Skrivet av min vän. 

Jag kan inte hjälpa av att bli extremt frustrerad över detta samhället, Vet ibland inte vart jag ska ta vägen, undrar ibland hur mäniskor kan tänka som dom gör, undrar ibland hur vissa personer kan uttrycka sig på ett sätt där de hellre önskar personerna döda än att ha dom vid liv. VARFÖR stör det DIG om jag är gay? Vad är det som får din kropp att klia så jävla mycket att du inte ens kan se mig i ögonen, vad har jag gjort dig? jag kan förstå att det är främmande för dig, jag kan förstå att det inte känns så bekvämt för dig när du ser mig kyssa en annan kille, jag kan faktiskt hålla med dig om att jag FÖRSTÅR dig. Kan du fatta att jag kan förstå att du tycker att det jag gör i mitt liv är ovanligt, för du får mig att känna så? Jag gör det endast för att min hjärna är mer öppensinnad än din, mitt hjärta är renare än ditt, mitt samvete är på topp då jag tror på karma, jag tror på att allt gott man gör här i livet får man tillbaka, men du då? du använder religion som en sköld för att skydda ditt smutsiga ego, du anser inte att mitt liv är lika värd som ditt. Du hade säkerligen mördad ditt barn om han blev som mig, alltså bög. För vad jag är, det är ju brottsligt enligt dig. För som många säger, man väljer ju inte att bli gay, eller hur? Utan när man föds, då får man ett papper och en penna, och där får man tre val, du kan antingen kryssa in om du vill vara hetro, gay eller bi. Visst lät det logiskt? för man föds inte till det, man väljer ju det själv, enligt dig.
Det har varit många som har hänvisat mig till ett par länkar som motbevisar allt jag skriver, alltså att man inte föds till gay, men då undrar jag, har du varit gay och blivit hetro? Det jag har lärt mig i detta livet är att man väljer sina strider, och nu har jag valt min, jag tänker faktiskt stå upp för mig själv, och er. Även ifall ni inte vet vem jag är, så får vi kämpa tillsammans. För där jag kommer ifrån är det inte lätt att vara jag, jag är fortfarande inte öppen om vem jag är, är livrädd att mina släktingar ska få veta sanningen om mig, jag får en klump i magen varje gång jag ska behöva komma med ursäkter om varför jag inte är gift eller har barn. Vet ni vad jag kom på denna sekunden, ska fan i mig säga att jag inte kan få barn så dom håller käften, men hade jag sagt det, då lovar jag att någon hade sagt ” jag känner en tjej som inte alls kan få barn, ni passar perfekt ihop” haha. Nej men jag är allmänt trött på att behöva känna att jag alltid måste ha en förklaring till exakt allt. När mina tjej kompisar ska släpa med mig någonstans så lyder min fråga ”vet dom att jag är gay” det är en automatisk fråga jag ställer utan att jag tänker på det, jag frågar denna frågan för att jag vill veta vad det är för typer av människor jag ska umgås med. Men ska man egentligen behöva ställa den frågan? eller det kanske handlar om att jag inte är 100% självsäker på mig själv. Men är det så konstigt ?
En stol del av mitt liv har gått ut på att finna svar, men svar på vad vet jag inte. Jag har alltid försökt att hitta en mening med detta livet, jag höll på att ge upp, Det har funnits mörka dagar i mitt liv, extremt mörka, bara ni visste, Ibland såg jag döden som ett alternativ, jag orkade inte längre, jag orkade inte må så som jag mådde, Samhället ville inte ha mig, jag ville inte ha mig själv, var rädd att komma ut för både familj och vänner, tänk om jag hade förlorat dom? Tänk er så hemskt det är att behöva förlora alla man älskar på grund av att man föddes till något man själv inte valt? helt jävla sjukt, tycker ni inte?
Denna texten kan bli en bok, så jag avlutar den här, glöm aldrig vem ni är, för om ni inte vet, vem annars ska veta? ❤//Instagram: adeelfakih