Ni som följer mig vet att jag haft väldigt svårt med närhet sen det tog slut med mitt ex i oktober. Jag blev så obekväm så jag ville kräkas när det kom till känslor sex och mys. Då tyckte jag att det var okej att vara nära riktigt nära vänner. Och då menar jag bara nära, såsom att pilla i håret kramas när man ses osv. Jag hade ju inte sex med någon alls på väldigt länge förutom ett fylleligg som jag knappt kom ihåg innan jag kom till Spanien. Haha det har ju ändrats lite men jag tror att det är nyttigt för mig om jag ska vara ärlig.

Nu tycker jag om att vara nära folk, att jag inte längre ryggar undanav obehag så fort någon lägger en hand på min axel. Att jag slipper ta omvägar för att slippa krama folk jag knappt känner. Och att jag inte längre känner mig helt obekväm med att sova nära någon. Dock så kanske det hade vart svårt här nere då min säng är väldigt liten hehe. Men jag sov några gånger med en kille i början när jag kom ner hit, och första gången vi sov ihop så låg jag vaken hela natten och kollade upp i taket för jag tyckte att det var så obekvämt att ha någon så nära. Men nu kan jag till och med uppskatta närhet och mys, även om jag fortfarande kan uppfattas som lite stel. Och det har fått mig till en mer känslosam person konstigt nog. Men det känns bra att veta att man inte är någon psykopat iallfall haha.

Men detta kommer alltid att vara den närhet jag kommer trivas bäst med. Saknar henne så det gör ont. Snart ses vi.