Skip to main content

Tusen gånger starkare.

Skrivet av den . Postad i Livsstil.

Jag har nyss tittat på en film som heter  Tusen gånger starkare. Egentligen så är det nog mer än tonårsfilm som lämpas för tjejer som går på högstadiet. Egentligen så var filmen ganska seg och hade inte speciellt mycket handling. Men filmen förde ett fint budskap om hur det är att gå i skolan som tjej.

Det fick mig att tänka på min skolgång.

I lågstadiet så var jag den där lilla kaxiga ungen som bråkade med pojkarna och snodde godis från dom otroligt ”flickiga” tjejerna. Sen när jag började trean så började jag i en ny skola. Allting var nytt, människorna lärarna skolan. Ja allt! Jag var väldigt blyg och neutral ända fram tills halva 4an. Då blev jag kaxig och ville ta mer plats. Folk retade mig väldig mycket. Jag vet faktikst inte varför och förstår det inte än i dag. Men det är väl för att jag vara annorlunda. Lärarna var till och med dumma mot mig som jag uppfattade det då, placerade runt mig i särklasser så jag fick samma så kallad ”hjälp” som utvecklingsstörda som gick i den särklassen. Kommer ihåg när dom  tog upp en bild på en boll och sa ”hur många ränder har den här bollen?”. Jag var bara kaxig, inte utvecklingsstörd?

Det var en otroligt jobbig period i mitt liv. Det var inte riktig mobbning, men det var pikar hit och dit. Som som tär på en när man är liten. Sen så började jag i 6:an. Det blev en ny skola med nya vänner. Då började jag umgås med en tjej som gått i min klass innan som hette Ebba. En riktigt snäll söt hästtjej. Hon hade bra inflytande på mig och fick mig att hålla mig hyfsat lugn.

Men i stället för att bli som henne så blev jag någons slags punkare som jag då kallade mig och började umgås lite smått med dom som var några klasser över mig. Vi satt i trapporna och tuperade håret på varandra för det mesta. Jag gapade och skrek hur mycket som helst. Ville vara cool och stå emot folks fula ord för att jag var annorlunda. Men inombords så grät jag. Jag gick hem från skolan varje dag med en klump i magen och en rädsla som jag inte visste hur jag skulle hantera. Så jag började skolka, jag gick från lektionerna för att jag kände mig orättvist behandlad när någon kille i klassen kastade papper på mig och jag skrek tillbaka. Visst var jag inte guds bästa barn, men jag har blivit felbehandlad enda från första början av Hagaskolan och Lyckebyskolan.

I sjuan så blev det jobbigt på riktigt och jag bytte skola till Kunskapsskolan som är en friskola. Där började jag ugmås med knarkarna och blev utsatt för ännu mer mobbning. Desto äldre jag blev desto svårare blev det, människorna blev allt mer elaka. Och nu kommer frågan. Hur hanterade jag det? Jag blev väldigt hård och stängde in mig i mig själv. Och eftersom det var en friskola så var det väldigt lätt att skolka.

Så ja, sjuan hoppade jag över. Började i Kumla skolan i årkurs 8. Kom dit som en osäker fjortis med supermycket smink, kände ingen, gick ut och rökte på rasterna vilket gjorde så att jag lärde känna killarna en årskurs längre upp. Dom ”coola”. Desvärre så mobbade dom ”coola tjejerna” mig. Det var hemskt och jag ville dö. Började skolka igen… Struntade i att gå till skolan helt nästan. Det var nog jobbigaste av allt. Dom där tjejerna. Kommer fortfarande ihåg deras namn. Hon hette Matilda kommer jag ihåg och snackade som torkel.

Började att plugga i Sofia Distans i Thailand. Det gick bra och fick slutbetyg i 8:an. Flyttade tillbaka till Sverige och började Högalidsskolan i årkurs 8 för att jag ville förbättra mina betyg (jag gick alltså om). Där jag sågs som självsäker och blev snabbt ballast i kalssen. Hur då tänker ni? Jag var elak, jag mobbade och retades. Jag visste inget annat eftersom jag blivit utsatt hela min skolgång. Så när jag själv fick tillräckligt mycket stake så gjord jag samma sak. Sen så fick jag hoppa upp till årkurs 9 i mitten på terminen. Komma in i en ny klass (Högalidsskolan är en STOOOR skola) med nya människor. Fan vad svårt det var. Har aldrig känt mig så liten. Tjejerna fimpade på min fjällrävenjacka, kallade mig fula ord och gick in i mig.

Gympaläraren taffsade på mig kommer jag ihåg. Och så fick jag en hel del stryk i den skolan också. Det är där mina ”fördomar” mot ”blattar” kommer från. Det vara bara ”dom” som snackade med händerna, alltså tog till våld. Det var till och med några som tryckte ner mitt huvud i en toalett en gång… Men killarna kom jag överens med. Det som hände var att jag låg med den ”snyggaste tjejen i skolans” pojkvän. Då jävlar tog det hus i helvete och jag slutade att gå i skolan. Gick ut med G i dom tre grundämnena och helvetet var över. Och jag tänkte att skolan är inget för mig.

Nu har jag gjort en otroligt lång story kort. Jag har inte påpekat vad dom sa till mig, hur många människor som velat mig illa. Det kanske inte var så illa, men jag kommer ihåg hur orden brände, hur ont i magen jag fick. Hur jag slutade att äta. Usch. Men det fanns även människor där för mig, men jag såg aldrig det. Det var den värsta tiden i mitt liv. Alla dessa människor som velat mig så illa smörar för mig idag. Säger att dom känt mig ja allt det där. Jag hatar dom människorna för vad dom gjort med mig. Men jag tackar även också för att jag fått den här livserfarenheten. Den har gjort mig:

Tusen gånger starkare.

Jag önskar bara att jag inte hade brytt mig och fokuserat på skolan till 100 % så att jag i alla fall hade fått ut någonting av det.

P1060408 paowoutfit4

Jag idag. 1000 gånger starkare.

 

(Visited 392 times, 1 visits today)

Comments (165)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *