Nu har jag ångest, imorgon så åker jag och Dennis utomlands. Och Annie också. Jag ska till Kreta, Almerydia. För att uppleva gamla minnen, fast jag behöver tänka på annat. Jag behöver lite värme, lite fest och en massa gos från Annie. 🙂 Eller så åker vi någon annanstans? Jo, imorgon så åker vi, eller på fredag.
Och det är lugnt med mig. Det är inte jobbigt, så länge jag inte är själv så är det bra. Vet ju själv att det är ganska kört mellan oss. Så ja, varför gråta över spilld mjölk när man kan supa… Hahaha.
”Sverigedemokraterna vann ju valet tänkte jag skriva, men det är inte sant. Men det känns faktiskt så, som att de vann. Moderater, sossar och grönlingar i all ära, men i detta politiska val gick all uppmärksamhet åt den lilla kören som på valdagen i lyckorus skrek ”Jimmy Åkesson chalalalala, Jimmy Åkesson Chalalalalala”.
Pinsamt nog är den där sången dock ganska catchig, så dagen efter och faktiskt fortfarande går jag runt och nynnar på den. Det gör mina vänner också och med för mycket promille i lördags råkade vi sjunga låten runt bordet på lokalkrogen. Utan att tänka på vilka ord vi uttalade blev stämmorna högre och ganska fort kom det förbi ett gäng stridslystna människor och frågade vad fan vi sysslade med. När gänget såg att vännerna inte såg svenska ut, utan var från Serbien blev det dock helt lugnt. Jag däremot med mitt blonda hår och blåa ögon fick förklara i en halvtimme att jag inte på något sätt var rasist.
Jag är en sucker för Idol och följer det slaviskt. Detta år ställde en rullstolsbunden tjej upp på audition. Hon var jätteduktig och jag med min twistade humor var tvungen att ordvitsa lite och sa att ”det där GICK ju bra”, och att ”hon borde ju GÅ vidare”. Men ack så fel. Jag glömde att så länge jag inte sitter i rullstol själv, saknar två armar eller har något annat handikapp så får jag inte skämta om det heller. Precis som med rasism, det är helt lugnt att skämta om det, bara man själv inte är svensk.
Det fick mig att fundera. Vart går gränsen? Hur mycket handikappad måste jag vara för att få skämta om någon annans handikapp? Hur mycket ”blatte” måste jag vara för att fråga en ungrare hur mycket gulasch han ätit den dagen?
Ja, för det räckte inte med mitt norska medborgarskap vad gäller incidenten i lördags. Jag är tydligen inte tillräckligt mycket inte-svensk för att få skämta om det. Och jag vet inte alltså. Men det måste väl vara ”rasism” om något?”
Jag lovade mig själv att inte skriva någonting mer om det. Men den här bloggen handlar om mitt liv. Och just nu så går mitt liv ut på att gråta och försöka att sysselsätta mig själv med saker som får mig att tänka på annat. Så fort jag sätter på datorn så börjar tårarna spruta, allting påminner om allt som varit.
Det är den värsta känslan jag någonsin känt i hela mitt liv, det är som ett helvete som brinner inuti mig, och min smärta ger det näring och sprider sig i kroppen. Smärtanär så stark så att jag faller ihop och lägger mig i fosterställning, gråter hysteriskt och håller för mitt bröst för att på något sätt försöka att dämpa smärtan som jag känner. Jag trodde inte att den här smärtan fanns på riktigt. Men den finns, och jag skulle göra vad som helst för att slippa den. Jag vill dö, vad som helst för att slippa den. Allting är mitt fel, jag vet det. Men att ligga i sängen, och vända mig om för att lägga mig i famnen så finns det bara nerförsbacke. Att jag ligger ensam, att allting är så tomt och stort. Att skylla allting på mig själv, att klandra sig själv. Det är hårt och det gör ont. Så jävla ont. Det känns fjantigt att skriva det här. Jag är inte så, men nu är jag så jävla tom på ord.
Det här har vart den längsta dagen i hela mitt liv. Godnatt.
Samma koncept. Min nya favoritlåt. Man ska ju fokusera på det bra man hade?
Fyfan på fredag så rockar vi järnet i Göteborg, och så får vi inte glömma lördag och söndag. Åker ner för att rensa tankarna lite och umgås med roliga fördomslösa människor såsom Rang, Olga, Isabelle, Sorting, Aliette och alla andra söta Göteborgare! Och ja, nu får Rang visa vad han går för – haha kan inte låta bli att älska honom. Jag ska nog stanna kvar där tills måndag tror jag, ska joina Rang och co på söndag. Kanske blir Liseberg?
Jag behöver umgås med människor som får mig att inte tänka alls och ja, göteborgare är rätt bra på det haha! Kanske till och med blir en läsarträff?
Paulina sprang precis in i duschen och bad mig gästblogga! Dock har jag ett litet dilemma för jag vet inte riktigt vad jag ska utnyttja detta tillfälle till alltså. Ett riktigt svårt beslut då tillfället inte kommer varje dag liksom.
1. Jag kan göra ”en Dennis” och länka mig en massa gånger medans Paulina inte ser det eftersom hon står i duschen.
2. Jag kan göra ”en Yousef” och tala ut om hur falska alla storbloggare är, självklart i hopp om att sedan få ett inlägg i FalskSanning där dom självklart länkar mig.
3. Jag kan göra ”en Amir” och bara bjuda på mig själv vilket jag alltid gör, bjuda på något helt stört och galet, typ en ful bild? 😀
Nu ska jag platta håret och göra mig klar för en kväll på stan, ska käka ute med Paulina 😀 Sedan kommer jag antagligen sova här inatt också för hon hotade med att om jag inte gör det så tänker hon låta ”någon annan” göra det, och det tillåter jag INTE!!
Oj, jag tror att jag hade ont i halsen när jag skulle träna idag. Kanske för att jag var så jääävla trött. Oopsie - bortförklaring. Det är inte bra! Men får köra ett pass själv istället, och stenhårt ska det vara! Whuuhuh...
I morgon ska jag i alla fall tränaklockan åtta med Filip, ska försöka att träna minst fem dagar den här veckan. Det är tydligen bra att träna, man får mycket tid för att tänka. Och ja, eftersom det är 40% styrka och 60 % psykiskt. Så det lär bli bra.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen gå ut för att äta brunch. Hörs snart!
Nu ska jag sova i Amirs famn. Det kommer att kännas bra, men lite mindre vältränat, lite mjukare och lite hårigare. Men skönt! Imorgon är en ny dag. Med nya äventyr och beslut. Men nu måste jag sova, jag ska träna med Pawel kl 11 imorgon, så ja, vi hörs efter det. Puss på er! Ni är världens bästa! ♥
Jag måste be er människor om en sak. Sluta lägga er i när det gäller mitt och Hugos förhållande.
Sluta ha åsikter för ni vet inte vad det handlar om. Det handlar inte bara om Nemo, utan om saker som har hänt utöver det. Saker som jag har gjort och saker som han har gjort, men mest jag.
Snälla, kan människor sluta upp och ljuga? Kan människor sluta sprida rykten? Kan människor skaffa sig ett eget liv? Och ja, det är game over mellan mig och Hugo. Inget dumt PR-trick. Ska det börja som ett skämt och sen sluta som ett? Nej, knappast…
Idag så har jag varit ett vrak, men det är väl inte så konsigt. Det är som en brännande känsla i bröstet och en svidande känsla i magen, jag är blodsprängd ögonen och känner mig förstörd. Allt är mitt fel. Och det gör ju inte saken bättre.
Jag har gjort mig bästa med att städa upp i rummet, i skåpen. Det känns så jävla tomt. Tur att jag har stora gosige Amir här…
