Är jag ensam om att tycka det är SKIT svårt att köpa julklappar? Speciellt till personer som redan har allt. Så ska jag vara helt ärlig så brukar jag ibland strunta i att köpa julklappar och typ swisha syrran en 5 hunka. Dem dyraste presenterna man köper är ju till alltid till pappor? Eller till killar överlag, dem vill ju typ ha märkes kläder eller dataprylar. I alla fall i min familj. Enklast är ju typ mamma, henna kan man ju typ köpa ljus till? Men det är alltid samma visa varje år och jag brukar typ fråga mina vänner vad dem brukar ge folk. Man vill ju inte ge nåt för opersonligt liksom. Men ändå inte för dyrt och så vill man ju inte köpa samma saker som ”alla andra”
julklappar är fan inte lätt alltså. Jag tänker typ på vad man ska ge till mormor och morfar? Det känns som att dem typ skulle nöja sig med ett litet julkort men man vill ju ändå get något personligt som ändå känns ”äkta” ja men ni fattar.
Dem enklaste julklapparna måste nog ändå vara dem man ska köpa till syrran. För alla tonåringar gillar ju smink och parfymer och kläder. Eller så ger man nåt opersonligt som typ en parfym. För alla gillar ju parfymer. Det är i alla fall något som jag alltid önskar mig.
Sen undrar jag typ om ni är tidiga med julklapparna i år eller om ni är ute i sista sekunden? För det är nämligen alltid jag.
Nä men i år så tänkte jag var lite kreativ, eller ja till och med fuska och använda mig av julklappstips från proffsen på julklappen.se
Där har dem verkligen dem bästa tipsen på vad du ska ge din mamma, pappa pojkvän mormor syskon m.m. Du kan välja prisklass till och med vilket är perfekt nu för plånboken.
Jag blev så ledsen när jag såg hur du, återigen, hängde ut en tjej på instagram och skrev personliga påhopp. Plus även lägger ut någons telefonnummer. Vem håller på så i din ålder? Ser man på de som började blogga samtidigt som dig så har alla liksom mognat och vuxit upp medan du sitter fast i samma karusell och med samma tonårsbeteende (måste ju bottna i någon slags osäkerhet och kass självkänsla när man sänker sig till den nivån i din ålder).
Ditt liv bara upprepar sig om och om igen, världens bästa nya pojkvän som inte alls är som din förra (som du samtidigt spyr galla över allt du förmår), ni gör slut och du hänger ut honom, ni blir ihop igen och nu är han så bra, ni gör slut igen och du hänger ut honom igen. Skaffar ny (bara pojkar också inga män, du har liksom fastnat…). Reser utomlands och hänger med säsongsarbetare i 20 års åldern, kommer hem och träffar ny pojke som är sååå mycket bättre än alla tidigare svin, i alla fall en stund för sen bråkar ni och han hängs också ut och så fortsätter det.
Du får såklart leva ditt liv hur du vill men du kan ju ärligt talat inte må bra när du har behov av att göra såhär, ser bara patetiskt ut och jag tycker ärligt talat synd om dig. Kan du inte söka hjälp av nåt slag, gå i terapi eller nåt så du kommer ur det här destruktiva mönstret som bara återupprepar sig. Jag hoppas verkligen att du försöker hitta någon bra balans, för din egen skull och det innan du tänker på att skaffa ännu en ny pojkvän. Fokusera på dig själv nu och din framtid, hur du vill att den ska vara.