Jag vet inte vart jag ska börja. Var så länge sedan jag tänkte såhär, blev så där djup och tänka vad man gjort av livet. 18 år och  drogfri. Eller nästan i alla fall, alkohol är väl också en drog… äsch alkohol löser inga problem, men det gör inte mjölk heller?

Har flytt snösstormen på Stureplan medan mina s.k vänner snortar cola som dammsugare och super till det varje dag och kallar det status, lite mer vett än så har jag, tror jag i alla fall. Det är nu jag kommit på den resan då jag lär mig allt, jag vet att jag kommer att berätta mina historier för mina barn och berätta att dom inte får göra samma sak som jag…

Jag har flytt landet runt och bott på över 20 olika hotell på 2 månader och lärt känna ett 100-tal nya människor, och lärt mig en hel del nya grejer och lärt mig att Stockholm är så otroligt litet & att det finns så mycket mer att se, även om jag vet att min älskade Stockholm alltid kommer att stå där tills döden skiljer oss åt i slutänden.

Hur jag mår…? Tja, för första gången på ungefär 3 månader ställer jag mig själv den frågan.

Jag skulle nog svara bra, men mitt liv är väldigt rörigt, mycket fläng och på något sätt känner jag mig rätt ensam. Trots att jag är mer stabil än någonsin, även om jag halkar ner i lite svackor då och då. Har kommit till den punkten i livet då jag är otroligt säker på mig själv. Jag behöver inte längre ligga med mina vänners pojkvänner för bekräftelse, killar är helt ointressant just nu.

Jag har slutat att ta droger (det är ingenting jag någonsin kommer att ta upp i bloggen igen). Och jag har slutat andas i påsar (som på film) p.g.a. av min ångest som framkommer p.g.a. av att jag har mycket tvätt…

Eller hur mår jag? Jag är säker på mig själv, på det ytliga. Men innerst inne så är jag nervös, vad vill jag göra med livet. Men det märker vi, just nu springer jag i motvind.

Äsch nu måste jag sova, kl är 12 här i Argentina. Puss på er!

Posted in: Livsstil, Mina resor
Kommentarer (26)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *