År: 2010

Lär dig livets svåra gåta – älska, glömma och förlåta…

Är i Tyresö hemma hos Annie. Och hon skriker ”Titta, titta ut det snöar!!!”. Snacka om att det känns konstigt… Nu är det vinter!

Jag vet att det jag gjorde var äckligt och oförlåtligt. Men jag är fortfarande samma tjej. Fast jag gjorde ett misstag. Ett misstag som jag kommer att få sota för. Så jag säger till er bloggläsare, LÄR ER AV MITT MISSTAG NU. Innan ni göra samma..

Och jag säger verkligen inte att jag inte gjorde fel. Jag har gjort fel. Och det jag mår mest dåligt över är att det blev offentligt. Första sidan på msn alla slkallerbloggar, tidningen har ringt.. Jag står för mitt misstag, jag vet att jag gjorde fel men jag borde berättat så att det slapp bli offentligt. Men vad mer är det jag kan göra nu än att tycka illa om mig själv? Tycka synd om Hugo? Tro mig jag skulle göra allt, jag skulle till och med offra mitt ena ben för att få det som hände ogjort. Jag har valt att inte berätta det för att vi har haft det så bra och det kändes som att allting skulle paja då. Vilket det gjorde till slut i alla fall. Jag var rädd för att berätta för att jag älskar honom…

Ni bloggläsare behöver inte visa någon som helst form av empati eller medkännande, men undvik elaka kommentarer, jag har hört för många gånger idag hur äcklig jag är, hur dum i huvudet jag är.

Men jag har två val nu. Släppa allt, ta tag i mitt liv och börja leva. Eller att ligga hemma och gråta och hata mig själv så mycket att jag vill ta livet av mig? Det vet jag inte, men imorgon eller i övermorgon så åker jag utomlands. Det ska bli så himla skönt.

Nu vill jag inte blogga något mer idag.

Hur fan kunde jag göra som jag gjorde? Hur fan kunde jag göra så mot någon jag älskar? Hur kunde jag göra så mot den enda människan i hela världen som älskade mig för den jag är?

Det här kommer att bli jobbigt. Hur ska jag lära mig att andas utan respirator? Hur ska jag lära mig att stå på egna ben? Och vad ska jag göra när ångesten kommer? Ska jag ramla ner i det där hålet…? Jag kommer aldrig att komma upp igen. Jag vill dö, jag vill inte leva längre. Jag kan inte leva med att jag sårat den viktigaste personen i mitt liv, att jag ljugit för alla inklusive mig själv. Jag vill, på riktigt, dö Vad fan har jag att leva för nu?

Jag vill skrika, jag vill ropa på hjälp. Vad ska jag göra?

Hur fan kunde jag, efter allting vi har gjort tillsammans…………….

I det här inlägget tänker jag inte försvara mig. Jag gråter och skakar så hysteriskt att jag knappt kan skriva. Men jag ska försöka. Det är inte synd om mig. Det är Hugo det är synd om…

Jag och Hugo hade en dålig period och Nemo fanns där och sa att allt var okej. Jag litade så otroligt mycket på den människan. Medans han torkade mina tårar när jag satt och sa att jag trodde att Hugo skulle göra slut för att jag tyckte att det kändes som det.. Att han smsade och frågade hur jag mådde. Han visade att han brydde sig om mig. Och när jag och Hugo tjaffsade så sökte jag mig till Nemo, jag trodde att det var vänskap. Sen så blev det som att jag nästan blev kär i honom. Fast inte kär utan att jag kände att jag verkligen tyckte om honom på en sån hög vänskapsnivå som jag inte känt med många människor…

Vi började umgås en del och när han drack så blev han klängig. För han är en sån kille som vill ha det han inte kan få och mig i det fallet, var han ganska säker på att han aldrig skulle ”få”. Till en början så var jag väldigt avvisande och visade att jag inte var intresserad. Sen en kväll så kände jag på något sätt att Hugo, eller jag såg honom på ett annat sätt jag var arg på mig själv att jag gått bakom ryggen på honom men då hade jag inte gjort någonting. Då var det oskyldigt men det kändes som det… Så jag gick ut och festade med Nemo och mina vänner.

Vi åkte till en fest i Danderyd och jag började supa och blev helt borta, jag kände mig sårad trots att Hugo aldrig gjort mig något ont. Och jag och Nemo höll på lite vilket ledde till sex. Han förförde mig så in i helvete. Jag skäms så mycket när jag skriver det här. Det gör så jävla ont i hjärtat. Jag ångrade mig direkt efter. Jag vet inte varför jag gjort det… Jag skyller inte på alkohlen, och inte på nemo heller. Men jag känner mig så manipulerad på något sätt..

Jag valde att inte berätta något eftersom att jag skämdes så mycket. Jag nekade till och med det för mig sjävlv. Ibland så är det bäst att inte alltid berätta sanningen. Jag har legat så många kväller och tänkt att jag verkligen vill berätta det, men det har aldrig kommit fram. Jag har drömt mardrömmar om det, om att jag måste berätta. Men jag har vart så himla rädd att förlora den ända människan i mitt liv som verkligen betyder något. Han är mitt liv på något sätt. Han har vart den människan som fått mig att vela gå upp på morgonen, så mycket som han har gjort för mig. Varför gjorde jag det frågar jag mig själv hela tiden???

Är någon som varit otrogen ovh vetat VARFÖR dom har gjort det? Att det var värt det? Nej, för det var det fan inte…

Nej, jag har mått så dåligt över det och förträngt det. Jag har låtsas som att det inte har hänt. Jag känner mig så jävla äcklig. Sen kan jag säga att jag inte sagt det som hände till NÅGON människa.

Sen så fick Jockiboi reda på det genom nemo. Och jag satt och grät till honom på kvällarna, jag sa att jag kände mig äcklig och bortgjord. Att jag ångrade mig så jävla mycket så att jag inte ens vet vad jag heter. Att jag inte visste vad jag skulle göra? Skulle jag berätta? Skulle jag låtsas som att inget hänt? Jag litade så mycket på honom, han verkade så jävla ärlig..

Sen så ringde jag Jocke idag och frågade hur han mådde och sa att jag hade hört att han skulle komma till Sthlm och frågade om vi skulle ses. Och då började han fråga om mig och Nemo och hur jag mådde. Och jag svarade sådär och fortsätta att prata. Och vet ni vad han gör? Han spelar in samtalet och lägger ut det på sin blogg?  Jag är inte arg på honom för att han gjorde rätt. Men på något sätt så känner jag mig så sviken även om jag inte borde vara det. Jag gav ändå tillit till den människab,

Jag har gjort bort mig. Jag ångrar mig och Hugo förtjänar inte mig. Jag kommer inte att be honom att komma tillbaka för jag är inte värd honom… Men är det något jag måste mest dåligt över är hur jag fått Hugo att framstå som :/

Men det är fortfarande Hugo jag älskar utav hela mitt hjärta. Och det gör så jävla ont att jag sårat honom…

Frågestund nu!

Så här vill Kissie se ut.

Rätt snygg eller hur? Men låt er inte luras..

För det är så här hon ser ut…

Inlägg lånat från Baby S.

Det bästa med att ha blogg är att man kan titta tillbaka, som t.ex. för att se vad jag gjorde vid den här tiden förra året!

Okej, vid den här tidpunkten förra året så sov jag och var sjuk. Kommer ihåg att det kändes som att jag skulle dö. Jag låg bara och grät och sa ”jag kommer att dö” buhuhuhu..

Och här är en text som jag skrev förra året. Rätt fin och väldigt mycket mig för ungefär ett år sedan 🙂

”

God morgon förresten!