Det finns stunder som man aldrig glömmer..
Även om jag inte kände dig speciellt bra, så är det så hemskt. Att på onsdag så var det två månader sen det hände. Du har funnits i mitt huvud varje dag förns dess. Att se folk som stått dig så otroligt nära. När jag sov i Roberts säng, så låg jag och kollade upp på fotot på dig, kollade på brevet du hade skrivit.. Det känns så hemskt. Och det är hemskt att se folk som står mig nära så nere. Någonting man aldrig kommer att glömma, det är någonting som tynger ner i bröstet. När R visade mig ett armaband som det stog " M R" på.. Så sa han att det står för Malina Robert.. Så gulligt. Det vägen du valde var inte rätt, det var så orättvist..
Det enda jag kan säga är att alla här nere saknar dig så, jag hör ditt namn varje dag. Folk säger " en sån hade Malin"… Eller " så brukade malin göra".. Du är inte bortglömde iallfall, och det kommer du aldrig att vara. Kommer ihåg sommaren 07, tiden som var den abolsut bästa i mitt liv. Och du deltog en liten bit, det var alltid du som fick en glad. Med ditt busiga lilla skratt och dina knasiga idér. När du alltid lånade min tuschpenna på elverket, och när vi gick in och skrev " paow@ <3 mulls@ <3 Rebeecka@".. Rebecka berättade att hon såg det, ditt namn lyste starkast under målafärgen. Låter lite patetiskt. Men tack för dom få knäppa minnena med dig.
Jag ville bara tacka för det fina väderet du gav oss nu i helgen , Vila i frid Malin Karlsson, det sägs att gud tar sina favoriter först….
