Varför är det inte enklare?
Nu sitter jag i duschen. Som så många gånger förut. Men nu var det länge sen jag flydde hit. Och när jag sitter här i lugn och ro så försvinner all ångest. Och kan i vanlig ordning inte sova. Bläddrar igenom inlägg från vår och sommaren 2013. Saknar den tiden. Jag hade inte alls lika mycket ansvar jag var ung dum och outvecklad så man förstod sig inte på dem riktiga problemen i livet -.-. Och om jag tänker tillbaka så mådde jag faktiskt ganska bra under hela det året. Allt var kul och jag kände mig ung.
Jag har haft en jobbig period bakom mig som gnager mig i baken hela tiden. Och helt ärligt så har jag haft en skitvecka. Har haft massor att göra men har haft ångest och vart småsjuk. Missat möten. Och duckat telefonsamtal. Och försovit mig till allt. Så det gör ju inte att ångesten som redan finns i min kropp så gör det inte så att jag känner mig direkt bättre. Och så känner jag mig extremt dålig när jag inte gör saker. Ja ni fattar. Har mått jätte dåligt hela dagen igår och Mattias som jobbade natt i onsdags, fick reda på kl 6 imorse(torsdag) att hans morfar gått bort. Så idag har inte vart någon bra dag för oss. Har helt ärligt mått så konstigt så att jag knappt tagit mig från sängen på 3 dagar. Har vart ute lite på kvällarna bara. Är stökigt och rörigt i lägenheten så det måste vi ta tag i. Är det rörigt hemma så blir allt rörigt i själen. Ja men Gud vad jag klagar nu.
Jag ville egentligen bara berätta varför jag vart off på bloggen och mot mina vänner/samarbetspartners.
Men just nu. Så har ångesten försvunnit lite och jag har gjort en to do list. Och håller bara tummarna att nästa vecka blir bättre! Tack för att ni förstår. Ni är bäst <3
En liten tbt till 2013
Ulrica
Jag menar verkligen inget illa med denna kommentar, men du verkar liksom aldrig riktigt nöjd? Att gräset alltid är grönare på andra sidan. Att vara vuxen är tufft, men det är även väldigt roligt. Ansvar suger, men hur många timmar om dagen är det egentligen som man behöver ta ansvar ?(nu tänker jag mest kring jobb osv)
Går du och får hjälp av någon, har du någon diagnos som du behöver få hjälp med?
Jag lever själv med sån djävulsk ångest men man måste någonstans acceptera den och känslorna som ligger och gror bakom och försöka ÄGA det.
Som jag började med att skriva, jag menar inte att vara taskig på något vis, snarare tvärt om, skriver i största välmening.
Men det verkar liksom svänga nå hemskt i ditt mående och det är inte hälsosamt.
Få hjälp för det ❤️
Sofia - bipolär och fd laestadian
Lider med dig <3
A 1
Jag vet att du säjer att du nu inte dricker så mycket. Bra för alkoholen skapar grymt mycket ångest. Lever oxå med det och har i perioder döva den med alkohol men i längden är det förödande. Skaffa ngn bra teraupeut (om du inte redan har en). KBT har varit det som i mitt fall funkat bäst!!! Och försök att fylla livet med mer än bara ytligheter. Man är inte sitt utseende, kram
Anna
Jag har följt dig ett bra tag, så jag tror jag vet tillräckligt för att vara medveten om att du inte kommer att uppskatta mitt råd, men försök.
Min räddning mot ångest var ett 7-4 jobb, rutiner och en vardag!
Vi talar inte de rutiner man själv kan skapa, som att äta regelbundet, hälsa på mamma på tisdagar osv.. Utan det jag menar är att någon ställer krav på en, har förväntningar och tar för givet att man når vissa mål. Att ta på dig ansvar, du har alltså kollegor som står och väntar på morgonen och hör av sig om du skulle vara frånvarande.
7-4 kanske inte är lösningen för dig, men det kan vara väldigt stimulerande att inte kunna välja vilka mål man ska nå, utan man har ibland inget val. Kanske skaffa sig en bloggchef, lön efter prestation eller liknande 🙂