Skip to main content

Ligger och tänker.

Nu har Andreas och Samme gått och för första gången på väldigt länge så sover jag ensam, i min lilla lägenhet. Jag har städat lagat mat och tryckt i mig en massa vitpeppar. Vitpeppar är lätt mitt beroende. Jag har inte träffat någon kille eller något på jättelänge, men Paris har ju typ bott hos mig i 3 månader, och innan det så bodde Ellen här. Men nu har Daniel flyttat till en egen lägenhet och jag är så stolt, fast eftersom jag alltid bott med någon så är det extremt jobbigt att sova själv, vilket resulterar i att jag blir blödig och börjar tänka.

Har tänkt lite på hur bra jag har det, att jag är bra som jag är. För en gångs skull så trivs jag med mig själv, jag är stabil. Inte mitt liv. Mitt det har fortfarande övertaget. Jag vill vara lite mer som mitt övre jag. Men detet vinner alltid. 

Jag får ofta frågor på om jag saknar Hugge, och ja, visst, ibland så gör jag det, men vi är så olika människor nu och han har en ny tjej. Jag tror inte att han är speciellt lycklig med henne, fast vad vet jag? Han kanske har lugnat ner sig och tänker inte bara på utseende & krav längre. Jag kommer ihåg hur han ständigt skrev i sin blogg när vi var ihop var att tjejer skulle vara smala och små, vara roliga och tycka om att klä upp sig. Medans nu så är han tilsammans med en jeans & converse tjej från förorten som jobbar på 7-eleven. Och det är inget fel med det. Men det stör mig eftersom han hade så höga krav på mig. Trodde jag, fast det  var nog inte ens så. Jag var bara så osäker på mig själv när vi var tilsammans. Sen så kan jag inte låta bli att jämnföra mig ibland, han har ju trots allt vart min. Och ja, jag har kommit över honom, och nej jag vill inte förstöra för honom.  

Vi kommer aldrig att bli tillsammans igen, men visst så tänker jag på honom ofta, hur olika vi blivit. Hur lite han vet om nya jag, för jag är en helt annan människa nu. Jag är mer trygg i mig själv än någonsin och jag har fått all den bekräftelsen jag vill ha nu. Det skulle jag vilja visa upp för honom, typ gör honom stolt på något sätt. För han har trots allt varit min bästa vän, och han har varit mitt liv. Det är tråkigt när man inte kan vara vänner längre.

Bilden tagen för exakt ett år sedan.

En grej som gör mig glad är att jag och Steffi kan umgås igen. Visst är vi båda två stora pussys ibland, men vi kan ta det med en nypa salt. För i slutändan så finns det alltid där, jag finns alltid där, likaså med dig, det vet jag. Alltid.

(Visited 306 times, 1 visits today)

Comments (44)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *