Den här gången så har jag gjort bort mig. Inte för att det gör någonting. Men att ha något som tjatar på en i huvudet. Jag gråter aldrig över saker jag skapat själv. Men när du sa ” har du inget att säga? Du är så kall”.. Och jag rycker på axlarna och fäller en tår som jag snabbt torkar bort och tänker på någonting annat………. Vips så är det borta.

Jaja jag vet att det blir lite deppigt. Måste sluta lyssna på Melissahorn en höstnatt som denna.