I am just a girl
Idag när jag pratade med Kitty (som skriver om sex, och svarar på tjejer som mår dåligt frågor) så insåg jag, att jag kanske borde vara en av dom tjejerna som sitter och skriver in till henne och berättar hur jag mår. Att jag inte är nöjd med mig själv. Jag borde fråga hur jag ska hantera den här smärtan jag upplever just nu. Jag tror att jag är alldeles för ung för att uppleva det jag just nu upplever… Jag har insett hur jävla liten jag egentligen är. Det har slagit mig.
Jag vet att det finns tjejer där ute som har det sämre, jobbigt hemma och mår piss över sin kropp. Men jag kan säga en sak, jag är en vanlig tjej, precis som ni tjejer som sitter och läser nu och känner efter hur ni mår. Ni kanske mår dåligt över hur ni ser ut, att ni har det jobbigt hemma, blir mobbade över olika saker. Så där mår jag också.
Det jag uppfattat det som är att ni som sitter och skriver elaka kommentarer också har mått dåligt att ni skriver det som om jag vore någon slags slagpåse. Ungefär som bara för att jag är en ”offentlig” person så tror ni att jag tål hur mycket som helst? Jag vet själv hur vilsen jag är, hur höga krav det är på mig. Vad folk förväntar sig. Jag har inga speciellt egenskaper som gör mig bäst i test.
Jag är skitdålig på media, jag har svårt att snacka tydligt i TV, jag kan inte sjunga, jag är inte speicllet snygg. Men jag skulle aldrig leka någonting jag inte är. Min finaste egenskap hos mig själv är nog att jag inser hur högt upp bland molnen jag flyger, att jag är vilsen i mig själv, att jag är för snäll och för ödmjuk. Jag insåg det idag när jag träffade på Dessie, hon går runt och skryter om var hon köper sina kläder, skiter i att dyka upp på saker som hon bekräftat & när hon är 1,5 h försenad så ställer hon sig och sminkar sig och är otrevlig mot producenten? Skriver ett elakt inlägg om programmet hon nyss medverkade i? Jag kan säga och hålla handen på hjärtat. Jag tycker att Desiree har blivit en elak människa. Och det gör mig så himla ledsen…
Ni kanske också har gjort saker ni någon gång har ångrat? Bara att mitt misstag blev offentligt. Jag har fått så mycket mejl nu om tjejer som upplevt det jag gör nu och berättar hur konstigt folk tittade på henne, hur hon blev hatad, alla elaka kommentarer, ingen fanns där och stöttade henne. Ni kan inte ana hur många såna mejl jag har fått. Men om jag säger så här, och det gör jag inte för att låta det att jag tycker synd om mig själv.Men tänk er hur folk tittar på mig, alla frågor. Det enda jag får är pikar från mina vänner på deras bloggar och facebookar som senare hamnar i skvallerbloggar. Det är inte speicellt kul. Jag måste att sluta vara så snäll och börja gå hos en psykolog…
Om ni har frågor eller känner er osäkra på något så kan ni gå in på http://mensbloggen.se … Ställ frågor om vad ni vill, helt anonymt!
