Skip to main content

Som en ful taturing.

Skrivet av den . Postad i Okategoriserade.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ” mm det är okej”.. Det är inte så jäkla kul att bli sviken. Gång på gång på gång. Vart jag än kommer.Jag satt inne på Posh24 och läste om mig själv. Och om sveket mellan mig och Jeppe, det stod ”men han sa ju att han var kär i mig”.. Och jag tänker efter, det är inte okej. Det är ett sånt jäkla svek, även om det inte spelar någon roll nu så såg jag ändå aldrig någon framtid i det hela. Men att jag kan rynka på näsan åt det. Jag borde gråtit floder, blivit arg och vart ledsen i månader. För vi hade öppnat oss så jäkla mycket för varandra, han visste om hur många gånger jag blivit sviken tidigare. Men det spelar ingen roll nu, nu är det över och jag är glad över att vi är vänner, eller kompisar. Men visst tänker jag på det ibland. Men aldrig vart det kunde leda till, utan för vad det var. För det var jävligt kul.

Men jag är trött på att rynka på näsan. Det är något som jag jobbar ständigt på, på att försöka ta saker hårdare. Men jag har nog hårdare hud än en björn. En björn har 5 gånger hårdare hud än människor, och deras bett är över 3 gånger starkare än människors. Så om jag inte fruktat björnar så mycket så hade jag kallat mig själv en björn. För att jag fortfrande står upp över alla svek och skandaler jag har haft och fått. Att  det är svårt att lämna ärr i en björns hud, och om du biter mig så biter jag tillbaka 3 gånger hårdare. Vare sig det vart självförvållat eller inte. Så borde jag vara mer sårad än vad jag är. Visst finns det några ärr här och där. Det finns människor som lämnat ärr, som en tatuering. En person som jag avungudar har ett inlägg på sin blogg som heter ” som en ful tatuering”. Och jag har två namn på min kropp, bokstavligt talat. Så är det ärr med färg i. Två fula jävla tatueringar. Av två personer som sårat mig på olika sätt. Det ena sitter på foten och jag är glad att jag dagligen tittar ner på det, för det påminner mig att jag aldrig kommer att gå på samma saker igen, och om en rolig tid vi haft, ett minne- Som en tatuering ska vara, det har en betydekse. Att titta NER på någons namn, en fotfolksmänniska känns bättre. För den personen har bara sårat mig känslomässigt. Men sen så finns det personen som sitter på min arm. Dåligt övertäckt av svart färg och hat, men hennes namn lyser igenom. Det spelar ingen roll hur många gånger vi blir vänner, för hennes namn är fortfarande svart. Jag kommer alltid att ha ärr från henne i hjärtat. Hon kommer aldrig att förstå varför. Och det sårar mig ännu mer. För hur mycket jag än skriver så kommer hon aldrig förstå varför. Men det är fortfarande svårt att hata. 

Men alla gånger jag blivit behandlad som skit av människor. Det finns en tjej om jag aldrig någonsin kommer att vilja nämna vid namn. Som är en dålig människa. Och vid den dagen personen dör, så kommer jag att ta med min flaska. En liten högtalare och dansa vid personens grav. Som en fest. Och dör jag före personen i sig. Så kommer jag att hemsöka henne hela vägen ner i graven innan jag får frid. Den här personen är ingen ful taturing på min kropp. Det är en skam att hon ens är människa, en mygga på mitt ben som jag hade kunnat smälla. Där hon hade passat in fint. Det mina människor. Det är hat. Ett starkare hat har jag aldrig känt.20121127201463570_sbig

om jag kunde morra.

(Visited 95 times, 1 visits today)

Comments (10)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *