Skip to main content

Bajsnödig

Jag har tänkt lite på det här med att vara förebild. Ja, jag jag ser ju inte mig själv som en tvättäkta förebild direkt, haha. Knullar i tv och har skaffat gigantiska melonas som jag springer runt och guppar med öppet. Men jag tänkte skriva lite om det här…. Så, vi kan stanna där vid brösten. Nej, jag skaffade dem inte för att jag hade komplex, eller för att jag fått kommentarer om att jag hade små bröst. Jag hade skitfina bröst innan. Jag gjorde det för att jag ville det… Jag är vuxen. Jag har pengar. Och jag gillar att testa nya saker, det ligger någon slags spänning i det. Och det bästa av allt. Det är MIN kropp. Och jag gör vad jag vill med den. Och det tycker många är fel. För det sprider ut fel signaler. MEN jag har gjort det öppet, inte hymlat om det. Jag har nog visat ganska tydligt att jag är extrem, inte den vanliga tjejen next door.

Många tycker att det bara är okej att man gör brösten om man har komplex, endast då, om vi snackar förebild. Men om man vill göra det bara för att. Då är det fel? Men vänta nu, det är väl större chans att man får tjejer att må dåligt över deras små bröst om man gör naturligt stora bröst? Som faktiskt är möjligt att ha. Haha, nu låter det som att jag tycker att alla ska göra bomber för att vara en bra förebild. Det är inte det jag menar. Det jag menar är att jag inte tror att jag sprider lika mycket komplex som en tjej som gör naturligt stora bröst gör. Då tror jag mer mina naturliga bröst jag hade innan spred mer komplextankar i huvudet på tjejer? Äh, nu babblar jag lite för mycket .

Men samtidigt. Vad faaan. Jag känner bara att den här hetsen kring stora bröst, små bröst, vad som är snyggt, vad som inte är snyggt bara har gått över styr. JAG gjorde ju det här valet själv, men samtidigt, det är svårt att veta om det är samhället som påverkat eller om man innerst inne tycker att ens bröst är för små eller för stora. MEEEN, folk snackar så jävla mycket hela tiden, om vad som är rätt och vad som är fel. Jag känner personligen att mina är för stora, det blir lite jobbigt. Det var jättekul i början, men det är jobbigt att inte kunna ha kläder och så är de i vägen. Så det kan ni ju tänka på. Om man vill ha större så kan man ju peta in massa kuddar i bh:n annars. Kan bli en rolig historia kul om de ramlar ut på golvet också. OM man vill göra brösten så tycker jag ändå att man ska vänta tills man är äldre. ELLER så står man där när man är 25 och skrattar åt silikondrömmarna man hade när man var 20. Har många tjejkompisar som sagt att de vill ha silikon när de var yngre, men idag så skulle de aldrig göra det. Jag hade nog inte valt att göra så här stora om jag varit 25. Men jag är väl lite ung och dum antar jag. Nu har jag inte gått in på att det finns tjejer som istället mår dåligt över att ha stora bröst, men det är inte lika uppmärksammat, det får jag ta en annan gång.. just nu ville jag bara ge en kommentar till just silikonhetsen.

Sen kommer vi till…. liggandet. Sex. Knulla. Göka. Det är så vi blir till. Naturligt. Men att göra det i tv? Jag tror många sitter med öppen mun och bara, vad i hela?? Hur fan tänker hon? Aaaah. Hela hennes liv kommer bli förstört. Nej, mitt liv kommer inte bli förstört. Om jag hade velat ha ett vanligt jobb i framtiden, ja kanske det. Men nu ser ju inte mitt liv ut så. Jag har inga hämningar, det är sanningen, för att jag kan. Jag försöker väl tygla mig så bäst det går, men den rebelliska delen i huvudet tar över. Varför ska jag rätta mig efter andras regler om vad man får och inte? Varför ska jag inte ha sex om nu jag vill det? Varför får jag inte skämma ut mig om jag vill det? Jag bjuder ju på det. Missförstå mig inte, det är inte så att jag sitter och tittar på TV:n helt obrydd och bara, åh där står jag och springer runt och frågar om nån vill ha sex, vad kul! Det är skämmigt, jag skriker rakt ut ”men vad göööööör jaaaaag????!!! ÅÅÅÅH SÅ JÄVLA PINSAM”. Men jag går inte runt och mår dåligt över det. För det är gjort. Jag står för det och jag har fett många skämskuddar i garderoben.

För att få er att förstå hur det ser ut i mitt huvud. Tänk er själva. Jag har levt det här blogglivet sedan jag var 14. Jag hade egna pengar, lika mycket som mina vänners föräldrar. Bortskämd. Jag fick göra vad jag ville. Och om jag inte fick så gjorde jag det ändå. Blev mobbad i skolan. Har fått utstå elaka kommentarer. Avundsjuka. Svek. Missförstå mig inte, det här är ingen bortförklaring, det är en förklaring till er som inte förstår vad som försiggår i mitt huvud. Nej, jag inte bryr mig om hur jag framstår för andra så värst mycket. I så fall gör jag det för att jag borde. Det är ju svårt för mig att förklara eftersom jag lever i det, jag tar inte åt mig på samma sätt som andra, men jag kan ju se hur ledsna mina vänner blir av EN kommentar. Jag har blivit hårdhudad. På gott och ont.

Folk kommer alltid tycka. Men JAG kan välja om jag bryr mig eller inte. DU får vara hur du vill. DU kan välja din egen inställning till saker och ting. Jag bryr mig om vad mina vänner och min familj säger till mig. Då rivs muren på en sekund. Men kommentarer från randoms rinner av som vatten på en inoljad Paradise-kropp. Och det är något som jag tror behövs i dagens sociala mediavärld. Kanske inte kan bidra med att vara en perfekt förebild, som tur är så finns det många andra som gör det. Men jag kan inspirera er att släppa loss lite. Inte vara så bajsnödiga och rädda över vad andra ska tycka. 

(Visited 263 times, 1 visits today)

Comments (41)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *