Skip to main content

Ingen är perfekt.

Skrivet av den . Postad i Okategoriserade.

I hela våra liv, eller iallfall mitt liv så växer dom flesta av oss upp med att ha våra föräldrar som våra största förebilder. När jag var liten så trodde jag att mina föräldrar var perfekta, att dom aldrig gjorde fel, att dom aldrig blev ledsna. Och ja det man trodde man var ju så egoistisk på den tiden. Men förra året när mamma kom och hämtade hem mig från Orlando när jag var dålig så raserades hela den bilden av mina föräldrar och hon berättade allt. Allt jag inte visste och sanningen sved. Det är klart att ingen är perfekt. Jag vet det. Men mina föräldrar var det närmaste perfektion man kunde komma i mina ögon. Allt är raserat och jag börjar gråta så fort jag tänker på det. Speciellt när det kommer till min pappa. Jag vet att allt inte blev som han ville, inte mitt liv och inte hans heller. Jag har glömt bort honom och han har gett upp hoppet om mig. På något sätt så vet jag att det kommer att bli bäst så. Att jag måste vara egoistisk.

Och det får inte mig direkt motiverad till att forsätta med något. För hur mycket jag tjänar, vem jag umgås med eller vad jag gör så kommer han aldrig att bli nöjd och det påverkar mig i väldigt mycket av det jag gör. Och det gör så jävla ont att veta att det personen som betytt mest för mig i hela världen inte är nöjd med mig som jag är, och att få veta att han aldrig någonsin vart stolt över mig gör nog mest ont. Det får mig att bara vilja ge upp. Men jag har sagt till mig själv att jag bara måste ge upp hoppet och inse att jag aldrig kommer att bli den perfekta dottern till honom. Han har 4a andra barn och som han säger själv ”att han hoppas att någon av dem kan göra han stolt i framtiden”.

”familj är inte ens kött och blod, det är dom som lyfter dig och får dig att må bra. Det kan vara vem som helst”

Glad midsommar. Nu väljer jag att vara glad.

(Visited 64 times, 1 visits today)

Comments (23)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *