Kom och rör om. Jag behöver nåt att skriva om.

Sömnlöst. Ibland så blir allt inte riktigt som man tänkt sig. Jag drömmer om stabilitet, att bara vara hemma. Chilla, träna och umgås med mina vänner och familj. Men det är något som krockar, är att jag är på tok för nöjeslysten. Jag älskar festliga sammanhang och är grym på att umgås med nya coola människor. Då blir det lätt att jag glömmer bort mina gamla, riktiga vänner och det är ingenting jag gör för att vara elak. Nu säger jag inte att jag inte hittat vänner för livet runt om på mina resor jag gjort. Jag vill ju tro och hoppas på att jag hittar kärleken någonstans påvägen, men jag börjar mer och mer tro att nöjeslystheten är nog bara en stor omväg. Jag har alltid tagit kärlek lite som den kommer, aldrig letat efter den. Men när min väns mamma sa till mig (spåtant)att jag skulle hitta kärleken så hade jag hopp, men icke så jag väntar ett tag till rå
. I år så har det hänt väldigt mycket på kort tid, dom senaste åtta månaderna har det hänt mer, både med mig själv och i min omgivning. Mer än vad det gjort i hela mitt liv. Så när jag kom till Spanien i år, så blev jag nästan kvävd. Både av uppmärksamhet och fest, två saker jag egentligen älskar. Men jag har så fina vänner där så det var det enda som höll mig kvar. Redan efter första veckan kände jag mig mätt.. Att jag stod ut i sex veckor, mja inte så svårt för det är ju så kul. Men det känns som ett tecken(iallafall för mig själv) att vilja åka hem, att bli trött på shots och bakfylla
så tidigt för att jag vill hem till mitt liv. Mitt liv som jag knappt har börjat bygga på än. För att så fort jag känner mig hyfsat nöjd med vad jag har. Ja då flyr jag igen. Men nu när jag har min lägenhet, någonting jag vill fixa. Jag vill börja blogga igen. Jag kan knappt skriva som mig själv längre, när jag läser min blogg så känns det inte som mina texter.

Men jag behöver någon, eller något, eller ro. För att kunna få fram dessa texter ut mitt huvud. Så ge mig ett svek, ett brustet hjärta eller en jäkla massa lugnande. Eller lite tid. Så löser det sig nog. Ska vi se.

20140728-080507.jpg

(Visited 14 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Lisa juli 28, 2014 at 10:21 e m

    Ibland när jag läser din blogg blir jag så ledsen, känns som att du har ett hjärta som bär på mycket tungt. Som att du inte har några riktigt vänner utan bara endast fyllegrisar som du kan hänga med när du festar. Jag hoppas verkligen att du hittar riktiga vänner och en kärlek som du kan lita på, jag tror att du blivit bränd fler gånger än vad du vill erkänna för dig själv. Jag känner dig inte alls, men läst din blogg sedan du var 16 år. Jag är en brud på 25 år och är inte skadad av det ytliga stockholmsyndromet som många i bloggvärlden verkar vara. Jag hoppas du inte tar denna kommentar negativt, jag menar bara att om det jag skriver är befogat så lovar jag dig att det finns de som är äkta och som aldrig sviker. Visa bara ditt eget värde först och vik dig inte.
    Kram.

    Reply
  2. c juli 30, 2014 at 4:51 e m

    häftiga brud, älskar hur du faktiskt öppnar upp dig och berättar om dina tankar- får en själv att känna igen sig oerhört mycket!!

    Reply

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *