Alltså jag har mått SÅ bra nu i typ 7 månader. Alltså jag har vaknat i tid. Med ett leende på läpparna och verkligen ÄLSKAT livet,människor och mina katter familj osv. Jag har inte vart grinig många timmar på dessa månader. Men nu så har jag fått världens dipp? Vilket jag får typ varje vår/sommar?! Det känns som att det är nu man BORDE må bra. När det är varmt ute.

Jag mår inte dö dåligt. Men det är fortfarande jobbigt att ta tag i saker. Vissa steg känns tunga och det känns till och med jobbigt att städa. Och jag som brukar älska att städa. Men jag kämpar på. Jag ser ändå framsteg. Jag tar trots allt tag i saker. Även om jag gör det i min takt. Det värsta man kan göra när livet känns lite jobbigt är att skjuta upp saker. Då blir det helt plötsligt ett hav av ångest istället för en pöl. Ja ni fattar.

Nu ska jag sätta mig och mejla lite. Och sen duscha, städa och filma ett samarbete. Sen får jag vara klar för idag 🙂