Skip to main content

Tror att det kan vara ganska svårt för folk att förstå.

Skrivet av den . Postad i Okategoriserade.

 

Emetofobi – den gömda och glömda fobin

 

Många säger såhär ”men det är bara att spy då”… Och som P sa igår ”Paulina det är okej att kräkas, det är ingen fara”. Jag vet, jag vet. Det är ingen fara. Jag vet hur det känns att kräkas. Egentligen så är det inte så jätteäckligt. Men skräcken som finns i mig är för hur det ser ut, hur det luktar. Usch, jag mår illa av bara tanken. J

Jag vet att jag måste söka hjälp, och att jag har ett grovt problem. Då jag lägger upp hela mitt liv runt min jävla emetofobi. Jag önskar att jag kunde gå och äta en hel måltid och sen kräkas. Som min tjejkompis gjorde som bodde hemma hos mig. Vi hade vart på vinprovning och druckit säkert 15 olika viner, och ätit en buffe som bestod av råbiff och en andra massa kallrätter. Men det blev lite mycket för magen tillslut och jag mådde SÅÅÅÅ dåligt, men som vanligt så pinade jag mig igenom mättheten och alkoholruset. Medans jag går upp till tvättstugan så kommer jag ner så frågar jag henne ”oj varför gråter du?”.. För hon hade tårar i ögonen för att hon precis hade spytt, hon bah ”nä det blev lite mycket för magen så jag stoppade fingrarna i halsen”… Och jag bara, ”oj hur kändes det”.. ”nä det smakade lite surt sa hon då, men nu är det över. Nu mår jag bra”….

Jag har ju insikt i mitt problem. Jag vet att jag äventyrar min fobi hela tiden, äter buffémat, går ut på krogen o.s.v. Men det finns alltid i bakhuvudet, att jag aldrig kopplar av och tänker. Jag håller för munnen med jackan när jag åker tunnelbanan, tar inte på någonting och jag försöker att äta sån mat som jag tycker ser fräsch ut. På krogen så dricker jag oftast öl. För att den öppnas framför ögonen på en, eller vin för jag vet att det är något som dom måste gå och hämta.

Men då kommer ni säkert till den stora frågan ”men om du kräks när du är full då?”.. Ja ni, jag brukar äta middag runt 8-9 och om jag nu blir så full så att jag måste kräkas, så har jag antagligen druckit så mycket så att det bara kommer upp vätska och jag kommer förmodligen inte att komma ihåg det när jag vaknar på morgonen i så fall.

Nu kommer vi till det viktiga – hur får man andra att förstå? För dom flesta rycker bara på axlarna ”men vadå spy? Det är väl ingen fara”… Jo, jag dör heller än att göra det. Och när jag verkligen behöver spy så går det inte, för jag håller det inne tills det går över eller ja… Går åt andra hållet.

Några som vet vart jag kan söka hjälpa? Länka gärna!! Skicka nummer eller vad som helst.

Följande punkter är vanliga yttringar:
· Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm. Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
· Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
· Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
· Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
· Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
· Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
· Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att ha reträttplaner klara

När en fobiker stöter på det specifika som framkallar rädslan så utlöses en ångestreaktion. Hos personer med specifik fobi yttrar sig detta ofta som en panikattack, men hos tex blodfobiker är svimning vanlig. 

 

All information är tagen från: http://www.emetofobi.se
(Visited 605 times, 1 visits today)

Comments (48)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *