Skip to main content

Godmorgon på er!

Hej! Vaknade sjukt tidigt idag. Men det är bara skönt ifs.. Med tanke på att jag somnade innan 10o igår. Var nog trött från tärningen..

Ligger och tänker efter lite. Att livet aldrig riktigt blir som man tänkt sig, att det är en lång bana som aldrig tar slut. Om inte Kate hade tvingat ut mig den där kvällen så hade jag aldrig hånglat med Kates kompis som var Ellens X(som jag inte visste om) och om inte Kate vart en mytoman och ljugit ihop en story som inte ens var sann så hade inte Ellen blivit arg. Och jag gillade inte när folk var arga på mig och mejlade Ellen på facebook så vi träffades. Och efter det så började vi hänga och jag berättade hur det låg till.. Blablabla ja men nu fattar? Att det är ens steg i livet som bestämmer. Och just nu verkar det som om jag bara går neråt i trappan.

Jag har egentligen allt jag kan önska mig. Jag har en stor blogg, jag har människor som tycker om mig. Jag har föräldrar som gör allt för mig. Men ändå så kan jag inte bete mig. Istället så väljer jag att sova bort dagarna och festa upp alla mina pengar, och sen så tycker jag att det är deras fel. Men nu så har till och med jag märkt att det gått för långt. Jag uppskattar ingenting längre och jag hatar i stort sätt alla människor. Jag har blivigt riktigt iskall & bitter. Jag har lärt mig att det knappt lönar sig att vara ödmjuk längre – fast det gör det ju egentligen. Men jag är så trött på att jämt vara snäll, generös och folk förväntar sig jämt att jag ska ta när folk lägger dumma kommentarer eller går in i mig. Men vad är det för mening att vara snäll när en del(haters) inte ens vill ge än en chans? Som säger ” jag gillar inte dig för att du bloggar, du sitter där och lever ditt glamourösa liv medans jag går till jobbet och sliter!”.. Jag  brukar för det mesta falls inte bry mig. Men ibland så blir jag helt galen.

Vet ni hur mycket jag har gett upp för bloggen? Hela mitt sociala liv, jag kan knappt träffa killar seriöst, jag vet inte vilka som är mina vänner och jag måste hela tiden komma med något nytt. Och alla mina misstag jag gör(som i normla fall är jobbiga) får hela sverige veta om. Och som sagt, jag har valt det själv. Det finns för och nackdelar med allt.

Nu håller jag på att ta tag i mig själv. Jag ska inte festa lika mycket och abolsut inte ta några droger. Det är det som fått mig att må sämst, min hy har tappat färgen och likså mitt hår, jag är svullen i ansiktet. Och känner inte alls igen mig själv i spegen längre. Och det skrämmer mig. Jag har festat så mycket att jag inte handlat några kläder på typ 3 månader. ( och med min lön så är det inte likt mig).. Men det känns som om jag är påväg tillbaka nu.

(Visited 215 times, 1 visits today)

Comments (70)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *