Adopterad?

När man ligger i sin mammas mage så lär du dig att älska och känna trygghet hos den personen du först träffar som visar dig kärlek, och vad är då egentligen kärlek för just mig(dig). Det är olika för alla och man bestämmer inte själv vad man är född till att älska. Men jag har hört att man inte är kapabel till att skapa minnen som man kommer ihåg i vuxna livet förns man är 4a år gammal(?) Så vad händer med allt man lär sig innan? Kan man ens älska? Jag har en nära vän som blev adopterad från Colombia till Sverige när han var ett år gammal. Och jag kunde inte låta bli att fråga undrande om han inte kände sig besviken av sin biologiska mamma, om inte allt annat nyfiken. Jag hade nog dött av undran. Om jag försöker sätta in mig i situationen själv så har jag säkert 100 frågor att ställa, varför? Älskade du mig? Var jag ett misstag? Var du för ung? Lever du? Har jag några biologiska syskon?
Men min vän, klok och fin som han är kollade bara på mig och sa “jag har aldrig undrat faktiskt, för ens familj är dom människorna man har runt om kring sig. Dom som älskar dig och bryr sig om dig för den du är”
Tyckte bara att den här historian var värd att dela eftersom jag fortfarande kan bli tårögd av hans fina ord än idag. Och att jag undrade varje gång jag hörde att någon var adopterad förut.
I framtiden så vill jag lätt adoptera ett barn från ett annat land. Inget barn förtjänar att växa upp på ett barnhem, alla behöver känna trygghet <3
Thailand_barnhemsgrupp2_jpg
(Visited 36 times, 1 visits today)

3 Comments

  1. Sophie augusti 18, 2015 at 9:32 e m

    Helt rätt! You go!

    Reply
  2. mathilda augusti 19, 2015 at 9:57 f m

    Väldigt fint skrivet!
    Jag håller helt med, sedan tycker jag också att varför ska man skaffa biologiska barn när det finns så många barn där ute som behöver föräldrar och kärlek.

    Reply
  3. Matilda augusti 21, 2015 at 11:42 f m

    http://bebislyckan.se
    Fick idag en förfrågan om att vara med i ett större reportage i hemmets veckotidning.
    Reportaget kommer mestadels handla om hur jag vände mitt liv från att vara en omogen 18 åring, vara inskriven på vuxenpsyk, ha bulimi, alkoholproblem och må skit till att idag vara en ansvarstagande, mogen mamma till min tio månader gamla son. ❤️

    Reply

Lämna ett svar till Sophie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *