Skip to main content

Närhetsproblem.

I lördags så satt jag med mina tjejer på East. Och vi pratade om känslor och dom sa att jag alltid har rätt om människor, att jag är bra på att läsa folk. Förutom människor som jag valt att bo med typ(gäller ej han jag bor med nu). Och så kom vi in på det där med närhet. Och dom sa att dom nästan aldrig hört mig prata om en kille känslomässigt och hur dom sett varje gång jag ryggat undan för närhet hos personer som jag inte känner.

Jag är världens mysgris när det kommer till mina vänner, både killar och tjejer. Jag sitter gärna nära och älskar att killa folk på armen eller i håret. Men så fort det kommer till ”sån” närhet så ryggar jag undan och blir stel som en pinne. Om någon kille försökt hålla mig i handen så har det runnit svettdroppar i pannan för att jag tycker att det är så jobbigt.

Jag är verkligen inte nervös när det kommer till att dejta, prata osv. Men det är det här med beröring. Jag känner mig kvävd. Och det är nog därför jag knappt haft någon form av kontakt med det manliga könet på över ett halvår förutom ett one night stand på juldagen när jag var jäätttee full. Och jo, tro mig. Det är lång tid för att vara mig.

Jag har fått knas alltså. Det är inte roligt. Jag vill våga vara intim med någon, men jag är för rädd för att släppa någon så nära inpå.

Funderar på att gå till en psykolog för det.

P9380738

 

(Visited 122 times, 1 visits today)

Comments (5)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *