Skip to main content

Liten Paulina

Skrivet av den . Postad i Okategoriserade.

Jag kommer ihåg när allting var så enkelt. När jag jämt var glad, men älskade att nypas och retas. Det gör jag fortfarande. Haha ni ska se min syster, hon ba ”alltså Paulina hur gammal är du egentligen”…  

När jag var liten så var jag snäll, men väldigt konstig. Rätt retsam. Mamma jämnförde mig med min systers kompis. Och jämnförelsen hon gjorde var att ”Du kommer ihåg när du var liten? Typ om du gick in i klassrummet med jackan på dig fastän du inte fick och alla andra satt liksom och frös. Och läraren försökte att tvinga av mig jackan.” Och jag sa ”Nej jag fryser och tänker ha den på mig så det så”…

Haha, kanske därför det gick så dåligt för mig i skolan för att jag var så bestämd. Var jag trött så sov jag, var jag hungrig så åt jag. Vad säger man till en 10-åring om att hon måste gå i skolan och hon säger ”nej idag så vill jag inte det, idag så är jag trött”…

Om pappa skjutsade mig till skolan så gick jag hem och la mig och sov. Och sen kunde jag gå tillbaka när jag var pigg. Ville gå hem och mysa med mina kaniner som jag hade då. Jag har jämnt haft gränser och lytt mina föräldrar. Kom jämt hem i tid, drack typ aldrig och om jag gjorde det så ringde jag till pappa. Men när jag inte ville något, jag sa inte emot utan gick bara därifrån, typ ”nu är det middag”… Gick dit, pillade i maten och gick därifrån. Konstig unge. Bortskämd kanske.

Men min mamma har alltid sagt att det aldrig gick att ändra på mig. Antar att jag har med mig det idag. Gör alltid lite som jag själv vill och än har jag inte fått ta konsekvenserna för det 🙂

Jag och brorsan 🙂

(Visited 174 times, 1 visits today)

Comments (14)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *