Ett inlägg jag skrev förut men aldrig publicerade.
Ibland så.
I hela mitt liv så har jag vart väldigt djup. Älskat livet, vilket jag fortfarande gör. Men det senaste åren så har jag känt mig väldigt ensam, ytlig. Jag har svårt att gråta, även om det skulle vara väldigt skönt att gråta. För länge sedan så grät jag för att jag tyckte mamma var dum.. Nu känns det som det behöver vara värre grejer.. Men senaste gången jag verkligen grät var när min familj och jag gick igenom en extremt jobbig grej. Nu för tiden så kan jag försöka gråta över hur tragisk jag är ibland. Men knappt det går..
Har ingenting att vara ledsen över. Förutom att jag känner mig så jävla ensam. Jag vet att jag har en familj som bryr sig, som gör allt för mig. Ett par vänner som bara vill mig väl, men det är någonting som gör så jävla ont. Om jag bara kunde sätta fingret på det. Jag är inte speciellt svag, eller tycker inte synd om mig själv.. Jag mår nog egentligen ganska dåligt, skjutsar bort alla jag tycker om. Om jag ens tycker om någon. Jag skiter bara i allt. Men jag vet inte varför. Och för en gångs skull så ber jag er om hjälp. Vad händer?
duos
du kanske har saker frän barndomen som ligger och trycket som du har pressat bort för stt det gör ont stt ta i det.. så var det för mig, jag blev sjuk,tröttare,stötte bort alla i min nätet , slutade vara glad för min egna och andras skull.. började hos kurator/psykolog för jag tröttnade på mitt beteende.. var utbränd och deppig.. för saker jag aldrig tagit itu med från barndomen ! men ja kan ju bara hänvisa till nig sj, när du kmr hem,sluta festa,ta piller?,umgås lagom,var hemma mer,JOBBA normala tider,motionera och gå hos kurator, de e så skönt stt prata med
någon som inget kan sprida ut.. sen kan man gråts, trust me, hade inte gråtit på 3 år när jag började ta tag i nig själv!! man stänger av allt och alla
diod
mitt
första inlägg
försvann tror jag..
jag började må skit för några år sen,slutade bry mig om mig sj och andra,känslorna inombords dog och Ah grät inte på 3 år! slutade svara i mobilen,hänga med vänner,bli arg sur men ändå körde jag på med jobbet och privatlivet , ignorerade stt jag inombords mådde skit katastrof, här ska de jobbas så de var bara stt spela
sen krascha jag i jan och är fortfarande sjuk,känslorna sprutar ,jag gråter,går hos kurator för stt få
rätsida på mig sj vilket e svårt men behövligt! du kanske skulle prova stt prata med någon? något inom dig kanske trycker omedvetet? de e skönt att tala med någon som aldrig säger det vidare!
för mig handlar de om stuff från barndomen och uppväxten som blockerat mig, då skönt stt kunna gråta
hälften släppte där, nu e ja precis i början så mycket har inte blivit bättre.. men fr går
ta tid!!
tkr du ska åka hem,jobba normala tider,ta hand om dig sj,umgås med
riktiga människor , festa rimligt och ta inga piller,va hemma och mysa,älska dig sj?
kram
Malin
Förstår precis vad du menar.. Har känt exakt samma sak, man känner som
En tomhet men det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är.
Jag fick höra att det antagligen var en liten vuxenkris, man står inför många nya
Val och jag vet att iallafall jag har känt ångest över hur livet ska bli osv. Jag tror man får försöka ta det som det kommer och förr eller senare lär väl någon som man verkligen tycker om och som kan fylls tomrummet dyka upp! Kram
Hanna
Du är så rädd för att bli ensam eller sårad så du känner (lite Omedvetet) att om du Håller folk på avstånd så kan som inte såra dig eller lämna sig… Du ”gör sig själv” ensam så du kan vara säker på att inte bara vakna upp en dag och få en chock för stt du är ensam. Så tror jag att det är <3 jag är sådan
Sofia
Jag tror du tänker för mycket. Jag vet nog hur det är eftersom
Att jag gör lika dant. Jag tror nästan det har med nån överintelligens att gö. Korkade människor hänger bara med i livet och fattar inget medans vi ”smartare” tänker lite för mycket på allting. Låter knäppt kanske 🙂 försök att bara leva så kommer du inte tänka så mycket på det mer. Det är mycket skönare så! Kolla gärna min blogg förresten, ska bli mamma i oktober. Hur spännande som helst! Kram
sara
jadu det vet du bäst själv!
frågestund på bloggen
http://denfulankungen.blogg.se/
La
gå och prata med någon som är helt utomstående kanske en kurator, handledare eller liknande… vem som helst som du inte känner men så småningom känner dig trygg med så du kan öppna dig helt för denne, ang allt. Ibland är man ledsen och behöver öppna sig för någon och då kan det vara skönt att göra det för någon som inte dömer eller känner någon så allt man får ur sig är det som verkligen finns i en. Och det är okej att vara ledsen, ibland är man det utan någon orsak och ibland behöver man ventilera sig utan orsak. Kroppen har inte utrymme för hur mycket som helst, det gäller såväl glädje som sorg, känslorna behöver komma ut. Jag tror man behöver känna för att kunna leva till 100 %. tillåt dig själv det. Jag vet själv hur svårt det är att gråta och jag känner igen mig i det du beskriver och jag kan rekommendera dig att prata med någon utomstående, öppna dig och lätta på hjärtat.
nicole
ska säga vad jag tkr nu bara (:
Jag tycker du ska byta miljö i alla fall för ett tag och få känna dig lugn bort och komma bort från allt stress. menar inte nu att du ska sitta hemma och glo i en väg jag tkr du ska uppleva något som du normalt vis inte gör i ditt vanliga liv att inte tänka på så mkt vad måste jag ha eller köpa och att nu är det dags att ut och supa eller tänka på hur bra man ska se ut hela tiden gå någonstans utan det där behöver inte vara länge men att du kan känna skillnad på att vara borta från de och uppleva något annat. hoppas att de löser sig snart för dig och gör något åt detta nu så du inte sitter och känner dig ledsen hela tiden för de är inte heller bra!
Linn
Säger detsamma, känner igen mig i det där, men vad ska man göra..
Frida
Det beror säkert på något mer än p-piller men måste bara säga att jag kände precis likadant när jag åt p-piller. Vad har du för preventivmedel? Alla extra-hormoner vi tjejer stoppar i oss påverkar kroppen något extremt. Tänk på saken!
Klara
Jag har också varit där. Jag hade allting, familj, vänner, alla grejer jag kunde tänka mig, men ändå var jag ledsen. Jag kände mig tom och ensam. Kanske finns det grejer du gör som du för stunden tycker är roligt, men efteråt känner stor ångest över att du gjorde, inså fall måste du komma ifrån dessa grejer. Du måste även acceptera dig själv, säga till dig själv att du är bra som du är. Tillåt dog själv att vara ledsen, men även glad. Sätt dig och prata med dig själv högt så du hör dina egna tankar ( kan funka även om det låter töntigt)
Hoppas att du får ordning på ditt liv och att du får känna glädje istället för ensamhet!
Pernilla
Det är jobbigt då man känner så & inte kan ta på det samt att något ändå känns så fel.
Jag har också svårt att gråta, det liksom sitter ”fast”…
…man vet att det är bra att lätta på trycket, fått förklarat att det är en träningssak.
Jag är en person som har allt jag önskat mig-man, barn, bor bra, vänner mm
ändå så mår jag dåligt & så som du beskriver.
Jag har en djup depression & det är saker bakom mig som kommit ikapp, jag är också otroligt stark & ingen som tycker synd om mig själv & ändå blev det så här.
Ibland kan man behöva professionell hjälp för att hitta ”det onda” & helt plötsligt kan man se det rätt klart.
Tycker du verkar vara en vettig tjej som behöver ”hitta hem”.
Vet inte om detta gjorde dig klokare, men jag kände att jag ville skriva detta till dig.
Ta hand om dig <3
Ida
Hoppas du mår bättre! Inget skoj att känna så :/
Annika
Hej Paulina!
Jag tror att det låter lite som att du försöker hitta vem du är. Vem du är som person? Känner igen mig lite i det du skriver att man egentligen inte har ngt att må dåligt över men känner ändå att man mår sämst? Att det är ngt litet som saknas för att allt ska bli perfekt. Trygghet som du saknar kanske? hos någon?
Hoppas du mår bättre snart!
emma
Du kanske är rädd för att bli sårad så du håller dig hellre för dig själv, vilket inte är bra. Det är kanske något du måste jobba på, att inte skjuta bort dina vänner och familjen som bryr sig 🙂 Det är säkert många som bryr sig, så hitta dem och håll fast! Hoppas allt ordnar sig 🙂 Många kramar!
Viktor Frisk
Fina Paulina.
Jag hoppas du vet vart vi här hemma står, vi älskar dig!
Linda
Skickar kärlek och kramar. Det finns ingen värre känsla i världen. Låter som du åkt på en riktigt taskig depression, och du behöver kanske prata med någon.
Linn
Känner igen allting du skriver om. Jag har vart i samma sits och flertal av mina vänner också. Det är vamligt! helt normalt. Tycker inte du ska skämmas över hur du känner och mår för tillfället. Tycker det är starkt och duktigt av dig att del med dig dina tankar och känslor till oss.
Jag hamnade i en sån där situation förra året… då känndes allt bara helt blankt. ingenting känndes speciellt maxat eller tråkigt allt var liksom bara detsamma. Ena dagen känndes den andra dagen sig lik. Visst hade jag jätteroligt vissa helger och jättetråkigt vissa dagar, men när dagen där på kom så kännde jag mig lika ensam för de.
Jag vet än idag inte vad det var som berodde på att jag kännde på det här viset. Kanske för att jag brytit upp med mitt ex nåt halv år innan. Men jag var verkligen inte ledsen och inte över honom, för han var ändå ett stort skämt. Så jag kan ändå inte relatera min ensamhet till ex’et heller.
Antar att alla människor går igenom vissa perioder i livet då vi känner oss antingen ensamma, mer sårbara, lite deprimerad och åt andra hållet – glada, pigga etc….
Det är väl kanske bara så livet är?
Vi måste ju faktiskt ha gått igenom ett par motgångar för att få bra och friska framgångar.
Efter regn kommer solsken. Visst är det klyschigt? men det är ju faktiskt sant!
Jag skulle rekommendera dig att gå till en samtals terapeut, det gjorde jag och det är helt fantastiskt bra att gå till en!
Inte psykolog, kurator eller liknande utan samtals terapeut. Det tycker jag är mycket skönare.
Hos en sån känns det mer avslappnande då man hela tiden pratar som om de vore med en kompis.
Gå till en och prata av dig, de hjälper. jag lovar!
Var starkm, de löser sig! 🙂
P.s du är ju bara så jävla snygg!!! d.s
sarah
Du flyr in i festandet hela tiden , då får man ångest sen , tro mig
Daniella dahlgren
Har du någonsin känt dig riktigt tillfredställd av att ha kämpat hårt för att uppnå något eller lyckas med något särkillt? Människor som inte har gjort det eller som sällan gör det, mår oftast inte så bra psykiskt. Det kan bero på att man kanske inte har behövt kämpa sig till något för att man har ändå haft råd att köpa det, det kan också bero på att man redan är deprimerad för då känner man bara sorg ju(men den här känslan är ett stort steg för att komma ur en deprisson.) Det kan också bero på att man är väldigt stressad eller kanske till och med utmattad för då känner man ingenting alls istället, då är allt bara kallt.
Men att uppnå något och lyckas med saker som vi själva haar presterat för är en av våra STÖRSTA tillfredställelser och människor som inte känner det blir sjuka tillslut. 🙁 Det här låter kanske troligt?
lizz
Tycker du ska prata med en läkare,låter som du har en depression. Då känner man sig hur ensam som helst fast man har massa nära å kära. Mår dåligt fast man tycker att man borde må bra. Tillslut skiter man i allt för man orkar inte. Jag har läst din blogg länge å ser symtom för depression lite här å där. Lider av de själv därfö känner ja igen mig. Lycka till Paow . Ta hjälp innan du sjunker för djupt.
Been there..
Du är fortfarande väldigt ung, men har en gammal själ. Jag tror det blir stora konflikter inom dig då. Du lever ett ungt liv, fest och fläng, men ditt hjärta kanske värdesätter andra saker som har större inre värde. Det är lätt att ta den enkla vägen när man mår dåligt, att dricka och festa och omringa sig med människor hela tiden. Men det är en quick fix, som funkar bra ett tag. Men det lämnar en tom inombords. Jag tror att du är som jag, om jag inte har en kille i mitt liv så känner jag ett tomrum som inget annat kan fylla, varken vänner, familj eller upplevelser. MEN det går att jobba bort. Det gäller att verkligen connecta med sig själv. Hitta saker att göra som ger dig ro enda in i själen. Min sådan sak är att titta på serier, filmer och måla tavlor. Jag menar inte att du behöver sitta en en tekopp och stirra in i väggen som någon slags soulsearching, det behöver inte vara ”tråkigt” för att du skall bli trygg med att vara själv. Först när man trivs med att vara på egen hand kommer man dra till sig andra slags människor, det är människor som dras till ditt ”bra-jag” istället för den sämre versionen. Och det kommer också vara människor som får dig att må bättre. Bara gör någonting, det behöver inte kännas 100% rätt innan. Men försök att bryta ditt mönster (alla människor har ett mönster de tar till för att försöka må bättre) för det fungerar ju tydligen inte. Jag VET att det är svårt, tro mig.. MEN det är så värt det.
Elin
Vad tråkigt att du känner såhär 🙁 man har alltid upplevt dig som en väldigt positiv tjej. Det kanske kunde kännas bättre om du fick gå och prata med någon?
Likadant
Jag vet exat hur du känner för jag känner likadant jag har vänner och familj men känner mig ledsen och nere hela tiden. Jag vet inte var det är, men jag tror att man måste uppskatta tiden med sin vänner mer jag tror att man måste njuta när man umgås med vänner och familj och man måste fundera på den stunden när allt känns jobbigt och att man måste ta vara på livet och på det som är roligt ! Umgås mer med vänner och familj och våga gråta det är det som är nycklen våga gråta sätt på en sorglig film eller något om du har svårt att gråta och gråt och sen gå vidare!! <3
Adeline
jag är varken en bloggerska eller har gått egenom skitet du har. men jag känner igen mig. ibland tycker jag också att jag är väldigt egoistisk, liksom man har egentligen allt man önskar sig men ändå är man int lycklig, lr man är men.. nånting fattas. folk som sen försöker inmata en med dedär kärlekstramsan, fattar int ett skit vad man pratar om. för som du, så klarar jag mig själv fanså bra utan nån äckel skit man.
dendär ensamheten kan jag också gråta över ibland. väldigt sällan dock, kanske vartannan månad. men då mår jag verlkigen piss! det är nästan så att självmord går i tankarna, men det skulle jag aldrig göra så mycket älskar jag livet. fast skönt skulle det ibland vara att bara lämna allt, så närståede kunde förstå hur skit man mår, kanske det är det man önskar så elakt som det låter. jag tror knappast det finns något botmedel, det är väl bara att knipa ihop tänderna o suck it up. jag vet due stark, så tro mig du klarar det här! o tänk int på vad andra tycker o tänker, så går du aldra längst! även om det är ett vanligt svenneliv du innerst inne drömmer om. take care!
Sara
känner exakt samma sak.. :/
Selma
Paulina lyssna, innan diggade jag aldrig dig speciellt mycket men de senaste året har du verkligen mognat upp och det är en grej av hundratals du ska vara stolt över. Känn dig inte ensam, du har alla dina läsare. vi alla följer dig för en grej ellerhur, för vi tycker om dig o för du är intressant. Brukar ALDRIG skriva såna här kommentarer men när jag såg det här inlägget så kände jag igen mig på något sätt. Du kanske känner dig ensam nu för att du är utomlands medan alla dina är hemma, men tro mig det känns bara så en stund nu. Allt kommer att bli bra.. du kommer må bättre, de gör man alltid. Låt inte din hjärna hacka upp sig på detta, tänk på allt bra som hänt i ditt liv och tänk inte på det dåliga. T ex hugo, han är dåtid. Det kommer bättre o du kommer hitta en pojkvän och tänka ”pff, vem fan är hugo?” .. du kanske glömt hugo men jag själv vet att du innerst inne saknar honom men som sagt fuck honom, han var bara en kille du var tillsammans med men nu är det över o det är framtiden som gäller. du har ett helt liv framför dig, en egen familj kanske, jobb, du ska bli gammal o få barnbarn.. tänk dig allt dehär.. jag vet inte riktigt vad ajg sitter och babblar om ville bara du skulle känna att du inte är ensam. Du har alla, du är stark o du kan klara allt. 🙂 Kram, ha det bra!
Sofie
Det är jobbigt att känna på det sättet. Jag har kännt precis likadant. Skriver verkligen detta i all välmening men att festa mycket skapar jättemycket ångest, jag jobbade i bar en sommar & som inkastare en annan & när man dricker nästan varje kväll blir man väldigt ångerfylld på något sätt . . . Jag känner igen mej jättemycket hur jag kände då i vad du skriver nu . Egentligen är det helt onödigt att ha ångest, du är ung & lever livet. So did I ! Men tyvärr funkar inte våran kropp/hjärna så utan när man inte är riktigt utvilad, kanske har gjort bort sig lite när man var full så blir det too much & man får något som liknar ångest .
Tror det bästa är att dricka mindre, umgås med folk som får en må BRA & vill ens bästa samt att vila & bara göra saker som gör en glad . Det funkade för mej 🙂
Nu festar jag inte så mycket längre, kanske 1 gång i veckan eller mindre (gör det dock stort då, du vet ju hur mabella är) .
Hoppas du fattar vad jag menar med inlägget, var bara välmenat 🙂
Hoppas du mår bättre snart !
Stor kram xx
sarah
Alkoholen o för mkt festande , tyvärr sanningen ,lycka till
Ida
Jag har samma problem… Vet inte heller vad jag ska göra. Hoppas väl attg de ska gå över när jag börjar gymnasiet, behöver kanske en nystart på livet. Hoppas ditt försvinner snart, de kanske kärleken du måste hitta? 🙂 puss och kram
sara
jag känner inte igen dig mer, din blogg har också blivit riktigt tråkig.. dina inlägg om fest och de är tråkigt. vet du får skriva om vad du vill men förvänta inte dig att din blogg kommer växa mer! saknar den roliga och spontana paulina.
I
Är en väldigt vanlig känsla som unga har, vad som än händer i ens liv.. för mycket stress och press, man ska prestera hela tiden. för dig som är offentligt som måste prestera på en blogg varje dag blir det en extra sak att tänka på. så det är full förståeligt att känna så. du är inte så gammal heller. tror den där känslan släpper när man vet vad man vill i livet och lever det livet. tror bara man får känna sig hel en viss tid av livet, halva livet ska man hitta sig själv, sen ska man vara sig själv, sen när allt är som man vill så börjar andra problem komma som tex. att ens föräldrar börjar bli gamla, barn osv. enda o göra är att bita ihop och fortsätta. tycker du är duktig och har gjort något med ditt liv och lever 🙂 du kommer hitta dig själv och alla pusselbitar kommer falla på plats tids nog 🙂
Jiji
Hej paow, känner igen mig mycket av vad du skrev men det kanske äe så att det gör för ont gråta, så har det iallafall varit för mig. Du kanske bara inte är nöjd med livet, som om det inte räcker, besviken jag vet inte :-/ absolut inget illa menat men du kanske borde gå till en psykolog 🙁 så kan hon,han förklara mer för dig.
mm
deprision på ingång kanske, d kanske skulle hjälpa att gå och prata med någon =)?
Zandra
Skicka mejl till mig, vill berätta några saker som är värda att tänka på, några av dom är väldigt personliga så vill inte skriva det här, kram!:)
Rebecca
Kanske börjar bli vuxen och växa ifrån ditt nuvarande bartender/festa/mallis liv som bara är roligt tills man ca e 19 om man inte vill sluta där resten av livet..
Debbi Kuzmanovic
Känner exakt samma då jag blev grovt sårad av någon jag älskar. Man känner sig meningslös. Det gäller bara att hitta sig och den du vill vara och göra det som får dig att må bra, du kanske är beroende av att känna dig älskad av en kille och du tror säkert att du aldrig mer kommet bli det för Hugo och du hade stor kärlek. Men det kommer tro mig. <3
matilda
känner alltid igen mej jättemycke i dej när du skriver sånna här texter. your not alone <3
Emilie
jag tror att du saknar Hugo otroligt mycket fast du inte vet om det själv. Innerst inne saknar du det ni hade och personen du var tillsammans med honom. Ni var fina tillsammans och du såg ut att må så mycket bättre när du hade honom. Han var lixom ditt liv just då.
snälla läs detta
Jag är 25 år och har gått igenom ganska mycket i mitt korta liv. Att inte gråta är inte lika med ”att vara stark”. Det är något som jag har fått lära mig i mitt liv. Jag har trott att jag är så jävla stark som kunnat stå emot att gråta men du är egentligen bara rädd och svag när du inte vågar gråta. Det man gör när man kväver gråt är att utveckla ångest. Det är sant. Att kväva äkta känslor (så som sorg, glädje, rädsla, aggression) utvecklar ångest. Vi människor behöver känna vad vi egentligen känner. Att du mår dåligt och känner som du gör kan vi som dina läsare inte svara på exakt. Du vet ju mycket mer än oss. Men om jag ska tolka från vad jag läst i din blogg så tror jag att du känner att DU ÄR VÄRD MER ÄN SKIT. Men problemet är att du lever i en omgivning (och kanske speciellt nu där nere) där människor ses som ett stycke kött. Klart man mår skit då om man inte känner att man har ett större värde än så! Du lever även lite i en fantasivärld i och med din blogg då du får pengar för att berätta om ditt liv och då kanske du får prestationsångest för att ditt liv ska vara intressant och läsvärt. Du ska även ”se snygg ut” för det mesta för annars folk kanske kallar dig ful. Det är mycket press och press mår man skit av. För att du ska klara av all denna press reagerar du genom att försöka att inte känna så mycket och att bli mer ytligt. Det är en helt naturlig reaktion. För om du slutar försvara ditt sinne genom ytlighet kommer du antagligen ramla ihop och gråta floder av hopplöshetkänslor. Så vad ska du göra: du måste följa ditt hjärta, på riktigt! Du säger ofta ”jag vill det här, jag ska leka av mig, jag skiter i folk vad dem tycker” men tror egentligen inte du menar det. Sen tror jag att du inser att det du gör är saker du inte egentligen känner dig så himla stolt över. Så mitt råd är att du verkligen lyssnar till dig själv. Vad säger Paulina där inne att hon vill? Vill hon låta sig utnyttjas? Vill du göra något annat än att vara en bartender? Vill du fixa klart skolan på komvux?. OM du vill de där…så gör du det! Men ibland hör man inte vad ens hjärta vill men då hör du i alla fall vad det inte vill och då säger du bestämt nej! Du får maila mig om du vill om du vill fråga nått. Sköt om dig!
Maja
Jag förstår precis hur du känner dig eftersom vi är i samma ålder och jag har känt precis likadant. Man mår dåligt även om det inte är något specifikt som är fel, något specifikt som man kan sätta ord på. Allt är bra egentligen, men det är just det där lilla något som fattas. Jag kan nog inte lösa ditt problem eller säga hur du ska göra, men fundera på vad det är. Saknar du passionen? Något eller någon att brinna för? Glöden inom dig? Och tänk sen hur du ska lösa det. Kram!
Eliiin
Du behöver en förändring. Något nytt, som fångar ditt intresse. Som gör att du vill bry dig.
Ida
Jag tror du behöver en pojkvän, en som alltid finns där som är nära dig. Som alltid tycker om dig hur arg och förbannad du än blir, att han bara skrattar åt de. Hoppas du hittar nån Paulina för det är du värd och jag tror verkligen det skulle vara bra för dig! Kramisar till finaste Paulina!
Filippa Ahnhem
Jag förstår dig Paulina. Det låter som om du behöver landa i dig själv, göra vad du egentligen vill. Det känns som du går igenom precis det jag gjort med jag gjorde med mina kompisar, jag bröt med de känner mig helt ensam men man är aldrig ensam Paulina, det är då de som verkligen älskar dig visar sig. De ska du hålla hårt i de andra kan du hålla lite löst ”i kopplet” detta är mitt råd till dig hoppas jag kunde hjälpa en gnutta. Kram Filippa.
Christoffer
Kom ihåg att ta de lugnt ibland också! Stanna t.ex. hemma, fixa lite mat själv, gör sånt du är bra på och träna. Skippa allt ”lyx” eller vad man ska säga och var ärlig och snäll! Du kommer klart att hitta vänner, men det är svårt om man inte hittat sig själv så satsa på det! Gråt och skratta om vartannat, tyck synd om dig själv och inse att du är fin som person också. Det gäller att hitta balansen! Jag e ingen gud å vet inte hur situationen är men där är något att gå på iaf!?
madelene
jag kan ju inte veta exakt vad det är som gör så att du känner såhär, men jag har läst din blogg varje dag i flera år nu och man märker en rejäl skillnad mellan då du var tillsammans med hugo och nu :/
Bella
Paulina, du är inte ensam. Jag känner EXAKT samma sak som du, det går inte att beskriva.. man bara känner sig ensam. Jag tror att man är olycklig på något sätt fast man inte vet varför. Jag har också svårt att gråta, och jag känner att jag behöver gråta, det skulle kännas bra men jag kan inte. Vi alla finns för dig.
tjej malmö
jag tror att du måste hitta tillbaka till dig själv, till den personen du va när du inte kände dig så ensam eller till en bättre version av den.. jag va själv där för ett tag sen men bestämde mig för att jag klarar mig själv och fokuserade på musiken, det hjälpte mig. så hitta något som kan hjälpa dig, åk hem till Stockholm igen eller hitta något nytt att göra där du är.. du kan göra de, för du har dina läsares stöd!! KRAM
Lina
Jag kan inte säga vad det är som händer men jag känner lika dant. Dock är jag jätte känslig och gråter för minsta lilla haha. Jag har inte gjort något åt det än, men man kanske borde prata med någon om det.
A-K
Du kanske har bjudit så mycket på dig själv här på bloggen att det bara blir tomhet kvar.
Elin
Det låter som om du håller på att gå in i en depression, på det mer ytliga stadiet. Likgiltigheten tyder på det. Precis som kroppen kan bli sjuk kan själen också bli det. Ibland helt utan egentlig anledning – det handlar om kemi i hjärnan – seretonin och dopamin hit och dit. En depression läker ALLTID av sig själv. Även om det kan ta år för vissa, och en del hinner gå ner sig så till den grad att de inte orkar leva mer, därför kan man vara tvungen att medicinera för att hejda det. Just nu låter det inte som att du är så djupt nere, men om det blir värre kan du behöva medicinering. Det blir ett väldigt mixtrande fram och tillbaka och kan ta lång tid innan man hittar en medicin som passar just dig. Och det tar tid. Lång tid. Ibland är det svårt att säga om det är just medicinen som hjälpt eller om depressionen dött ut av sig själv – kroppen klarar inte av att vara i det stadiet hur länge som helst. Men det finns mer ”naturlig medicin” som kan hjälpa dig nu, så att det inte blir värre. Motion och fasta rutiner i tillvaron sätter igång en process i hjärnan som verkar med samma signalsubstanser som antidepressiva. Du behöver också sova ordentligt. Dvs. massa fysiiska saker som även påverkar det psykiska. Vet inte hur mycket du dricker, men alkohol har motsatt effekt på hjärnan. Börjar man dessutom med medicin måste man sluta dricka helt. Tro mig, har druckit på antidepp och det slutar aldrig bra, oavsett hur stora doser man tar. Önskar dig lycka till och hoppas på att det blir bättre. Kom ihåg att depression är en folksjukdom i Svergie och var och varannan person är nere utan att egentligen förstå varför. Det är bra att du pratar om detta, det bör inte vara tabu när det är så vanligt som det är. Den här fasaden som folk ska hålla uppe är oftast just en fasad – och det går inte att med ren viljekraft tänka sig ur en depression. I så fall skulle vi inte ha några problem med det. Det handlar inte om svaga människor, tvärtom. Kämpa på Paulina. Det blir alltid bättre.
Amanda
Jag vet vad du pratar om. Jag är en femtonårig tjej som har ett jättebra liv med en jättebra familj och vänner och jag vet vem jag är, jag känner mig själv. Men ibland känner jag mig så förbannat ensam, även fast jag sitter i ett rum med personer jag älskar, men jag har listat ut för mig själv att det beror på att jag vissa dagar tappar bort mig själv, som att JAG försvinner någonstans så att jag inte kan känna mig trygg.
Det händer oftast när jag har varit ensam mycket, när jag inte har varit tillsammans med människor som lockar fram min inre person, för då får jag tid att tänka, och jag är bra på att förvrida saker liksom, typ tänka ”oj, gör jag fel nu?” eller ”Guh va dålig, ful och elak jag är, och jag förtjänar inte det här”
Men eftersom allt det där inte stämmer som jag vet egentligen, så har jag börjat tänka på allt bra istället (tänka logiskt) och om det finns någonting som jag mår dåligt av och skulle vilja förändra, så gör jag det!
Det är bara en liten del eftersom jag vet att anledningen till att jag mår dåligt ibland är eftersom jag har en så stor insikt till livet, och om människor, (som jag tycker du också verkar ha) att mina tankar ibland börjar bli för många och det bara snurrar (jag mår dåligt av sånt) och då brukar jag prata med det med andra människor som förstår (det är inte alla som gör det) och lätta på trycket liksom ;).
Sedan är det väl ganska vanligt hos alla människor att känna att man inte hinner med livet, att man inte hinner med saker som man vill göra liksom, jag har ofta panik över det men just nu kör jag bara, lever livet och skiter i att oroa mig om så dumma saker som att jag inte hinner med.
Du är en så fin människa Paulina, väldigt smart så ta dig tid och tänk på vad som är bra och dåligt just nu, men förväntar mig inte att du ska lyssna på en liten femtonåring nu haha, men ändå, vill hjälpa 🙂
...
vet precis känslan…
alexandra
Fina Paulina, exakt så kändes det för mig när jag beslöt mig för gå till läkaren för att ta reda på vad som händer. Visade sig vara en depression och ångest. Det som hjälpte mig var medicin, motion, nyttig mat och sömn. Och försöka göra roliga saker, kolla på en rolig film. Försöka nå ett mål i livet, det kanske gäller att komma in på en skola, gå ner i vikt, få magmuskler, våga bjuda ut den söta killen, lära sig stå på händer. Ja vad som egentligen. Lycka till med allt, du är bäst! Massa kramar från skåne!
hanna
Om du är så djup som du säger kan ditt mående bero på att du lever ett ytligt liv. Gör något meningsfullt med ditt liv, något som gör att du utvecklas som person och får dig att växa som mänska. Jag tror ärligt talat inte att ett bartenderjobb och ständigt festande får en att mogna. Det här kan låta som något ens föräldrar tjatar om hela tiden, men rutiner är ALLT. När jag var arbetslös var jag ut och festade, sov hela dagarna och gjorde inget vettigt. Då mådde jag piss, fast en del kanske tror att det låter som ett slappt och skönt liv. Men att stiga upp samma tid på mornarna, ha lite humm om hur dagen kommer att se ut, göra något som får en att känna sig nyttig och produktiv gör enormt mycket för ens mående.Du kanske tycker att det låter som ett trist svenne liv, men ditt sätt att leva tycks ju inte få dig att må bättre heller.
När det kommer till relationer så är det svårt att kunna ha hälsosamma, nära relationer när man själv mår dåligt, så ta itu med dig själv först så löser nog det andra sig.
Men mitt tips är att du ska försöka hitta ett jobb eller en utbildning som utmanar dig lite, som kan få dig att känna dig nyttig och meningsfull. Livet handlar inte bara om att ha kul, kanske det är ditt problem, att allt hela tiden ska vara roligt. Men är det inte trist ibland kan man heller inte ha kul.
Elin
Hej tjejen!
Jag tror du har fallit i för många mörka hål av svikande och tillfälliga vänner som bara vill utnyttja din status.. för att du är PAOW. Jag tror att du skulle behöva träffa den där riktiga vännen som alltid finns där, som alltid ställer upp och som är med dig för att du är Paulina Danielsson – en helt vanlig tjej med bara ett lite ovanligt jobb/liv. En vän som finns utanför ditt blogg-liv, som vet hur det är att vara en helt vanlig tjej.
Det är ju sjukt kul att festa, de vet ju jag me som är lika gammal som dig! men om man inte har någon vid sin sida som man kan dela alla sina roliga fest-minnen med osv. så kan det nog bli ganska ensamt, även om man träffar aasroliga snubbar på krogen som man är sjukt bra polare med för stunden, men sen då? vem finns där då?
Har tänkt på att skriva till dig många ggr, men det har liksom aldrig blivit av! Men du verkar vara en bra tjej, så lägg inte det på hyllan! låt andra(glöm blogg-tjejerna, ni alla är ute efter samma sak) få se vilken fin och bra tjej du är 🙂 jag tror du skulle må så bra av det! PLUS att fler skulle bli positiva och stöttande istället för hatiska och avundsjuka 🙂
Jag hoppas allt löser sig för dig, du är stark!
KRAM
my
jag känner mig oxå ensam, så du är inte ensam! kramar <3
melinda
Låter som att du är deprimerad.
elinor
om jag skulle sätta mig själv i situationen så skulle jag tro att det är saknaden av närhet av en person som är mer än vän eller familj! Jag beundrar din ärlighet!
Sara
Det finns en tid i livet som är de jobbigaste som finns, jag tror du går igenom den nu! Men var stark Paow <3 , kolla igenom dina fanbilder så kanske du blir glad! We love you, bästa bloggerskan! Stor förebild <3
r.s
känner igen mig helt… det blir bättre med åren ska du se.
Christina
Jag känner exakt likadant Paulina! Har känt så här i 1,5 år kanske..jag är inte lika glad längre utan kan komma på mig själv som en sur och bitter jävla kärring! (är lika gammal som dig) när jag har försökt komma på varför så tror jag det beror på att jag är missnöjd med något i mitt liv helt enkelt. Det är någonting jag inte riktigt är nöjd med, för min del är det nog ekonomin eller få vänner. Därför ska jag försöka ändra på vad det än
Är jag inte är nöjd med. Kanske har du en beef med någon du behöver reda ut? Jag är nog lite ensam också, för mina ytliga kompisar täcker inga som helst vänskapsbevov åt mig. Det gör endast mina 3-4 nära vänner. Så tänk om det är någon förälder, gammal vän, ex, kompis whatever som tynger ner dig och ta itu med det! Puss och kram på dig
Linda
Så jävla trist! Skulle jag vara dig så skulle jag ta kontakt med någon psykolog. Det är extremt tufft att gå till en psykolog eftersom det krävs att man är äckligt ärlig mot sig själv och den man pratar med. Men tro mig, jag har varit där, det hjälper. Han/hon kan kanske hjälpa dig att sätta fingret på det som för dig är omöjligt att förstå sig på. Detta är ett förslag som jag tycker att du borde ge en chans, ifall du vill såklart.
Hoppas det blir bättre! 🙂
nikki
Förstår dig precis.. De är så jävla olika från person till person dock varför man mår såhär och kommer in i någon sorts ”depression”. Förhoppningsvis kommer de gå över, men tips är att verkligen vara med människor du älskar, gör saker som du älskar som du blir glad av. Låt de inte bli en dålig cirkel, att de liksom blir en vana att du ska må dåligt. för det är jävligt svårt att komma ur. sen vet jag inte, men du festar ju rätt mycket, är alkoholen ett självskade-system? Jag har använt både de ena och de andra sätten att skada mig själv, och de hjälper. för stunden. sluta med de genast om de är så, eller så kanske de inte är så uppenbarligen? Du kanske gör det utan att du är medveten om det. Men tänk också, om du känner för att skita i allt, så gör det. det är inget fel med det. man har såna perioder i sitt liv där man måste göra fel, utan att man vet varför.
Sen att du känner dig ensam kan ju kanske bero på att du inte har någon som förstår dig till 100 %. Och du säger att du skjutsar bort alla du tycker om, det kanske är för att du har någon tanke i ditt huvud att du inte är bra nog. att du kommer förstöra dom, eller såra dom, osv. Eller så kan de vara för att du är rädd för att bli sårad också ju. paow, du är stark. du är det. men alla är vi svaga ibland. Våga öppna dig mer för dina nära o kära, även om det är typ de svåraste som finns, prata med någon psykolog eller något? du får gärna svara på detta, skulle uppskattas om jag har uppfattat hela grejen fel eller inte 🙂 ha det bra, och fortsätt ha kul på magaluf!
Johnny
Följ mig på instagram; Johnnybooy 🙂
Diana
Stackare :/ de perioderna har nog alla vi människor. De stunder man väl mår bra, tar vi tyvärr inte vara på. Och de stunder då vi bara vill fly ifrån allting så känns livet inte ens värt att leva, sorgligt nog. Nu kan inte jag läsa dina tankar eller känna vad just du känner, men skulle nästan tippa på att du vill tillbaka till en tid som du tyckte mycket om. Kanske var det tiden då du och Hugo var ett?!… Kramar
hanna ♥
CHECKA IN MIN ÅLÄNDSKA BLOGG –> HAANNNNNA.BLOGG.SE
stegmann
en lösning kan vara att försöka värdesätta det du har.
din familj är egentligen det ända man behöver för att vara hel.
man kan ha vänner som blir så nära att det känns som sin familj, och det är ju inte vem som helst som kan bli så nära. så värdesätt dem du har.
miia
det kallas tonåren och är helt normalt.. det va du känner och går igenom går tuuusentals andra svenskar också igenom 🙂 kanske lite svårt bara att just sätta ett finger på det då man skall vara ”så vuxen och mogen” som känd bloggerska.. men det är fullkomligt normalt i din ålder 🙂
adriana
Jag tror du behöver bara låta allt som har hänt sjunka in. För det verkar som om varje gång något dåligt hände så tänker du bara eeh fuck it och inte riktigt hanterar problemen. Du behöver tid för dig själv och då menar jag inte att du ska ut och festa bla bla. Utan bara sitta helt själv tänka på vad som är bäst för dig och vad som är dålgit för dig. Radera bort allt dåligt i ditt liv och börja acceptera dig för den du är och börja visa att du är PAULINA och inte ”hugos ex” eller ”vild galen brud” eller ngt sånt för innerst inne vet du vem Paulina är och försök få fram den tjejen som du en gång varit. We miss her.
Emilia
Alla har en ångest inom sig, det är bara fråga om hur gärna man vill lära känna sig själv så upptäcker man det<3
my
Att vara ledsen utan att riktigt veta varför kan ha en rad olika anledningar och orsaker. Och det betyder inte att det inte är lika jobbigt. Du har förmodligen bakomliggande problem som du själv inte ser och därför inte kan göra någonting åt. Jag vet vad jag pratar om för jag var själv där för ett halvår sen, kände precis som du. Jag gick och pratade med en psykolog som fick mig att se klart – jag levde inte livet på det sättet som får mig att må bra. Jag fick göra en massor av ändringar i livet, och det har fått mig att må så mkt bättre. Gå och prata med nån innan det blir värre. Och tyck inte att du inte har anledningar att må dåligt, det har du uppenbarligen bara att du inte ser det själv. Boka tid hos din husläkare och be dom skriva en remiss till psykolog. Lycka till tjejen!
Kinna
Hej tjejen! Kan det vara tomhet? Du lever ett riktigt härligt liv men kanske blir bara en del av dina sidor uppmärksammade, människor fastnar ju ofta i en ensidig bild av en själv. Tror att du har massa mer att ge som inte riktigt kommer fram. Men alla har vi ju sidor som inte syns utåt och livet består av olika faser. Du som är modig och pigg på nya utmaningar, kan det inte va läge för en ny fas? Inte för att ersätta det liv du lever utan för att komplettera. Bli ambassadör för en välgörenhetsorganisation, typ Amnesty eller ett barnhem, eller kanske skaffa ett fadderbarn. Du är ung, snygg, framåt och en förebild för många, vet att du skulle göra det bra! Tror på dig!
mi
SÖK HJÄLP HOS EN PSYKIATRER! DET ÄR DET VI HAR SAGT HELA TIDEN!!!!!
DU BEHÖVER TERAPI + MEDICIN!!!!
DET AR DU BEHÖVT LÄNGE!!!!
DET HJÄLPER INTE ATT BLOGGA ELLER ATT ”LEKA BARTENDER” OCH FLY FRÅN ALLT.
Louise
Kallas tonårsdepression. De flesta har gått igenom samma sak.
sanna
jag känner likadant, vet inte hur jag ska hjälpa mig själv ens så har inga tips. men du är inte ensam iallafall..
Emma
kan börja med att säga att jag aldrig kommenterat en blogg i hela mitt liv haha.. men på något vis sa du precis vad jag kände preics och just nu.
Jag tror att det inte handlar så mycket om att du är själv och puttar bort din nära utan mer om att du inte kan och vill vara själv, att kunna och njuta av att vara själv är nog något du inte förstått då du säkert liksom jag alltid har och haft människor omkring dig. När vi får 1 timme över och sitter i sängen själva och ser på film, då tror vi att vi njuter och kan vara själva, men så är det inte.
Att gå runt med en jobbig känsla, att känna en klump i halsen och inte riktigt kunna låta känslorna leva ut, som att skratta eller gråta, utan istället tänka på att det spelar ingen roll jag kan lika gärna vara glad, det funkar itne så. Nästa gång du känner för att gråta, gråt, nästa gång något är roligt, skratta högt. lura hjärnan och le i 7 sekunder, du är bra som du är. att förstå de självklara saker är inget självklart, att ta vara på dagen och känna sig nyttig, att man gjort något bra, att sprida glädje och hjälpa till! alla har perioder, döm inte dig själv, det går över, om du tillåter dig själv att vara svag, bara lite, så blir du starkare!
Bags
Det är inte svårt att må dåligt när alla runt omkring en ger en bilden av att inget betyder nånting, att ”vi festar idag i skiter i det som hänt” när det egentligen är så himla viktigt att tänka på det som hänt en, man ska inte glömma bort, man ska inte heller fastna i det som varit, man ska acceptera.
Det kanske inte har så mycket med dig att göra men det är viktigt för alla, alla väljer att skita i saker, alla mår dåligt av det men ingen tar tag i det för ingen annan gör det.
Faktumet att du känner dig ensam i den världen du lever i är nog en del av att leva i just den världen, folk är ytliga, hatar mycket, mycket svartsjuka, mycket ondska, du säger att du inte bryr dig när du får dåliga kommentarer och jag säger inte att du ljuger men vi alla blir påverkade av allt, våran hjärna tar emot allt vi ser, hör, känner osv så när det är så många som säger att de hatar en och älskar en samtidigt så känns allt rätt värdelöst, men håll dig stark, leta efter det där som gör dig lycklig, och nu menar jag inte jobb eller den perfekta klänningen eller sånt utom riktiga saker, riktiga samtal med riktiga människor, riktiga känslor, även fast dem är läskiga, alla känslor vi fått i det här livet är en välsignelse, jag är inte religös men livet är full av magi och om du vill hitta det så måste du ta dig ifrån det som skadar dig, om du inte vet vad det är så leta bland dina minnen, kom ihåg, allt påverkar oss, det finns ingenting som vi bara skiter i, vi kan bry oss mer eller mindre, vi kan uppfatta saker olika, men det som händer är verkligt oberoende på om man vill det eller ej.
Josefin
Du saknar Hugo Paow.. Även om det inte kommer falla in att ni blir ett par igen så behöver du försöka släppa honom helt och gå vidare. Och det gör du inte via att du ligger runt.. Inget illa menat.
Har du inte funderat på att prata med någon professionell?
hoppas verkligen att du finner en snäll, trygg, underbar kille att luta dig tillbaks på.
KRAM
amanda
Du kanske skulle må bra av att regelbundet prata med någon.
johanna
Jag tror att du känner dig rätt så ensam för att du vill ha någon, alltså en pojkvän. För när du var med hugo så var du alltid så himla lycklig, jag tror faktiskt det, jag kände också så ett tag men sen hittade jag min drömprins. Jag har ingen riktigt bästa vän, och jag har ett begränsat antal vänner, många som jag bara känner lite grann som jag inte alls känner egentligen. Jag tycker du ska åka tillbaka till Sverige och hitta kärleken på riktigt och hitta något lite enklare jobb som du kan hålla dig sysselsatt med. Tror du skulle må så mycket bättre av det. Kram /Johanna
Hilda
är också inne i en sån ”peridod” nu då allt suger och man har massa människor och vänner runt om sig men man känner sig så jävla ensam ändå..det bästa är att stänga inne sig i någonstans, stänga av mobilen/datorn/bloggen/facebook ALLT, och försvinna i två dagar. Gå på spa, till frisören och unna sig själv godis och sånt. Bara göra ”må bra-saker”.. dock så funkar det inte för mig nu eftersom jag har ett jobb från helvetet att leva med haha..
hoppas du blir bättre, kram! <3
Susanna
Jag känner för stunden igen mig precis i det du skriver, mitt i prick. Jag ska försöka att inte gå in så mycket mer på mig än så men du kanske känner igen dig i det jag upplevt. Ett bra tag efter att jag och mitt ex gjorde slut från ett som jag innerst inne visste var ett skadligt förhållande, så slog det mig hur mycket jag hade förändrats som person. Jag anpassade min personlighet, utseende, umgänge, framtidsplaner m.m bara för hans skull,för han var mitt allt. När det efter två år tog slut så visste jag inte längre vem jag var,vad jag ville göra med mitt liv eller tyckte om att göra, se på, skratta åt för allt detta hade anpassat för att han skulle tycka jag var bästa tänkbara tjejen.
Jag har följt din blogg sen du och ditt ex H var tillsammans och jag följer fortfarande både din och hans blogg. Jag känner ju inte er personligen men emellanåt när jag har läst era bloggar så har det slagit mig och gjort lite ont i hur han behandlade dig ibland och inte en bråkdel av allt gott och ont som hänt har ni ju skrivit i bloggarna=P
Sen lever du ju med mer press än vad en vanlig svensson tonåring gör. Ditt jobb är ju ständigt krävande, du är offentlig, får kritik och blir granskad för den du är. Sen har du ju många fans som ger dig mycket beröm och kärlek men man vet hur det är. Det som sätter sig starkast på hjärnan är väl oftast det negativa som man går och ältar. Skönt att ändå ha en familj och någon vän som man slappna av helt med.
Jag vet inte inte vad som gör ont i dig men att gå runt och känna sig apatisk och känslokall är ju skrämmande.Kanske behöver du fly undan ett tag från offentligheten. Du har ju aldrig semester du=P Gör vad som du tror krävs för att hitta dig själv igen. skit i alla andras krav bara tänk på dig själv,ditt liv och ta hand om de få fina personer som du känner dig trygg med. Sköt om dig och ursäkta att det blev så långt, fick lite skrivdiarré…
Reculer pour mieux sauter
Paulina, vad vill du göra med ditt liv? Vad är dina mål? Jag tror du måste hitta något du verkligen brinner för och gå all in på det, inte bara kortsiktigt, utan hitta något som du verkligen tycker om, är intresserad av och vill hålla på med i resten av ditt liv, någonting som fungerar i längden och som du alltid kan få ut nytta och glädje av, oavsett vilken period i livet du är i . Fokusera på dig själv, belöna dig själv, åk på en resa eller åk t.ex. till Afrika, gör lite volontärarbete. Åk til Indien och lev med lokalbefolkningen. Gör något där du känner att du kan hjälpa någon eller göra någon glad. Det är ok att göra misstag, det är ok att testa på saker tills man hittar någoot och det är framförallt ok att känna som du känner. Så kanske, ett steg i taget eller gör helt enkelt saker som du tycker om och som du blir glad av, lär dig uppskatta på ett annat sätt. Reculer pour mieux sauter, vilket är ett fransk talesätt för att vara lite tillbaka för att så småningom ta ett större kliv framåt! All the best kära du 🙂
amanda
du försöker hitta dig själv, vissa letar hela livet och vissa vet precis vem dom är. själva resan till upptäckandet är livet 🙂
http://ahfastne.devote.se/
Du verkar hålla på att gå ner i en depression, det är väldigt många tjejer som gör det och även jag har gjort det. man kan ha sånna perioder då man bara skiter i precis allt & alla och tycker allt är ensamt och skit bara, men man vet inte vad det beror på, det låter som en depression. bara att försöka hitta på roliga saker hela tiden och även sitta och gråta ut om allt fast man inte vet om vad igentligen, det hjälpte för mig! puss
Lotten
Få kollat sköldkörteln, Paulina. Du visar flera tecken på en överaktiv sådan. Depression, ångest och minnes samt koncentrationssvårigheter (om du har det) är tecken på det. Tror inte det är något psykiskt fel på dig utan fysiskt. Du kan även ha det fast proverna inte visar på något fel.
Anonym
Jäklar. Jag måste bara berätta att sin familj är bra att ha.Den finns kvar i alla lägen. I fredags slängde min pojkvän ut mig. Så jag fick flytta hem efter att ha bott hemifrån i drygt tre år.Jag förstår inte hur man kan bli fäst vid en annan person så mycket.Nu finns det i alla fall tid för mig själv. (Trots att jag har gjort det jag vill i vår relation). Men det kanske är så att man måste kunna ta hand om sig själv innan man blir tillsammans med någon.Vad ska jag egentligen göra? Vi har varit med varandra sen tre år tillbaka och vi har aldrig varit ifrån varandra en längre tid.Alla vill ha kärlek, en partner men vet du vad? Man är singel, man hittar en kille, blir jättekär och skapar ett liv tillsammans tills kärleken tar slut och ni gör slut.Allt ni byggt upp försvinner och ni glömmer bort varför ni var tillsammansJag har alltid haft en relation… Jag vet inte vad jag ska göra förutom att ta hand om mig själv.Kunde inte göra det på samma sätt när vi var tillsammans, vi har tagit en paus. Och vad du känner är bara ett bevis på att kröka, umgås med vänner har ingen betydelse i längden. Du måste nog hitta livslust igen. Vad är värdefullt för dig? Vilka betyder mest för dig? Jag förstår att vänner betyder mycket för många men vilka står kvar när du mår dåligt? Daniel Paris och Ellen? Det är väl dem bästa vännerna du har nu?
Hanna
Helt fantastiskt skrivet då jag förstår dig så väl. Kan verkligen sätta mig in i situationen.
Jag har känt samma sak. Tycker att Emmas kommentar här nedan var jättebra!! det hon skriver med att ha egen tid osv.
Jag har alltid vart likadan då jag kommer ifrån en stor familj så har jag alltid haft folk runt om kring mig. familj, släkt, vänner, grannar. ja, det har alltid vart folk vid mig hela tiden. Så när jag vid vissa tillfällen var själv fick jag panik. riktigt jäkla panik och ångest.
Jag bestämde mig tillslut för att trotsa allt detta och åkte då iväg själv till Frankrike.. först bara på en semester. trivdes så bra så flyttade dit och bodde där i två år.För mig blev det att försöka ställa om vardagen så att jag kunde börja lära mig att man måste kunna vara själv och framför allt att man behöver vara själv ibland, det är skönt och framför allt väldigt nyttigt. Du klara dig inte särskilt bra om du hela tiden ska anförtro dig till någon annan person.
så mitt tips till dig är att trotsa ensamheten genom att vara mer ensam! dvs. göra nåt kul ensam. Men nu å andra sidan så är du ju faktiskt i Spanien och bor där för ett tag. Så jag tror att du redan börjat jobba på den biten.
Det är bara att vara ensam då det är lättare som ensam att hitta nya vänner.
även om vissa dagar känns ensamma och jobbiga nere i spanien så tycker inte jag att du ska ge upp. stanna kvar & lev livet! de är många som vill göra samma saker som dig ju 😀
Tänk…. du kanske hittar vänner för livet nere i Spanien. Det kanske är vänner som du kommer ha mer gemenskap med än dem du har nu.
Var stark. du fixar det här. det vet jag. tror verkligen på dig. du är bäst tjejen. ha det så förbannat jävla bra 😀 Puss & kram. Styrkekramar. <3
Steffie
Känner exakt likadant. Det gör så ont att man bara vill gråta men gråter man känner man sig svag, om man ens lyckas med det… Jag hatar när man ska försöka förklara men inte ens ord räcker till. Det gör så sjukt jävla ont på insidan men man vill dölja det utåt.
Lindi
Jag är 35 och har känt så från och till i hela mitt liv. Nyligen fått veta jag är sköldkörtelsjuk och jag ser samma tecken hos dig. Just ensamhetskänslan fast man kanske sitter bland massor av folk är hemsk! Känns som man aldrig kommer bli av med den och att man är ensam om att känna så, men när man läser kommentarerna här, ser man att de flesta verkar känna så nuförtiden. Tycker det är en tröst att se att så många känner likadant. Då är man åtminstone normal om att känna så.
Felicia
Jag tror det kan vara så att du är rädd för att må bra, att du är van vid att något ska vara fel så när det egentligen inte finns några större problem så känns det konstigt och ovant, och då börjar du istället leta efter problem eller skapa problem. Njut istället av livet! 🙂 Var inte rädd för att vara lycklig och försök ha kvar dina vänner i ditt liv. Fokusera på det positiva istället för det negativa. Klart att det känns ensamt ibland, du kanske saknar att ha en pojkvän osv, men det är då man får vända sig till sina vänner och till sin familj! Du är en toppentjej Paulina, och du har alla möjligheter i världen att verkligen göra någonting bra med ditt liv! Jag hoppas att det vänder snart och att du kan känna dig riktigt jävla lycklig, för det är du värd! <3
Lisis
Glömde skriva att om man kollar de andra bloggarna som Kissies, Widerstedt och så vidare så mår ingen av dem bra. Kissie opererar och svälter sönder sig, då är man inte nöjd med sig själv och mår inte bra, även om hon aldrig skulle erkänna det och Widerstedt mår uppenbarligen inte bra, annars skulle hon inte ha ett sådant enormt behov av att hävda sig. Alla bloggar -förutom din som är ärlig- verkar gå ut på att visa för de som skriver hatkommentarer, hur bra man mår och vilken lyx man lever i, när det är så genomskinligt hur de egentligen mår. Och de är ju inte ensamma! De som skickar hatkommentarer mår ju inte heller bra men vill hacka ner på de som de tror mår bra för att känna sig mindre ensamma. Det bästa vore om de alla bara erkände hur dåligt de mår, och vara så ärliga med det som du. Men de är rädda för att bli sårade genom att få höra just sådant som de skrev här nu; ”sök psykolog” o.s.v. De vågar inte gå ut med det och man kan inte klandra dem. Folk är hemskt hatfulla numera.
Men tittar man på det stora hela, ser man att ingen mår riktigt bra och du är så långt ifrån ensam om detta, Paow! Suveränt av dig att gå ut med det, du är en bra tjej som gör att många kanske känner sig mindre ensamma när de läst detta. 🙂 Tack för att du finns och är ärlig! <3
sab
ät inte medicin för dina problem, det blir värre. vänta o väx upp, låt saker ta tid! man lever för sig själv o inte nån annans tidsram. sorry o låta torr, men man blir klokare med åren :/ så ta det lugnt o vänta!
TL
EXAKT så kände jag ett riktigt bra tag och det blev bara värre och värre. Slutade med att jag inte ville leva och åkte in på psyke osv. Det visade sig några månader senare när jag var på sjukhuset att jag hade giftstruma. Vilket gör så sköldkörteln som sitter i halsen sprutar ut för mycket hormoner. Där fick jag en helt sjukt bra förklaring på varför jag var så ledsen och nedstämd över ingenting. Jag fivk äta 12 olika tabletter varje dag, bla antideppressiva, och tillslut började jag slarva och må dåligt igen. Jag fick då operera bort sköldkörteln och idag äter jag en tablett om dagen för att få några hormoner alls och jag har aldrig varit såhär lycklig eller mått såhär bra förut. Många kvinnor har problem med sköldkörteln, så ta dig tid att gå till vårdcentralen för att kolla dina sköldkörtelvärden. Helt klart värt för att utesluta det värsta. Kram!
Johanna
DU MÅR DÅLIGT PGA DIN BLOGG.. dU FLÄCKER UT DITT LIV.. OCH DET BLIR FRITTFRAM FÖR ANDRA ATT PISSA PÅ DIG.. SORRY MEN DU ÄR INTE NÅGON BRA FÖREBILD SAMT ATT MÅNGA ÄR SVARTSJUKA PÅ DIG. (DETTA JANTELAGSLAND) urK ..
DU KOMMER MÅ BÄTTRE OM DU GÖR VISSA ÄNDRINGAR..
Bexx
Det är bara starkt av dig paow att skriva detta! Alla har det jobbigt ibland, det är sånt livet är. Man kan ju inte alltid vara glad? Men du är stark. Du har alla vid din sida, tillsammans med dom blir du starkare! Krya på dig finis<3
Rebecca
Tycker att du verkar vara en intressant och äkta person, därför gillar jag också din blogg!:)
Emsan
Två ord: Trust issues :/
någon
ADD.. kolla upp det.
ana
skaffa ngon att prata med som en spykolg och ett ricktigt jobba som vi andra har och du trffar ricktiga personer och kanske du trffar en ricktiga frends du borde gra det och stnga bloggen helt
anonym
Typiskt exmpel på dålig självkänsla. Du anser att du inte är värd det liv du har, vänner eller familj etc. Det behöver dock inte vara just dålig självkänsla, det kan vara fler faktorer inblandade eller en helt annan. Kämpa på att tro på dig själv och att du förtjänar att vara där du är idag.
Glöm inte bort att Du är värdefull, att Du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som Du.
ll
identiteskris kanske..??
Karin
Det du beskriver har jag också känt, typ sedan ja blev tonåring. Spelar ingen roll hur mitt liv är och hur bra ja än har det så känner ja alltid en ensamhet och en typ tomhet. Har fortfarande inte blivit av med det (är 22) men ja har börjat träffa en psykolog och har fått ett namn på den känslan ja alltid har. Det är alltså en diagnos. Ingår också att man kan känna mkt orolighet osv. Ja har följt din blogg sen du va den lilla superblonda å rosa paow, typ 15-16? Och ja ser alltid samma mönster i det du skriver och känner igen det sjukt mkt. Om du bara vill ha ngn äldre som vet hur det är, att prata med så maila bara! Kram
Sofia
Hur skumt det än låter så kan det faktiskt hjälpa att bara göra grejer som man känner är bra för en själv, för ens framtid, grejer man kan vara stolt över att ha gjort.
Jag har varit i precis samma situation. Det slutade med att jag flyttade till en annan stad, tillfälligt, för att komma bort från mina gamla vanor och helt enkelt få lite variation i livet. Lämnade allt och alla och flyttade. Pluggade upp mina gymnasiebetyg, jobbade, tog körkort, gick en utbildning, sökte till universitet, fixade bättre kontakt med min familj som jag i alla år har hållit på avstånd av någon anledning..
Nu har jag flyttat tillbaka, men har en helt ny syn på mig själv och mitt liv. Jag har vuxit så jävla mycket och mår inte alls så dåligt längre. Jag är stolt över mig själv och det jag har åstadkommit, och det finns ärligt talat INGENTING som får en att må så bra! Nu har jag kommit in på universitetet och fixat egen lägenhet i den staden jag trivs allra bäst i, där jag har alla mina vänner, min pojkvän och större delen av min familj. Och jag mår så bra, det känns så skönt, som att jag verkligen kan lita på att allt kommer ordna sig.
Så, ibland behöver man inte prata med psykologer eller ändra livsstil heeelt och hållet, man kan bara behöva ta en paus från sitt vanliga liv, och få lite variation för att sen kunna se tillbaka på hur man har levt och tänka över om det verkligen är så man vill ha det. Det kan verkligen hjälpa massor att man bara får vara stolt över något man själv har lyckats med, och att man kanske ändrar dåliga vanor, om man t ex sover halva dagarna, dricker för mycket, sitter inomhus för mycket, inte träffar sin familj så ofta eller vad det nu kan vara som tär på en.
Jag har haft jobbiga panikångestattacker, och hade en senast igår. Det var inte roligt direkt, men det var väldigt milt jämfört med tidigare attacker. Antagligen kommer jag slippa sånt nu i framtiden när allt ordnar sig. 🙂
Lina
Såhär enkelt är det Paulina. Du behöver ett mål med ditt liv. Bestäm dig för saker du vill åstakomma och fullfölj det.
Såg att folk hade skrivit att du borde prata med psykolog..äta medicin.. näe.. skit i det. Du är nog antagligen uttråkad.
Det är bra att du jobbar som bartender men är man smart, som du verkar vara, kommer det inte ge dig så mycket.
Du kanske borde resa mer.. pröva på lite olika saker. Det är ingen som kan säga till dig vad du behöver.. det måste du själv komma på.
Ok du kanske saknar att ha en kille men vad är det för mening att älta och tänka på såna saker? En bra kille får du när du skaffar självrespekt och ”got your shit together”.
Det är kul att vara lite vild men det är bara en tillfällig lösning när man är uttråkad..
Det är bara som jag tror..
Lycka till
och sen sluta sälja dig för småslantar.. för du är värd så mycket mer. Eller hur?!
linn
Jag tror grejen är att du måste finna dej själv.. innan du börjar söka efter nåt annat. KRAM
Vanessa
Ta bort din blogg , rensa alla vänner ta bort alla falska vänner , flytta från Stockholm till Göteborg t.ex?
Skaffa utbildning sluta festa /dricka så himla mycket skaffa ett riktigt jobb glöm allt det dåliga som hänt innan ,börja om och du ska se allt kommer ordna sig 😉 lycka till <3
Mitt bästa tios är nog , ta bort bloggen (inte för att din blogg är dålig eller nått sånt , tvÄärtom älskar den men för ditt eget bästa skulle det va bra om du tog bort bloggen kanske inte för alltid utan ett år kanske ? Tills du hittat den riktiga paulina !<3 kramar och pussar och krya !!
Asdf123
Terapi löser allt
Rebecca
Hej på dig! Dom flesta som har skrivit här verkar vara puckon! DU SKA GRÅTA!!! FÖRSÖK ATT BÖRJA HULKA OCH SEN SÅ KANSKE TÅRARNA KOMMER!!!
Din ärliga text fick mig att fatta att jag oxå ska försöka klämma fram tårarna. Det e den enda vägen! GRÅT UT SÖTNOS! Sätt på sorglig musik så kanske du kommer igång. Puss å kram!
psykologen
Hej
Jag tror att du helt enkelt är deprimerad. Gå till en psykolog och kolla vet jag! Innan det blir värre.
lindaaah
Ditt liv börjar nog gå över styr… Jag hade det också sådär när jag var yngre. Mådde fruktansvärt dåligt utan någon egentlig anledning. Jag fick diagnosen depression, och började med äta en hög dos antidepressiva. Det hjälpte mig igenom det jobbiga. I efterhand har jag förstått att jag mådde dåligt pga odiagnosticerad ADHD och lätt autism. Jag kände mig konstant missförstådd och udda.. Förstod inte varför jag inte var som alla andra. Jag tror att det kan vara mycket möjligt att du har någon slags diagnos i botten som gnor. Ett tips är att höra av dig till psykiatrin öht och få hjälp. Om man inte vill äta tabletter så finns det annan behandling som funkar jättebra. Du kan ha dålig produktion av dopaminer och endorfiner, vilket betyder depression. Det hjälper man med antidepressiva eller t.ex träning. Personligen så har jag aldrig mått så bra som jag gjorde när jag tränade regelbundet.. Jag vet att bloggare kanske inte hör av sig till läsare för tips och hjälp, men jag har erfarenhet av att må skit och känna att man inte passar in nånstans, men erbjuder mig ändå. (om du ens ser denna kommentar mellan alla andra) Hoppas det löser sig för dig och du lyckas ta dig igenom detta så snabbt och smärtfritt som möjligt.. Att få depression igen är min största rädsla. Det är fruktansvärt att leva med en ständig tomhet på insidan.. Kram från Linköping
Deborah
Mår EXAKT till 110% likadant! :’O
Clara
Du kanske blev vuxen för tidigt…
Clara
Du borde sätta upp mål med ditt liv. Vad vill du jobba med när du är 25? Vill du fortfarande vara bloggare då och festresa? Antagligen inte, för det är något som du kan göra nu
När du fortfarande är riktigt ung! Om du har råd…res mer! Och inte fest resa utan res för att se världens. Då kanske du känner av vart du hör hemma och vill bo, åk och se naturen i USA, Japan, Sydafrika. Ta hand om dig själv och njut a livet. SKIIIT I MEDICINER! Det är ju något som hjälper dig ett tag men du utvecklas
nog inte som människa. Gör vad som känns rätt. Men köp en enkelbiljett till USA eller något annat land och se vad som finns i olika kulturer:)