Skip to main content

.

Alla förhållanden går upp och ner. Det är inget man behöver hymla med. Men jag är glad att jag vågade älska så mycket på kort tid. För jag har aldrig älskat förut. Inte innan M. För det är ingen tvekan om saken. Jag älskar honom med hela min själ. Det känns som att vi hör ihop. Men vi har förstört det här tillsammans, och det vet jag att vi båda hatar oss själva för.man kan inte vara varandra till lags till 100%, Och alla har sina brister. Och det var precis det som hände, bristerna. Som han sa, inget kan ändra mig. Och jag kommer aldrig att ta skit. Och tror fortfarande att jag är vilsen. Även om jag var redo. Så jag kämpar för kung och fosterland med att hålla mig på rätt spår. Det är svårt när jag knappt vet vem jag är längre. Inte utan honom, och personen jag var innan jag var med honom. Henne tyckte jag inte om. Så vem ska jag bli nu? Och på något sätt så har jag accepterat att jag aldrig riktigt kommer att få känna den lyckan till 100%. Varför skulle jag vara värd det. Det är kanske därför allt jämt blir förstört. Saker vi förstört. Lycka är kortvarigt.

Något i mig skulle bara vilja bajsa på förhållanden och bara ligga utan känslor. Och så fort känslor kommer upp så sticker man. För nu såhär i efterhand. Så är det inte värt att må såhär över någon som en gång vart en total främling för dig. Jag påstår mig också att jag tycker om människor, och jag önskar ingenpå denna jord att gå igenom de. Och ännu mindre personen som är viktigast i mitt liv. Vilket är Mattias. Vi går igenom det tillsammans fast på olika håll. Knivarna i bröstet och ögon gör så ont efter alla tårar, så jag förstår människor som hatar känslor. Som är rädda för att bli sårade. Men jag vill våga älska. Att älska är det bästa som finns. Men också det värsta. Och det som jag kommer Att säga nu är något jag är så rädd för, och det är att säga. Vi klarade det inte.

(Visited 215 times, 1 visits today)

Comments (19)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *