God morgon =)
Heeej visst vaknade vi upp till ett strålande solsken? Ja, jag vet. Lovely! Not. Haha, men på något sätt så är det typ skönt med lite halvdant väder. Det är bara att le och se glad ut och klä sig i härliga färger… Vad mer kan man göra åt saken liksom? Inget. Så det är ingen vidare idé att vara vinterdeppig. Eller har jag fel? 🙂
Har även bestämt mig att jag ska beställa en tid hos en psykolog. Jag behöver få lite bättre verklighetsuppfattning och lära mig skillnaden på privatliv och på något sätt lära mig sätta en spärr. UUh… Det kommer nog att kännas bra. Jag har alltid varit skeptisk till psykologer innan, men det ska tydligen vara bra? Aja, trött på alla dessa ”morgoninlägg” dom är så tomma och obetydliga.
Jag kan ju lika gärna skriva ”nu är jag vaken kommer tillbaka när jag har något vettigt att säga”. Bye!
Fan vilka sjuka videos jag hittar på min dator.. Mina vänner är nog inte helt normala.. Så ja, idag så står Annie och Jossan för underhållningen, hahaha…
LORISSA LOVEBOMB
jättebra med psykolog, Paow. Om man får en bra kontaktperson så kan de verkligen lära en att tänka på nya sätt och inte vara självdestruktiv. Du är duktig 🙂
Peter
Håll käften idiot
lovisa
du är så snygg! 😮
Mira
Läs min blogg sötnosar! <3
FCKINGCRAZY
Har själv gått hos psykolog i typ 2 -3 år. Har hjälpt mig jättemycket med olika saker, även fast vissa av dom är idioter.. fick byta några gånger innan jag hittade ”rätt person” 😀
Mira
Förresten är en psykolog ganska bra men man måste va villig att lära sig och bli hjälpt, hare bra!
E M E L I E R E S E R ! ! !
bra där! tror alla mår bra av att ha någon person som inte känner en att prata med ;D
ellie
tror också det kan va bra att prata med ngn som inte står en så nära 🙂
Maria S
Låter som en bra idé , måste bli rätt överväldigande att ha en sån här stor blogg.
angelica
Det är svårt att veta om du läser dom här kommentarerna. För jag skriver det här för att jag tycker att det är viktigt att just du läser det.
Jag har varit skeptisk till psykologer i många år, just för att jag haft en hel familj bakom mig som gjort likadant. Vi som familj har alla gått igenom mycket och deras lösning har alltid varit att man ska prata om det med varandra och att tiden bara gör dig starkare. Dom har heller inte trott på medicering vilket dom även kopplat ihop till att gå till en psykolog. (Psykologer är emot medicinering i alla fall, då dom vet att det går att ”prata” bort det, dom enda gångerna dom rekomenderar det är då man är så lågt nere att man inte kan leva ett värdigt liv och då ska medicinering enbart vara till som en ”kick start”)
För fyra år sen efter ett ganska trasigt förhållande så började jag vakna upp på nätter med världens samvetskval. Saker som jag gjort som jag skämms för i dag, lögner, bus, förnekelser började ploppa upp i huvudet, nya saker varje dag började explodera in i mitt minne. Jag kunde inte äta för jag kunde bara tänka på hur hemsk jag är som har gjort allt det här (Saker som alla barn gör men som man kanske inte pratar om?) Jag gick omkring och tänkte på hur jag skulle göra för att få bort det här dåliga samvetet då det påverkade min sömn, mataptit och energi. Jag kom fram till att jag skulle berätta för alla saker jag gjort. När jag började göra det så släptes det en sten ifrån mig men natten där på dök något nytt upp.
Jag började utveckla tvångstankar där renlighet var prioritet! Jag tvättade händerna hela tiden. Kliade jag mig i ansiktet så tvättade jag händerna efter det då jag var rädd att någon skulle få mitt smuts på sig. Jag började bära runt på en handdesinfektion. men sedan började jag nojja över att jag någon gång kanske tagit på den med smutsiga händer och kunde inte röra den. Det blev en ond cirkel. Senare började jag utveckla tankar som jag bara berättat för min psykolog. Tankar om saker som samhället tycker är fel att tänka och göra. Det föddes en skam i mig och jag började få ångest och panik attacker. Jag ville bara dö för jag förstod inte varför jag skulle leva när jag var en sådan hemsk person?
Då fick jag en remis till en psykolog.
Det var mitt enda hopp och jag hade ändå inget att förlora förutom hans reaktion när jag berättade om mina tankar.
Dagen kom, han lyssnade.. och han dömde inte! Inte ens en min, utan bara förståelse för hur jag mådde.
Jag trodde att gå till psykolog innebar att få bort sina problem och bli ”Frisk”
Men det handlar inte om det. Det handlar om att acceptera att man har alla de här problemen och göra dom ”Vanliga” För ju mer man gör ett problem i sitt huvud normalt. Ju mindre tänker man på det och tillslut så mår man inte dåligt av det. För tankar man har, tvångstankar, fixidér.. det är inte DU! det är inte det som deffinerar än som människa, utan det är handlingar! Vad man gör av sitt liv och hur man hanterar sig själv när man har problem.
Det enda jag kan ångra är att jag började gå till Psykolog i så sen ålder. Jag borde börjat tidigare. För jag har förlorat så mycket tid i mitt liv att vara orolig, ha ångest, dra mig för att göra saker.
Jag har fortfarande ångest och jag har fortfarande dessa obehagliga tankar.
Men det är ingen som ser det? Jag lever normalt. Jag har ett jobb, Jag har en pojkvän, Jag har bra vänner.
Psykologen hjälpte/hjälper mig att acceptera mig själv och alla mina brister, för ingen, INGEN är perfekt
Mvh Angelica
thesswester - inte som alla andra
godmorgon! 😀
håller fullständigt med dig, det är viktigt att inte deppa utan se saker positivt 🙂
rebecca
Det kan nog vara bra för dig att gå till en psykolog. Jag går till kuratorn på skolan en gång i veckan och det är superbra. Det är inte riktigt på samma nivå som hos en psykolog, psykologer är ju ännu bättre. Men det handlar nog inte om vad en person har för utbildning, utan att personen bara finns där på rätt sätt. Det som är skönt är väl att luften rensas och man får någon att dela sina tankar med. Även om du själv inte har något att säga där och då så har den alltid något att säga dig. Och det blir sån fridfull stämning på något sätt. Så satsa på det! kram
Malin
Riktigt bra med psykolog 🙂 hade en svacka när jag var 17 år (nu 22) som egentligen pågick från 13-17, men när jag var 17 fick jag nog. Ville hitta mig själv, vem jag var och varför.
Så jag gick till en psykolog ca 1 gång i veckan i ett års tid! Efter ca 5-6 månader blev det varannan/vartredje vecka. Men det hjälpte, att bara ha någon att prata ut med som inte känner dig eller dömmer dig utan bara lyssnar och vrider och vänder på saker så du får fram svaren själv!
Saga
Jag tror att det är jätte bra att gå till en psykolog 🙂
sonya
Alltså Pauliina, jag vill bara säga att jag älskar din blogg, du verkar vara så down to earth! 🙂 Jag vill också bara säga att lycka till med Hugo, ni passade verkligen bra ihop och lycka till med ditt liv annars också! 🙂 Hoppas du läser dethär 🙂
Lillan
hej på dig! 😀
Martin
Hehe, jag ser framför mig en skräckslagen psykolog som trycker sig mot väggen och säger ”jag känner många duktiga psykologer som jag kan rekomendera dig till..”
Skämt åsido, att gå till psykolog är mycket behagligt för de flesta människor. Att kunna vara helt öppen och ärlig med en annan människa, som dessutom låtsas att den bryr sig. Fast vet inte hur det funkar för dig, du verkar ju vara väldigt öppen och ärlig ändå?
Josefin
Hej Paulina! Jag har en fråga angående din rosa klänning du haft på dig på en utekväll när du var utomlands med Annie, jag letar överallt efter något liknande.. Skulle vara super kul om du kunde berätta vad du köpt den? 🙂 Btw, jag älskar din blogg, jag ser upp till dig och allt du gör! Fortsätt så 😀 Kram!!!
Erika
Kommer du inte på något vettigt att skriva på morgonen kan du väl alltid skriva vad du tänkte på innan du somnade, din första tanke när du vaknade, vad du drömde under natten, dina planer för dagen osv?
Det är ju väldigt basic och kan faktiskt vara intressanta saker såvida det inte blir FÖR privat.