Nemo höll på lite vilket ledde till sex. Han förförde mig så in i helvete. Jag skäms så mycket när jag skriver det här. Det gör så jävla ont i hjärtat. Jag ångrade mig direkt efter. Jag vet inte varför jag gjort det… Jag skyller inte på alkohlen, och inte på nemo heller. Men jag känner mig så manipulerad på något sätt..

Jag valde att inte berätta något eftersom att jag skämdes så mycket. Jag nekade till och med det för mig sjävlv. Ibland så är det bäst att inte alltid berätta sanningen. Jag har legat så många kväller och tänkt att jag verkligen vill berätta det, men det har aldrig kommit fram. Jag har drömt mardrömmar om det, om att jag måste berätta. Men jag har vart så himla rädd att förlora den ända människan i mitt liv som verkligen betyder något. Han är mitt liv på något sätt. Han har vart den människan som fått mig att vela gå upp på morgonen, så mycket som han har gjort för mig. Varför gjorde jag det frågar jag mig själv hela tiden???

Är någon som varit otrogen ovh vetat VARFÖR dom har gjort det? Att det var värt det? Nej, för det var det fan inte…

Nej, jag har mått så dåligt över det och förträngt det. Jag har låtsas som att det inte har hänt. Jag känner mig så jävla äcklig. Sen kan jag säga att jag inte sagt det som hände till NÅGON människa.

Sen så fick Jockiboi reda på det genom nemo. Och jag satt och grät till honom på kvällarna, jag sa att jag kände mig äcklig och bortgjord. Att jag ångrade mig så jävla mycket så att jag inte ens vet vad jag heter. Att jag inte visste vad jag skulle göra? Skulle jag berätta? Skulle jag låtsas som att inget hänt? Jag litade så mycket på honom, han verkade så jävla ärlig..

Sen så ringde jag Jocke idag och frågade hur han mådde och sa att jag hade hört att han skulle komma till Sthlm och frågade om vi skulle ses. Och då började han fråga om mig och Nemo och hur jag mådde. Och jag svarade sådär och fortsätta att prata. Och vet ni vad han gör? Han spelar in samtalet och lägger ut det på sin blogg?  Jag är inte arg på honom för att han gjorde rätt. Men på något sätt så känner jag mig så sviken även om jag inte borde vara det. Jag gav ändå tillit till den människab,

Jag har gjort bort mig. Jag ångrar mig och Hugo förtjänar inte mig. Jag kommer inte att be honom att komma tillbaka för jag är inte värd honom… Men är det något jag måste mest dåligt över är hur jag fått Hugo att framstå som :/

Men det är fortfarande Hugo jag älskar utav hela mitt hjärta. Och det gör så jävla ont att jag sårat honom…

Vad gjorde jag vid den här tiden förra året?

Det bästa med att ha blogg är att man kan titta tillbaka, som t.ex. för att se vad jag gjorde vid den här tiden förra året!

Okej, vid den här tidpunkten förra året så sov jag och var sjuk. Kommer ihåg att det kändes som att jag skulle dö. Jag låg bara och grät och sa ”jag kommer att dö” buhuhuhu..

Och här är en text som jag skrev förra året. Rätt fin och väldigt mycket mig för ungefär ett år sedan 🙂

Ibland så känner jag mig bäst och snyggaste i världen, men under all ytlighet så är jag rätt osäker. Jag försöker att skratta åt misstag och har lätt för att släppa saker. Jag är väldigt sarkastisk av mig och älskar att retas, kanske borde jag egentligen inte ha någon blogg när mina läsare inte förstår ironin…

Jag vill växa upp. Kanske fortare än vad jag egentligen borde. Efter en lång pratstund med Annie så släppte verkligen allting, vi pratade om att vi har tröttnat på allt festande medans våra vänner fortsätter. Jag har valt att ta ett steg åt sidan, inte bakåt. För att komma så långt bort från möjligt från vissa människor. Så jag på egen hand kan ta ett steg framåt.

Jag behöver inte folk som ger mig dåligt rykte och drar mig ner i skiten. Ja, som Dessie, jag tycker om henne mycket, men jag känner att jag växt ifrån henne så himla mycket. Även om jag fortfarande är omogen, så försöker jag att växa upp. Det är inte meningen att jag hänga ut henne, jag vill bara inte längre. Inget bråk, ingen gråt. Bara gå åt två helt olika håll.

Som säkert mina trogna läsare vet, att det till och med märktes på bloggen att jag var på ett steg upp. Ni ogillar mig för mina egna åsikter, jag är rädd för smällfeta människor, inte mulliga, jag tycker att päls är okej men inte så jag har en hel garderob hemma. Det är bara några exempel, men så finns det många människor som tycker annorlunda. Jag är mig själv, det har jag alltid vart.

Jag är inte tänker inte alltid smartast eller är perfekt, men från och med nu ska jag börja visa den jag är i bloggen. Jag ska skriva precis vad jag tycker och tänker, för det är så jag är.

Sorry.”

Och så bloggade jag om hur vi bodde ännu längre tillbaks, för 7-8 år sedan. Här är min bror utanför vårt hus, vi bodde mitt i skogen och ja, titta bara på istapparna. Läskigt!

Kissa är patetisk

Eftersom min manager tog bort inlägget eftersom det var opassande så får ni väl checka in hela på gossips.se . För det var väl någon som hann printa det? Eller?

Fast hon kanske är avundsjuk. Så här ser Kissie ut osminkad.

Och här är jag osminkad 😉

Godnatt..

Hejhej 🙂

Imorgon ska jag faktikst försöka att hitta på något att göra. Typ träna.. Mitt namn är meningslös. Imorgon ska jag boka resan till Thailand också 🙂 Aja sov gott. Puss på er!

Ser ni vad ni det står på min tröja? ” sleep with me free breakfast”..