Skip to main content

Ännu fler snygga tjejer del 3

Hej Nathalie Lyne heter jag och skäms inte! Alla har vi våra komplex,  man vill ha större bröst, vara smalare och putigare rumpa! De är  iallafall de som är mitt 'ideal' och vad jag har strävat efter.
Men jag  brukar tänka, de finns ingen som mig och kommer aldrig finnas någon med  samma utseende eller kropp! Jag är nöjd över mig själv, jag är iallafall  naturlig, de är ett bra sätt att tänka som jag även tänker dagligen!!
 www.nattalyne.se
Jag har alltid varit för smal och det är inte förens nu som jag upptäckt  att jag verkligen vill gå upp i vikt. Vissa skulle döda för min smala  kropp medans jag själv nästan ibland kan gråta över den?
 Jag har inte  den finaste magen, men den är ändå skapligt platt! Mina lår vill jag att  dom ska bli större och fylligare för jag tycker inte om att dom är  pinnsmala! Tuttarna är helt okej liksom. Jag försöker att vara nöjd över  min kropp och bygga upp självförtroendet. I vintras när jag såg den så  tänkte jag att "fan jag kommer inte kunna ha bikini på mig i sommar!"  medans nuförtiden låter det mer som "damn, jag ska vara nöjd över mig  själv and work what my momma gave me!"! :D

Kram, www.soere.blogg.se
Jag älskar min kropp och det borde fler göra. Dagens ideal är skit.

 Förut hatade jag min kropp och mådde skit över den. Jag läste kissies  blogg konstant och trodde att det var så man skulle se ut.
Jag trodde  att det skulle vara mil mellan låren och att brösten skulle vara stora  som bomber. Jag började banta och gick ner från 51 till 46 kg. Jag blev  undernärd och brösten försvann. Jag såg ut som en tioåring i kroppen och  mina nära blev oroliga över min hälsa. Men nu, ett år senare har jag  insett att man inte mår bättre om man svälter sig, tvärtom. Lär dig  älska din kropp, det kanske tar tid, men det är oftast bara du som ser  "skavankerna". Det är sig själv man kritiserar mest här i världen. Håll  huvudet högt och var stolt över din kropp. Det är ju faktiskt du som ska  stå i centrum i ditt eget liv.
 
För två år sen spydde jag i skoltoaletter och hade konstant ångest
över vad jag åt. Idag har jag haft en riktig onyttig dag, men jag
tränar mycket mer nu. min kropp är inte perfekt men jag har lärt mig
acceptera den.
Hej!
Jag har haft komplex över min kropp, främst mina lår och kurvor. Men på senare tid har det blivit tvärtom! Jag älskar att jag har dem och en rumpa haha, men det var svårt innan, och jag vet hur det känns …
Kram och tack för en bra blogg!
Jag äter precis vad jag vill och känner för och skulle aldrig kunna banta eller liknande. Jag har haft vänner som gjort det/gör och varje dag hör jag folk klaga på sig själva. Jag har inga stora komplex över min kropp, men jag är inte felfri. Det är ingen. När folk säger att jag är perfekt eller liknande säger jag ”nej, det är jag inte alls.” Då säger dom ”men vad har du att vara onöjd över?” Men jag vill inte stå och rabbla upp saker jag är onöjd med mig själv för då sänker jag ner mig själv. Jag försöker så ofta som möjligt tänka på saker jag är nöjd över mig själv. T.ex när jag åker på skolan brukar jag tänka på tre saker jag faktiskt gillar med mig själv. Då kommer man till skolan mycket gladare och starkare. Så brukar jag alltid ”trösta” mig själv med att jag är ju faktiskt bara 14, min kropp har inte växt klart och jag kommer fortsätta utvecklas. Jag försöker att inte jämföra mig med andra, för vid den här åldern ser allas kroppar väldigt olika ut.

http://tashas.blogg.se

Fan, nu när jag läste ditt första inlägg där tjejer skickat bilder på sina kroppar…

så blev jag så avundsjuk… hur kan de skriva att de är så nöjda med sina kroppar?
jag förstår inte det… jag menar absolut inte att deras kroppar inte är så fina som
de själva säger, för det var verkligen! AS läckra kroppar,
men jag vill också kunna säga så om min egen 🙁 men jag kan inte… ännu..
är påväg.. något som dock stärker mig är… sånna här inlägg… och musik..
I’m beautiful in my way ’cause God makes no mistakes.
KRAM på dig!!
Har alltid avskytt mina bröst och det faktum att jag trots min storlek fick en rumpa men inga tuttar.  Har tidigare avskytt att visa mig i bikini och kämpade med ätstörningar under en stor del av min tonårs tid. Nu är jag äldre och klokare och har lärt mig att älska mig själv. Jag stör mig inte längre på mina små bröst och jag är stolt över min fylliga rumpa och mina magrutor. Sjukt bra att du gör detta..Keep it up girl:D

http://4-everexistwithyou.blogspot.com/

Jag är en femtonårig tjej som hela mitt liv fått höra att jag är FÖR smal, att jag inte har några former, att jag bara är skinn och ben osv osv… De senaste åren har jag hursomhelst lagt på mig ca 10 kg (med mycket möda) och i och med det mår jag mycket bättre. Dock får jag fortfarande då och då höra kommentarer som ”GUD vad du är smal” och även om det kanske inte var illa menat så tar jag verkligen åt mig.
Nu för tiden är det hela tiden tjat om att former är mycket finare än inga former, att man inte ska gå ner i vikt för att det är fult osv. Men om man är naturligt smal och verkligen inte KAN gå upp? Hur gör man då?
Ibland känner jag mig skitsnygg, och ibland känner jag mig skitful. Helt ärligt, är jag för smal, eller snyggt smal?
När jag gick i 7an vägde jag bara 35 kg, sen när jag valde att ta p-piller har jag på 2 år nu gått upp hela 11 kg! Mitt komplex är mina bröst men jag har lärt mig att tycka om dom. Men jag skulle nog mått bättre av lite större (haha) Men men vad mer ska jag säga, jag får ju fina komplimanger för min kropp så är väl ganska nöjd.
// http://Pimpiina.devote.se

Jag hade komplex för min kropp förut men har lärt mig att alla är olika och unika på sitt sätt.
Ingen ser ut som någon annan och alla är lika fina, det spelar ingen roll om man är stor eller liten.
Jag tycker om min kropp men skulle inte skada att få plattare mage,  smalare lår osv! annars gillar jag min kropp men skulle helst vilja va  smalare och ha en finare kropp.
Trots att man snart fyller 23 så slutar man aldrig att noja över sin  kropp. Oavsett om man är pinnsmal eller lite mulligare. Man är sin egna  värsta kritiker.

Jag vet att jag inte har världens snyggaste  kropp, och jag nojar över min mage som är förstörd av de insulin jag  tagit dagligen sedan jag var 10. Vissa får större "bullar" och andra  mindre medan vissa inte får några alls.
Annars så älskar jag kroppen, har tränade ben och snygg put på rumpan.
Får nog tacka mamma för de spanska generna ännu en gång^^

/ http://nattstad.se/itsjessie

Jag heter Clara och bor i gävle.
Det här är min kropp, har haft komplex över mina utstickande revben länge, men har lärt mig att det är jag och det finns inget att göra åt det så varför hata det när det gör mig unik? Sen har jag också tyckt att jag har haft för mycket extra kilon men har sagt till mig själv ”gör något åt det eller sluta gnäll.”

http://www.clarahfransson.devote.se


15 år gammal är jag och mitt psyke har fajtats med olika komplex som jag har över min kropp lite då och då, men jag har mer och mer börjat acceptera hur jag ser ut och bara helt enkelt börjat se det positiva som min kropp för med sig. Jag tränar väldigt mycket, sammanlagt blir det nog nio gånger i veckan om man lägger ihop allt. Jag är simmare, så det håller jag på med 7 gånger i veckan, och de andra två gångerna använder jag till att rida. Eftersom jag tränar såhär mycket så har jag en smal och fin kropp enligt mig, vilket då är bra, men självklart finns det nackdelar. En av nackdelarna kan man skriva såhär: Vart är mina bröst? Haha, jag har belönats med små bröst eftersom jag tränar så mycket, och då får jag väl skylla mig själv. För några månader sen så var det ett ganska stort problem för min egna självkänsla, och jag mådde dåligt när jag var i annat sällskap än mina simmarkompisar över mina bröst, för att alla andra har ju självklart större. Jag menar, min lillasyrra har större bröst än mig nu (hon är ett år yngre, så det är inte så farligt). Men nu så har jag mer börjat acceptera det, och börjat gilla dom istället. Det finns inte så mycket att göra åt det, så varför gå omkring och vara deprimerad över det? Det tar bara en massa energi och fokus. Om en kille vill ha mig, så får han fan ta och acceptera dom, end of story.
Ett annat problem är min acne, den är inte alls så farlig som på många andra, men den irriterar mig fortfarande. Man samma där, jag tvättar mitt ansikte morgon och kväll med en speciell ansiktstvätt och sen så smörjer jag in det så att det inte blir torrt. Jag har lite grann på ryggen också, men dom försvinner som tur är på sommaren.
I alla fall, det jag menar är att jag är nöjd över min kropp även fast jag endast har B-kupa, dessutom så har faktiskt inte alla stora bröst heller, och det bara är så.

Jag får möta världen utan tuttar, någon annan som vill följa med?

Hoppas att du har det udnerbart!

Kram Matilda

Folk brukar säga att jag har en fin kropp, men det tog mig flera år att kunna älska mig själv och än idag så har jag svårt för det. Men nu tittar jag på mig själv och ler. För jag har något dom inte har, jag har självrespekt. Idag älskar jag mig själv för att jag är just jag och det kan INGEN ta ifrån mig. INGEN kan säga att jag är tjock eller ful eller inte duger, för det gör jag lika mycket som dom. – Det tar tid men det går att älska sig själv. En smal tjej som inte har ett självförtroende ser äcklig ut . Men en tjej med former som ser självsäker ut blir genast sexig. Så, kolla er i spegeln och le – För Ni är perfekta precis som ni är.
jag har alltid haft komplex för min kropp. Antingen har jag tyckt att  jag var FÖR vältränad eller alldeles för otränad. När jag för 2 år sen  slutade med alla mina fysiska aktiviteter har jag ätit vad jag velat men  ändå hållt mig sund osv och jag har bara lärt mig att älska hur jag ser  ut , för det kommer naturligt , alla skavanker mm. Fortfarande kan jag  tycka att jag är för bred på sidorna , men det är pga skelettet sitter  där, så det e bara o gilla läget !

Isabellelilly.blogg.se

var nöjd med dig själv! /

goloose.bubbleroom.se‏

Hej Paow! Jag älskar hur du får en att tänka på saker i olika perspektiv! Här är min kropp... Som jag hatade för inte så längesen. Jag hatade mina lår, mage, höfter, små bröst och rumpa. Men detso fler komplimanger jag fått, desto mer tycker jag
om min kropp. Jag är ganska kort också, ynka 158cm men hört att vissa killar tycker om korta tjejer. Killar vill inte ha jättestora pumpade bröst, de tycker om stora rumpor
och höfter. Jag har fortfarande komplex över mina höfter men får acceptera att de är så de ser ut. Min pojkvän älskar dem. Men tack för att du är så underbar! Älskar ditt
pepptalk.

// Vickan http://drmajk.blogg.se/

Hade ätstörningar och början till bulimi i början av högstadiet vilket ledde till att jag var väldigt smal till min längd som låg på ca 170-172 cm då. Började äta ordentligt igen och har alltid haft ett väldigt stort sötsug så kakor, godis och cola i mängder varje dag som gjorde att jag gick upp några kilon. Ligger idag på 64 kg till mina 176 cm och mina 17 år. Får ofta komplimanger för min kropp, har små bröst men en rejäl rumpa som väger upp det hela. Min pojkvän är också noga med att berätta för mig varje dag hur fin jag är, just för att jag är som jag är 🙂 Din kropp är to die for Paulina, var stolt och nöjd över dig själv! 🙂
Hej Paulina!

Jag uppskattar verkligen det du gör för att tjejer ska få mer självförtroende och börja älska sig själva. Jag är säker på att du redan har hjälpt många där ute med att börja inse hur fina de egentligen är.
Jag är sexton år och har haft ätstörningar i perioder under ungefär två år nu och jag vet hur det känns att verkligen hata sin kropp. Jag har svultit mig själv, stoppat fingrarna i halsen och annat hemskt som jag vet att många andra unga och osäkra tjejer också gör. Men jag är på väg ur det och vill verkligen kunna älska mig själv precis som jag är och ni storbloggare som försöker krossa idealen har hjälpt mig mycket redan nu. Så tack för det du gör Paow, det är värt guld!

(Visited 1 690 times, 1 visits today)

Comments (74)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *