Category: Det var en gång en fjortis

Dumma mig.

Ligger och läser igenom mina gamla blogg och kan inte låte bli att bli lite ledsen. Hur osäker jag faktiskt var på mig själv. Jag ville visa mig som tuff, skrev att jag rökte drack och hade sex fast så nu inte var fallet. Jag rökte det gjorde jag, jag smuttade på sprit bara för att jag ville leka lite cool och ”lukta” och det var väldigt sällan jag blev ”full”, och sex, det fanns inte ens på världskartan delvis för att jag bara hade haft sex 1 gång tidigare och för jag hade stora blödande utslag på hela min kropp som kliade under. Jag skrev sällan om min psoriasis då, skrev väl att jag brukade ”sola solarium för min hud” och att det ”kliade” men aldrig något mer än det.

Men sanningen var att jag inte ens vågade duscha med lampan tänd, jag hade en sån ångest över hur jag såg ut så att jag grät. Egentligen så var nog inte mitt självförtroende sämre än någon 14 årig tjejs, men mina utslag drog ner mitt självförtroende så att jag ville dö. Jag sov nästan hela tiden också, vaknade kl 4-5-6 på kvällen varje dag och folk kallade mig värdelös för att jag inte orkade ta mig till skolan. Något jag idag kan skylla på alla tabletter jag fick utskrivna som skulle dämpa min ångest över psoriasisen samt dämpa att det kliade. Någonstans i samma veva så blev jag diagnostiserad med emetofobi vilket resulterade i att jag slutade äta helt eftersom jag var så rädd för att kräkas.

Jag blev även väldigt elak mot många av mina vänner under den här tiden, delvis så var det säkert tonårshormonerna men också för att jag knappt åt hade 0 energi och kände att jag inte klarade av någonting jag tog mig an. Jag var hemsk mot mina föräldrar också.

Det var ju skönt att saker och ting blev lite bättre med åren. Men jag önskade bara att jag hade vart lite snällare mot mig själv, och mot mina föräldrar. Dem unga tonåren är verkligen ingen dans på rosor.

ETT GAMMALT INLÄGG.

Ligger och läser igenom mina gamla inlägg. Blir lite nostalgisk. Saknar och hatar. Ångrar att jag inte tog vara mer på tiden, att jag tog vara mer på vissa människor. Ångrar att jag inte älskade mig själv mer. Det förtjänade jag. Jag var grym. Speciellt med bloggen.

Bloggen var(och är) då&då ett stressmoment. Jag fick aldrig riktigt vara ung ifred och det märks på mig idag. Det känns faktiskt skönt att bloggen och sociala medier inte är ett lika stort stressmoment, det är något som för det mesta bara faller sig naturligt.

Alltså ni fattar inte hur många inlägg som jag skriver och läser och bara ”naah nu blir mina samarbetspartners sura” ”njaa någon kanske tar illa upp” ”mjaa jag kommer att få dåligt rykte”. Känns som att MÅNGA bara tror att livet är perfekt hela tiden, men det är det fan i mig inte. Önskar att jag kunde vara lika personlig nu som jag var då, jag sket i vad folk tyckte. Det gör jag ifs fortfarande men det känns enda som att alla sitter på nålar. ”för mycket”  ”för lite” JA LAGOM. Perfekt.

  • 29 NOVEMBER 2011 – 04:39

I” ungefär två år så har jag fått höra all denna tjat. Alltid, jämt. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, utan nu snackar vi jämt. Jag får ungefär 20 sms i timmen. Och vad pratar jag om? Jo bloggen, det finns inget Paulina längre.

När jag var 16 år så vaknade jag av att pappa kom in och skrek att jag måste blogga, när jag väl hade gått upp så ringde min mamma mig och sa ”du får jobba på Ica om du inte bloggar, vill du det?”. Sen så bloggade jag. Efter någon timme ringde min manager och sa ”blogga då”…

Efter några timmar till så ringde någon som jag jobbade med och sa ”lägg upp det här”… Sen så loggar jag in på Facebook. Och då är det alltid någon bekant eller någon vän som ber mig om en länk, eller så ber någon jag jobbar med att lägga upp en tävling. Till och med dom jag legat med, eller dejtat får knulla för att dom går runt och säger ”vill du bli bukis med Paow?”… Tragiskt nog så funkar det tydligen.

När jag är ute och festar, så kommer folk fram hela tiden (jag uppskattar det, det gör jag verkligen)… När killar kommer fram och raggar, varför raggar dom 9 gånger av 10? Jo, bloggen. Smörar arslet av sig och bjuder på drinkar! Människor som ställer sig framför mig på stan och tar kort på mig utan att fråga, jo varför? För att lägga upp på sina bloggar. Och mina föräldrars ständiga tjat om att jag kommer att få sitta på pappas mataffär om jag inte bloggar. Människor/vänner googlar mig och tycker att det är skitkul att skriva ”tjena sverigedemokraten” för att det stod på något jävla Flashbackforum? Sug min röv.

Jag kan inte göra bort mig för då hamnar det ute på hela internet. Det första jag hör och tänker på när jag vaknar varje dag, jo det är bloggen. Varför vill alla vara vän med mig? Jo, för att man blir någon slags ”kändis” när man bloggar tydligen.

Helt plötsligt när det blir så mycket tjat om bloggen, samtidigt som jag ska diska, tvätta och räcka till min vänner, som alla hör av sig hela tiden och blir frusterade när jag inte svarar, hur ska jag då hinna med att jag ska renovera hemma?

Samtidigt så får jag inte vara ung, jag får inte göra bort mig, jag får inte hamna i svackor för att det är riskabelt för bloggen. Jag får inte ens supa 3 dagar i veckan när jag precis fyllt 18 som alla andra 18-åringar för då tappar jag mina annonser. Men jag känner ingen lust till att blogga när det blir så mycket tjat hela tiden. Från ALLA. Jag tycker inte att det är kul längre. Alla vill få ut någonting av mig. ALLA, hur kul är det att jämt gå runt med en baktanke med alla man umgås med?

Att behöva vara rädd över att det jag säger till mina vännerska stå i tidningarna?

Det sårar mig och just nu så håller det på att knäcka mig. Ibland så skiter jag i allt och alla och bara kör. Men ibland så blir det väldigt jobbigt också. Att jag inte har någon att prata med. Steffi har aldrig tid längre och hon är den enda människan i hela världen jag har tid för (även om jag älskar många, så har jag inte tid för alla med det livet jag lever), för hon är som jag var i början. Att 100%, fish, bärs och alla udda människor är mycket roligare (så jag skyller inte på henne). För det är trots allt mina problem. Mina val och mitt liv.

Just nu så har det knäckt mig på mitten. Och så här långt ner i hålet har jag aldrig varit tidigare, så det kommer att ta lång tid innan jag tar mig upp. Men jag ska försöka göra mitt bästa. Tack och hej. Och ja, jag kommer att fortsätta att blogga 🙂

Jag lovar att inta glömma vem jag är. Det gället bara att hitta tillbaka och må ännu bättre!”

DennisM.

Kommer ni ihåg Dennis Maglic som drev den provocerande bloggen för typ 7 år sedan? Som också var en nära vän till mig år 2010-2011 innan vi började storbråka på våra bloggar. Så fjantigt var det men det var ju för att underhålla er läsare.

Nu 7 år senare så har vi tagit upp kontakten igen. Och mycket har hänt på dem åren. Dennis driver ett stort klädföretag. Så när vi träffades utanför Lance port förra veckan så bestämde vi oss för att catcha upp över en middag hemma hos Dennis. Och folk som följde oss då tyckte det var konstigt. Fick en massa kommentarer ”va varför vill Paow hänga med Dennis nu när han inte har en blogg längre?” ”varför umgås dem när dem har bråkat” osv..

Men sanningen är att man växer upp. Känns som att alla andra runtomkring oss offentliga människor får göra misstag, bråka med vänner, säga dumma saker men glömmer sedan bort det för att det aldrig dokumentera. Men bloggare och offentliga personer växer tydligen aldrig upp.. Eller?

Jag och Dennis träffade gör gamla tiders skull. Dennis är en fin person och jag önskar honom all lycka. Och vi hade precis lika kul nu, som vi hade då.

Dennis Maglic och Paulina Danielsson, bloggare.

Här är vi. Många år senare och en aning klokare.

Från början till nu

Jag uppskattar dig som följer mig så mycket! Visst, det finns några som skickat hatkommentarer också, men de flesta är snälla och kärleksfulla, så jag fokuserar så klart på kärleken som kommer!

Av alla kommentarer som jag fått under åren, över 360 000 st, fördelat på ca 8000 inlägg. Det blir många inlägg och många kommentarer. Jag har fått läsa mycket skit, men som sagt, många har varit helt fantastiska! Jag hade aldrig orkat med allt, om jag inte haft er som peppat mig. För näthat kommer uppenbarligen med offentlighet.

Så idag, tänker jag sätta upp en frågestund igen. Fråga mig vad du vill veta. Jag har varit med i bloggvärlden så länge, det är väl snart tio år. Hur sjukt! Jag fick bli vuxen med allas ögon på mig. Det är nog inte för alla. För jobbigt är det, att växa upp med så många som försöker sänka en.

Men here goes! Ställ mig din fråga, jag ska svara på allt! Kram!

KLÄDER SOM STICKER UT

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. Byxor HÄR / 2. Stövlar HÄR / 3. Jacka HÄR / 4. Klänning HÄR / 5. Stövlar HÄR / 6. Polotröja HÄR / 7. Clutch HÄR / 8. Klänning HÄR / 9. Byxor HÄR / 10. Jacka HÄR / 11. Örhängen HÄR

Som ni vet så älskar jag rockiga, speciella kläder som sticker ut lite. Jag har alltid kört det jag känner för just den dagen och skita i vad andra tycker. Här över är lite inspiration för kläder jag skulle vilja bära när jag kommer hem från Thailand i vår! 
Hahahha, och titta här då vad jag hittade. Mode har tydligen alltid varit min starka sida 😉
skarmavbild-2016-12-06-kl-10-40-16

This post contains adlinks from Adviral

Teddymania.se – valentines

Har ni hittat något till er kärlek inför alla hjärtans dag än? Om inte kan jag tipsa om att teddymania.se har gulliga gosedjur och nallar från me to you som är perfekta inför alla hjärtans dag. Om ni beställer idag hinner ni få det i tid också! Har ni någon favorit? Jag tycker alla de här är sjukt gulliga och perfekta till olika personer i ens liv 🙂

Valentines

Orlando.

Ja detta för resumera min Miami resa..

Screen Shot 2015-04-10 at 06.30.1110551517_10152703245135025_7502399794171435340_o

Omg satt och kollade igenom min gamla dator här om dagen och hittade så mycket bilder ifrån fångarna på fortet när jag var med och var omslaget
för Veckoryn och intervjuer, ja massor. Och ville dela med mig så kommer en idag så får ni kolla nu under dagar så kommer det nog upp mer!

Det jag var Blodninbella, Petra och Fuki som var med som NÄTKATTERNA på Fångarna på fortet, vi var grymma! Så bra girl”paow”er!!
Oppa!

Media gjorde bort sig, hehe. Såklart jag inte drack något jag är fortfarande lika oskyldig 😉 Puss!

Kalasfull.

Igår så hade jag en så kallad Magaluffylla. Jag blev asfull klockan ett och var i säng innan två och kommer inte ihåg hur jag kom hem. Vaknade upp blöt. Och ingen aning om varför? Telefonen hade jag också i handen. Bra kväll.

Imorgon så börjar jag förhoppningsvis jobba! Längtar! Pallar inte chartra nåt mer! Haha.

20130531-143742.jpg Jag och Chris!

20130531-143810.jpg Pojkfittan 🙂

20130531-143920.jpg Maat! Ruccola <3

Jag undrar…

Är inne i en period nu. Undrar över hur allt blev som det blev, eller är snarare…

Varför blev min blogg så ”stor”? Kanske var det slumpen? Eller att pappa tjatade på mig? Eller vad…?

Vad tror ni? Kolla in denna film och berätta sedan för mig, gör din egen ”analys”, varför blev det som det blev?

Nästa sida »