Sanningn om mitt mående.

in Livsstil on Share

Snälla. Jag vill börja med att skriva det här inlägget och be er som läser det att vara snälla. Säg inte hur det är. Eller vad jag borde göra eller inte. För det här är något som jag verkligen skäms över. Och till och med när jag försökte vända mig till mina nära så kom det bara ”men har du prövat det” ” osv. För ja, tro mig. Det ni säger att jag borde göra har jag redan tänkt på. 100 gånger om. 
Som ni som följer mig vet så lider jag av lätt ångest och ”dippar”. Men då snackar vi små dippar som jag drabbas av då och då. Som håller på allt från några timmar till max några dagar. Men den ångesten och dipparna har alltid haft en naturlig förklaring. Så som att jag försovit mig till ett möte, tagit ett dumt val, grubblat över någonting, bråkat med någon. Ja ni vet. Helt naturliga orsaker till ångest. Jag har även haft sömnsvårigheter i större delen av mitt liv, så att jag är vaken på nätterna är egentligen ingenting konstigt, det har jag accepterat för länge sedan. Och eftersom jag har det jobbet jag har. Så är det okej att gå upp vid 12. Ja, jag ville bara förklara mig. För nu kommer vi till det jag verkligen vill berätta. Och det är framförallt riktat till mina vänner och kollegor. 
För ca 5 veckor sedan så började jag få ännu svårare att sova än vanligt. Som resulterade i att jag missade saker. Nu snackar vi om att jag somnade kl 5-6 istället för kl 3-4. Jag fick självklart ångest över det. Men i samma stund så blev jag förkyld, så jag accepterade att jag var trött. Någonstans där så tappade jag nästan all min matlust också. Jag kan säga att jag gått ner 6 kg på dem här veckorna. (Jag gick upp allt jag gick ner när jag var i Thailand innan). Mitt humör blev sämre och jag tappade all min sexlust. Mitt huvud är fyllt av dåliga tankar såsom ”det skulle vara skönt att göra illa sig själv” och ”världen skulle vara en bättre plats utan mig”.Och en massa saker om min sambo som resulterade i att jag princip hatade honom, helt utan anledning när han bara vart bra mot mig. Och varje måndag i 5 veckors tid så har jag tänkt ”nu blir det bättre, nu ska jag blogga och ta tag i allt” men ju mer tiden gick desto sämre blev allt. Jag vaknade i panikångest. Då jag kände mig så värdelös så jag tyckte om att lägga mig på golvet och skrikgråta i kudden. Så fort jag äter något. Så vill jag kräkas. Och inte för att jag vill bli smal. Utanför att jag mår så fruktansvärt illa. Jag mår så dåligt på dagarna så jag inte ens orkar ta mig ur sängen eller duscha. Det är på kvällarna(läs kvällar inte nätter)jag gått ut och gjort saker och orkat träffa en vän på en fika. Jag duckar nästan alla samtal. 
Och idag så fick faktiskt min sambo nog. Han bad mig att ringa psyket akut. För att jag mår inte bra och det finns ingen som helst anledning för mig att må som jag gör. Det är något som står rätt till. Och jag tycker att det är så sjukt pinsamt och det får mig att må ännu sämre. Men jag är deprimerad och känner ingen som helst lycka. Jag kan inte bara sitta och vänta på att något mirakel ska ske. För det är ingen vanlig svacka. 
Det tog mig ungefär 2 veckor att skriva det här. Att ens orka ta upp telefonen. Och bara det känns som ett stort framsteg.
Så nu idag kl 8 så har jag en akuttid där jag ska få prata med någon så börjar vi förmodligen en utredning och jag kanske kan få sömntabletter som gör att jag får sova lite. Det hade vart skönt.
Satt på golvet i badrummet och åt kräftor förut. För att inte väcka M. Det är helt friskt kl 7 på morgonen.  

”det är okej att mobba kändisar, dem har ju valt det själv” eller?

in Uncategorized on Share

Jag var inne på min bloggkollega Tyras blogg och såg att hon hade skrivit det här inlägget. Och jag känner bara. Okej det här är orättvist. SÅ många gånger jag anmält skvallerbloggar genom åren, när dem har läckt privata bilder, nakenbilder, skrivit ut så mycket osanningar, och ja listan kan göras lång. Kommer framförallt ihåg en tjej som drev gamla gossips.se(inte hon som driver den bloggen idag). Jag tror att jag polisanmälde henne 20 gånger. Men hände det något? Nej. Varför fick tjejerna i Göteborg betala skadestånd? Är det för att dem kränkte personer som inte valt att synas i meduad? Jag klarar av att bli kritiserad absolut. Men kränkt? Jag kommit ihåg när bloggen med flera hundra tusen följare la upp en bild på en annan bloggares könsorgan. Och det var helt okej?

”Jag har precis läst igenom alla grundlagar om innehåll på sociala medier. I samband med det dök information om Instagrammålet i Göteborg upp. Det var i December 2012 som två tjejer startade ett instagramkonto. På kontot publicerade de bilder de fått inskickat. Tonen i deras inlägg var råa och det skrevs elakheter om andra tjejer. Kontot fick tusentals följare, polis kopplades in och de kunde via teknisk bevisning få reda på vilka tjejer som ansvarade för instagram-kontot.

De två flickorna fälldes för grovt förtal. Kränkningsersättningen satte Tingsrätten till 15.000 kr till var och en av de 38 målsäganden. Eftersom tjejerna var under 18 år så blev även flickornas målsäganden dömda till var och en som kränkts. Tingsrätten motiverar skadeståndets storlek med att uppgifterna som skrivits varit djupt integritetskränkande gällande personernas sexliv och hälsa. Instagrampubliceringarna har enligt Tingsrätten ”allvarligt skadat deras anseende och ära”

Jag kommer definitivt skriva mer om det här. Som tur finns idag stora institut som man kan få hjälp av, och det har vi. Det här handlar inte om mig, jag har redan blivit utsatt under två års tid. Trots att jag aldrig skrivit ett enda inlägg tillbaka, kunnat försvara mig själv eller på något vis försökt föra drevet vidare, så har jag med hopp tänkt att om jag inte gör det så slutar hon. Men nej, det slutar aldrig. Det har gått för långt för länge sen, så för min del handlar det om civilkurage. Att bara stå och se på, att bara ”ta fram popcornskålen” är lika svagt, illa och fegt det med. Det här är inget samhälle att vara stolt över, inte när det här har kunnat pågå i flera år utan att någon gör något. Har bland annat lät hela lagstiftning om vad som råder på sociala medier. Jag kommer publicera det också.

Kände mig lite mer stark när jag hittade en grupp på Facebook från bloggar och kända profiler som slutits samman och  diskuterar hur vi ska gå till väga. Det är tyvärr inte förens igår jag sett det, men tillsammans är vi starka, och det är pga det jag suttit och läst och printscreentat massor idag. Tyvärr resulterade det i en stor panikattack, gråt och hjärtklappning, för det är så jobbigt. Hela dagen och kvällen är förtörd pga henne. Och jag kan inte räkna på hur många ggr hon förstört, med det drev och mobbning hon håller på med. Jag har blivit trakasserad så länge, inte ens när jag satt i rullstol lugnade det sig, då blev det värre och jag fick läsa om hur jag ljög och lurade mina läsare och inte alls var så skadad som jag var m. mkt mkt mer. Tänk att en människa som INTE ens känner mig, som jag knappt har träffat ens… har utsatt mig och många andra för det här! Som vanligt helt utan grunder.

Vi vet ju hur det gick med instgaram-konto med några tusen följare de startat helt anonymt. Ja, vart kan det då sluta för Camilla Gervide som driver Bloggbevakning, i sitt eget namn och med 300.000 följare? Samt för Nöjesguiden och dess ansvarige utgivare Pelle Tamleht som betalar för detta? Eller för Nöjesguidens chefredaktör Jenny Norlander som Camilla många gånger skrivit att hon rådgivit med och fått godkänt för att publicera förtal och kränkningar? Vi får se vad det slutar, det som allt annat kan ju också vara lögn.”

(inlägget är kopierat från Tyras blogg(länk)