Skip to main content

Okej, nu ska jag vara helt ärlig.

Jag mår inge bra. Jag är inte trasig. Men jag känner mig tom, känslokall, meningslös. Jag ser ingenting att leva för just nu. Vad ska jag göra? Det ända jag ser fram emot är att åka till Marbella på onsdag. Men sen då ? Nu när jag är ensam? Även om det är det här jag vill. Vi vill. Så känns allting så jävla tomt och värdelöst. Jag vill leva på flykt. Träffa en kille som är exakt likadan. Så att man ständigt kan åka iväg tillsammans, en som inte säger ”åker du dit så är det slut”. Det är nog det jag hela tiden sökt efter.

Dom här två veckorna har jag knappt ätit någonting. Jag vägde 49 när jag åkte ner till Mallorca. Och nu pekar vågen på knappt 44,1 kilo. Min kropp skakar, mitt huvud gör ont och jag är illamående. Och när jag försökte att äta nu blev det en halv taco och lite parma skinka som jag kräktes upp. Allt detta beror på psyket. Det är just nu rätt paj. Jag har helt och hållet tappat min självrespekt. Det märkte jag igår. Jag gjorde saker som till och med får mig själv att häpna. Varför? Jag försöker fråga mig själv. Att jag inte bryr mig om vad som händer imorgon?

Jag har hela tiden tänkt på hur det skulle vara att träffa en annan kille. Om det skulle vara bättre? Men nu har jag fattat. Det är inte ens värt det. Jag hade ju allt jag redan ville ha. Sen att ingen är perfekt. Jag vill egentligen inte vara med någon annan. Ingen annan kille attraherar mig. Men jag vet att han är värd någon som är bättre och mer trogen. Jag som gjorde bort mig igen. Hur oskydligt det än var. Det var ju inte ens otrohet. Om jag inte hade sagt något så hade det aldrig ens räknats men jag var otrogen i mitt huvud, mot mig själv. Jag har lovat mig själv att alltid vara ärlig mot människorna jag älskar. Så kände jag, att det var droppen. Att det inte funkade längre. Bråken vi hade i Magaluf. Bägaren rann över. Det var droppen. Även om jag åkt ner till Magaluf själv, det var ju meningen, så hade det nog tagit slut här.

Usch jag är så förvirrad. Jag har kommit i en svacka i mitt liv där jag behöver ta tag i mig själv. Jag måste ta det lungt ett tag. Just nu när allting händer på en gång. Jag är för tom för att gråta. Men för trött för att sova. Allting löser sig till slut. Jag vet det. Everything is gonna be alright, just give it time…

Egentligen så vill jag bara klippa allt. Ta bort numret och låtsas som vi aldrig träffats. Byta bloggportal och bara glömma det senaste året som vart.Och att vi två inte ens fanns. Och när jag väl tänker på oss så ska jag komma ihåg allt smutsigt och äckligt vi gått igenom och att det egentligen var lika bra. Att börja om från början. På ruta ett. Där ett nytt liv börjar.

Men jag har lovat mig själv att vara stark. Att inte glömma allt bra. Alla mysiga kvällar. Alla fina stunder. Tack för dom. Jag kommer alltid att vilja ha dig i mitt liv. Jag älskar dig.

(Visited 278 times, 1 visits today)

Comments (0)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *