– Så liten, så söt, men ändå så vuxen? Hon är den persom som jag just nu känner mest för. Hon och jag är så lika just för våra bloggar. Vi förstår varandra så som inga andra vänner förstår oss för mina andra vänner kan knappast förstå hur stressad och illa till mods man blir när man t.ex. går ofixad på stan med 50 pers som stirrar på dig och viskar om dig. Men nu till hennes blogg… hon uppdaterar inte för att hon måste utan när hon har något att skriva om och det gör hennes blogg äkta och inte tråkig. Tycker hon avspeglar sin personlighet väldigt bra i bloggen också.’

Så där skrev en gammal vän om mig förut, 15-åriga jag. Jag blir lite rörd idag även om jag inte känner tjejen som han en gång kände, samtidigt så blir jag lite svartsjuk.

Jag kände inte mig själv på den tiden. Men det är nog inte många som känner sig själva vid 15 års ålder. Jag önskar att jag lärt känna den Paowi. Jag undrar hur hon var. Jag vet att det enda hon åt var Tacobar, att hon hatade att städa och att hon gjorde allt för sina vänner. Som kanske egentligen inte var hennes vänner. Eller dom var det ett tag, sen så försvann dom.

Jag kommer ihåg att hon undrade om det var hon som gjorde fel? Jag kommer ihåg att hon blev sårad. Att hon ofta klättrade upp på taket. Tog med sig en cola och klättrade och satte sig så att hon dinglade med fötterna från huskanten, hon satt där och smygrökte. Redan då herregud, haha…a.

Hon tänkte på varför livet inte var som hon ville. Hon undrade varför pappa var så ledsen. Hon undrade varför man egentligen levde. Hon var rädd för att börja i skolan, hon var rädd för så mycket. Men ändå så var hon så tuff. Rätt tillbakadragen, men tog allting som kritik av människor som var runt henne. Jag kommer ihåg att hon inte brydde sig om vad andra tyckte. Hon var inte rädd för att sticka ner fötterna i mörkt vatten, hon visste att ett nyp i tån dör man inte av.

Idag så kan jag sakna dom egenskaperna hos henne. Men jag önskar att jag hade kunnat sätta mig på huskanten. Tända en mentholcigarett och kolla ut över vackra Söder. Klappa henne på axen och säga att ”äsch det här är småsaker, håll dig kall”. Allting kommer att lösa sig… Jag skulle vilja förbereda henne på vad som komma skall. Sätt på dig kängorna och rätta till hjälmen. För det här året kommer att bli hårt.

Av vad jag kommer ihåg av henne så gick hon till skolan. Åttonde gången gillt tänkte hon, kommer jag ihåg. Att i den här skolan så skulle hon bli kung, nu är det hennes tur att ha ett hav av undersåtar. Den här gången så ville hon vara den som killarna trånar efter, den som tjejerna vill vara. Och inte den tjejen som hon var året innan, där hon blev inknuffad i skåpen och inte fick vara med dom andra på rasterna, där hon låste in sig på toaletter i timmar och hörde hur dom andra pratade illa om henne. Nej, fan, inte den här gången. Och i sina egna ögon så lyckades hon. Hon lyckades bli som dom som hade gjort henne illa.

Idag så hade jag sagt till henne att det är dumt att sätta sig på dom som redan ligger ned. Jag hade sagt till henne. Kommer du ihåg hur du kände dig?

Men det sket hon i. Hon hade lyckats.

Hon lyckades även att bli relegerad från skolan. Grattis.

0-05438700-1255537346_94373263 675520 paow_136568027 paow11_136816739

Posted in: Okategoriserade
Kommentarer (7)

You might also like

Alexandra Nilsson - Fler bilder från eventet.. Alexandra Nilsson - Testar magnetfransar Alexandra Nilsson - Oktoberfest! Caroline Roxy - Glow face

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *