Skip to main content

:/

Idag är en sån dag då jag verkligen inte kan hantera att hon är borta. Jag känner inte så mycket över nåt. Men så fort jag ens skänker en tanke åt Maddiken så går jag sönder. Speciellt när jag är själv. Jag gråter så mycket så att jag knappt kan andas, för hon känns så långt bort men ändå så nära. Och jag vågar inte tänka på henne när jag är med andra för då går jag verkligen sönder. Är så arg på mig själv att jag inte ens orkat hämta hennes aska än. Men då blir ju allt så verkligt 🙁

Jag skrev ju den här texten i hopp om att jag ska orka hämta hennes aska nån dag. Men bara jag skriver eller ens tänker på det så går jag verkligen sönder. Saknar henne så mycket 🙁

(Visited 259 times, 1 visits today)

Comments (1)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *