Skip to main content

Månad: april 2011

Gårdagen.

Eftersom det inte funkade att blogga igår så bloggar jag idag om igår.

Vi började med att åka till Stureplan för att testa på Samy Ds fiskspa. Det är jätte bra för fötterna! Grymt.. Bloggar mer om det senare =) Sen så hämtade vi upp Ami Annie & Steffi så åkte vi till djurgården där vi fotades med Mikael Kors solbrillor. Vi skulle visa upp den nya kollektionen för Myshowroom & mina läsare. Grymt ju! Vi fick även två per solisar. Vi får hem dom om någon vecka =) Najs!

Efter det så drog jag & Steffi till Vappis sen så mötte vi upp Hanna & Alexis och hängde i stan hela dagen. Sen så åkte vi hem till Steffi & käkade pasta och körde Chattroluett. Grymt rolig kväll. Älskar att umgås med människor jag mår bra av!

Bildbomb!

Jag & Hugge på fiskspat.

Testar brillor!

Lilla jag 🙂

prövar..

Söta Ami!

pluttiga jag ;D

Jag & Annie!

haha jag är prussiluskan..

Värdens bästa 🙂

Lekte i Steffis jätte onepice!

Alexis lagade mat som vanligt!

Pasta med mosarella sås!

Låh & Lekte i spegen! haha..

Skriver av mig lite.

Är trött på att vara en superwoman. En sån där brud med stålansikte som inte bryr sig om någon eller något. Jag har varit så nästan hela tiden. Men i somras så slog det mig – jag var mänsklig, det är meningen att jag ska ta åt mig av elaka kommentarer. Och det spelar visst roll vad folk tycker. Jag började bry mig. Och jag började störtböla när jag bråkade med en vän. Inte likt mig.

Jag försöker alltid att vara snäll. Jag snackar aldrig illa om folk jag tycker om. Jag försöker att vara allas vän. Jag försöker att alltid finnas där. Att alltid vara generös.

Detta har många människor utnyttjat. Folk har kommit och gått lite som dom vill och unyttjat mig som fan. Jag har tagit in folk i ”det här livet” som jag lever. Hjälpt människor med både bloggar och varit hur snäll som helst, men sen efter ett tag när det kommer någon med lite mer status så duger man inte längre? Då är man som bortblåst av vinden. Men allt jag gjort för dig då? Är det allt man får tillbaka. Ja, tydligen.

Det känns som jag aldrig duger till något, att jag aldrig är bra på något. Att det känns som andra vill att jag ska ändra på mig hela tiden. Att jag ber människor jag tycker om att bara dra åt helvete när jag egentligen bara vill storaböla i dennes famn. Varför gör man så? Jag måste lära mig att skaffa lite stake. Att börja umgås med människor som jag faktiskt mår bra av.

Lite osammanhängande text, men det jag vill få ut av det hela är att det känns som om jag aldrig räcker till. Att folk hugger mig i ryggen. Och att jag inte mår speciellt bra just nu.

Är det någonting jag lärt mig på den här vägen så är det att man ska hålla i människorna man tycker om. Och som jag sa tidigare idag.

Destiny decides who you meet in your life but it is your heart that decides who gets to stay in your life.

Tyvärr så har det hänt något med min blogg. Kan inte ladda upp bilder. Skit också.