Skip to main content

Skriver av mig lite :)

Jag mår varken dåligt psyiskt eller fysiskt, men jag undrar varför det finns så elaka människor???

Dom tre senaste dagarna så har jag fått väldigt många kränkande och nedlåtande kommentarer om hur ful äcklig och misslyckad jag är? Varför, frågar jag bara mig själv hela tiden? Mitt självförtroende är det absolut inget fel på, för att jag är faktiskt rätt medveten om att jag ser bra ut.

Jag vet att dom nollarna som sitter och kommenterar på det viset inte har något bättre för sig. När jag var liten så blev jag mobbad i skolan. Titta bara vilken vändning det har fått, helt plötsligt så har jag mer framgång och mer hopp än vad dom någonsin kommer att ha. Jag får kommentarer, dom människorna skriver till mig på Facebook, sms:ar och ja, berömmer mig alltid varje gång vi träffas om hur framgånsrik jag har blivit.

Jag kanske är misslyckad för att jag inte har någon gymnasieutbildning, men jag tycker inte att sånt är speciellt viktigt faktiskt (och nej jag uppmuntrar inte folk till att inte gå i skolan), jag kan multiplikationstabellen, jag vet det mesta man behöver veta om religon och jag kan i stort sett flytande engelska och jag vet rätt mycket om geografi. Jag känner själv att jag inte behöver veta mer än så. Det är fine for me.

Jag är uppvuxen under bra omständigheter och min pappa äger ett visst antal mataffärer så jag skulle nog inte gå jobblös i framtiden eftersom jag kan det ”han gör” eller vad man säger. I Sverige kan man ju plugga tills man är 50 år så jag har inte speciellt bråttom. Om jag vill bli frisör så går jag en separat kurs, om jag vill bli kock så går jag en kockutbildning. Jag lägger undan ca 2-3 000 varje månad och tjänar en del pengar som jag bara leker runt med, och min pappa har säkert en halv miljon i fonder till mig som släpps lösa när jag blir 18.

Bara för att jag inte vet just nu vad jag vill göra just nu så betyder det inte att jag är misslyckad! Jag vet en till sak, att bloggen kommer att hjälpa mig en del på traven i framtiden. Om jag söker till Paradise Hotel när jag är 18 så kommer jag in (OBS! Det var bara ett exempel!). Det är inte svårare än så. Men det är inte så jag tänker göra, utan jag vet, jag är 16 år, jag får vara vilsen och inte veta vart jag ska. Jag är inte 18 och arbetslös – det kunde varit värre. Jag vet att jag kommer att bli något, det har jag alltid vetat, men jag vet inte vad. Så punkt slut. God natt

Skicka mig (eller någon annan, fy dig) en present med Sendly.se!

(Visited 24 times, 1 visits today)

Comments (183)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *