Fet VS smal

Oj, nu när jag vart borta i 5 dagar så verkar internet ha smällt över Katrin Z uttalanden hos malou. Sjukt, hela Facebook översvämmas av krönikor som ”Katrin, du har ingen rätt att håna min kropp” ”Det är ohälsosamt att vara fet” ”go katrin” osv..

Alla dessa människor som hela tiden bah ”det är okej att vara fet”. Det är väl okej att vara hur fan man vill? Jag personligen skulle aldrig vilja vara överviktig och hade gjort allt i min makt för att gå ner i vikt. Men det är bara jag. Låt folk äta. För hur tänker folk egentligen? ”oh hon hade vart så snygg om hon var smal”. Tänker man då typ att ”åh nej ännu en brud/kille som inte är liggbar”..

Vill man vara osund, för smal som för fet. Låt folk vara det och debattera inte om det. Så jävla onödigt, jag kan inte bry mig mindre. Det borde inte ni heller göra. För vem bryr sig egentligen om vad andra tycker.

Screen Shot 2015-09-25 at 14.35.55

(Visited 184 times, 1 visits today)

5 Comments

  1. fetvssmal september 26, 2015 at 1:25 f m

    tyvärr är det så att folk engagerar sig i det lika mycket som ph!

    Reply
  2. Vivi september 26, 2015 at 1:54 e m

    Hej jag kallas för Vivi, mitt riktiga namn måste inte sägas. Även om mitt namn inte sägs så är jag en individ med likadana rättigheter som resten av Sveriges invånare. Men det verkar inte som det. Jag går mitt andra år på ett av vad som anses vara topp fem bästa gymnasiumen i Stockholm. Jag har blivit mobbad av både elever och lärare som har gått ihop, och vänt sig emot mig i mitt gymnasium. Nu till det bisarra. Varför har de mobbat mig? Eller rättare sagt: varför fortsätter de att mobba mig än idag?

    Jag har i hela mitt liv varit pinnsmal, vad jag än gör och trycker i mig så går jag inte upp i vikt. Jag var så pass beroende av att gå upp i vikt som liten så att jag åt mängder av grädde, smör och flera chipspåsar varje dag. Jag tryckte i mig tre chipspåsar om dagen efter varje måltid fast jag hatade chips och mådde illa av lukten. Jag gav upp och insåg att min kropp bara var såhär. Jag fokuserade på att försöka träna regelbundet och äta regelbundna varierade måltider som innehöll mycket näring och kalorier. Jag gick från att vara ett benrangel till lite kött på benen. Men nej det räckte inte. Mina lärare kallar mig idag för anorektiker och säger att jag kommer att hamna på sjukhuset om inte alla går emot mig. Eleverna i min klass kommer med patetiska belägg och säger att jag har ätstörningar, när de bara vet mitt efternamn. De vet inget mer om mig. Mina lärare och så kallade klasskompisar ryter och skriker åt mig att jag har anorexia och måste acceptera det. Men jag har ju inte det. De pekar finger och säger att jag måste erkänna det. Men vad ska jag erkänna? De säger att jag måste söka hjälp för mina psykiska störningar. Men jag har ju inga. Varför i hela fridens namn får jag inte vara den jag är? Varför kan inte samhället bara acceptera att det är såhär jag ser ut? Varför ska jag erkänna något som inte är sant? VARFÖR har mina lärare och kamrater rättigheten till att mobba mig för att jag inte är lika stor som dem?

    Jag har aldrig varit så pass stark i både sinne och kropp som jag är idag. Men ingen tror mig. Jag är trött på att hela tiden försvara mig på grund av det sjuka idealet som finns i dagens samhälle. Jag får inte säga att någon av de är överviktiga och måste bli smalare eftersom att det då skulle uppstå kaos och jag skulle bli kallad för mobbare. Men det är tydligen OKEJ för dem att gå emot mig och få hela skolan att tro att jag är en anorektiker.

    När jag inte får fullpott på ett prov så är det tydligen på grund av min anorexia, för att jag inte får tillräckligt med näring för att kunna tänka klart. När jag fryser i klassrummet så är det tydligen för att jag är FÖR smal. Eftersom om jag inte vore så pass smal så skulle jag inte frysa. Men när jag ändå ser mig omkring så ser jag majoriteten av mina klasskompisar sitta i tjocktröjor. Men om jag skulle göra det så vore det onormalt. Om jag är trött en måndagsmorgon klockan åtta så beror det på att jag tydligen har näringsbrist i kroppen och måste äta mer för att jag tydligen inte äter tillräckligt. Vad jag än gör så blir det alltid fel, men när någon annan gör det så är det fullt normalt.

    Jag har blivit kränkt av mina lärare och klasskamrater för något som inte ens existerar. Hur många fler ska de utsätta som hamnar i samma sits som mig? Hur många fler ska känna att det är fel på dem bara för att de inte ser ut som alla andra. Jag älskar min kropp och hyllar den varje dag. Jag äter inte nutella för att jag är rädd för att bli tjock. Nej, jag äter inte det för att jag är nötallergiker. Men det vet dem inte. De vet inget om mig. Ändå så kommer de med deras förutfattade meningar och fryser ut mig så otroligt. Stora som små.

    Jag kallas för Vivi, och går andra året i gymnasiet. Det är hittills de två värsta åren i mitt liv. Jag går på ett gymnasium, som inte är bland de topp fem gymnasiumen i Stockholm. Nej, jag går på den mest mobbningsutsatta skolan i Stockholm för att jag inte får vara den jag är. Jag är 17 år och har sett hur hemska människor kan vara. Så snälla, bli inte ett mobboffer som mig – välj din skola smart. Och till alla andra: man ska inte kränka andra bara för att de ser ut på ett viss annorlunda sätt.

    Jag kallas för Vivi, och det här är min historia som ännu inte har tagit slut.

    Mobbning är INTE okej bara för att man ser ut på ett viss sätt. Stora som små. Man får vara hur man vill.

    Reply
    1. Elin oktober 1, 2015 at 6:36 e m

      Hej!
      Jag håller med det du skriver, men du måste ändå förstå dina klasskompisar och lärare att de är oroliga för dig ifall du faktiskt skulle ha en ätstörning. Jag förstår att det är jobbigt att hela tiden höra att du är för smal osv osv men de säger antagligen det för att de bryr sig om dig! Men du får fortsätta stå på dig och låt dig ABSOLUT INTE tillåtas att sluta äta vissa saker eller få ätstörda tankar för att kanske få de att hålla tyst. För livet med äs suger

      Kram!

      Reply
  3. nansi september 27, 2015 at 6:27 f m

    Hej Paow!
    Alla anser ha rätt till att kommentera vikten på en annan människa, till och med du? Jag anser det är mycket viktigare att kommentera hur vi lever, vad vi tycker, vad vi gör så att vi lever med respekt för naturen och våra medmänniskor.
    Du som stoppar gifter i din kropp, som bryr dig så mycket om naglar, håret, utseende och som representerar det falska bilden av skönhet ska egentligen inte kommentera andras vikt.
    Hur smal än du är, kommer du för eller senare att åldras och alla inplantat kommer att se patetiska ut. Ta bort skiten nu, du är från början mycket snygg dock mycket självdestruktiv.
    Vi har blivit fetare för att vi har för mycket att äta och för lite engagemang för att förändra världen till en plats så att resten av världen har mat, fred.
    Ha det bra!
    /Nansi

    Reply
  4. Josefin september 28, 2015 at 11:03 f m

    Mycket bra skrivet!

    Reply

Lämna ett svar till Josefin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *