Skip to main content

Om att bli av med sina komplex.

Är det någonting jag lärt mig under mina år som ”offentlig” ”känd” ”bloggare” eller vad man nu vill kalla det så är det att ju mer du visar av dig själv. Desto mer kommer folk att använda det emot dig. Det spelar absolut ingen roll i vad man skriver. Jag skrev för många år sedan ut mina komplex, då var det min panna och mina tänder… Nä, men vad tror ni att jag fick höra efter det jo att jag hade VÄRDLENS största panna. Varför vill man skriva så till någon annan människor? Jag var liksom 15 år och jag mådde extremt dåligt över det, delvis för att folk påminde mig om det varje dag. Började t.ex. att klippa bilder så att inte pannan skulle synas. Hade fula flottiga luggar som blev spretiga. Det var allt jag tänkte på.

Sen så blev jag lite äldre… Och folk började kanske att fatta att min panna inte blev mindre över att dom klagade på den eller så kanske folk blev lite äldre och kom i underfund med sig själva?

Och till det här med tänderna. Jag mådde dåligt, OTROLIGT DÅLIGT över det. Hundratals kommentarer på mina youtube klipp. Att jag ens vågade prata till slut var ett under. Nu idag så hatar jag och stör mig på andra som inte har perfekta tänder, för det var det många (jag säger inte alla) som berättade det för mig. Jag tänkte att man inte dög om man inte hade spikraka tänder. Jag fick höra det vart jag än gick liksom. Ett tag så gick det till och med så långt att jag försökte slå ut mina tänder med en hammare, och då var jag liksom 16 år gammal.

Sen så skaffade jag tandställning och ska jag vara helt ärlig, så känns det som en del av mig har försvunnit. Även om jag är nöjd med mina tänder idag och tycker att dom är jättefina så har jag börjat leta andra fel på mig själv. Förut så tänkte jag ” att bara om jag hade haft raka tänder så hade allt vart bättre”.. Fast vet ni vad… Det funkar inte så. I alla fall inte för mig.

Jag gillar mig själv. Jag har på något sett acepterat att det är så här jag ser ut. Jag kan inte säga att jag älskar mig själv, men jag är okej med hur jag ser ut. Jag skulle inte vilja ändra mig själv. Visst kanske kroppen, men jag måste komma igång med träningen. Och rätta till mina tatueringar. Jag är bara som vilken tjej som helst som försöker att överleva dagen eller hur man nu ska säga det.

Jag vill bara må bra. Jag behöver absolut inte va den tjej som står med halva sminkbruken i ansiktet och svankar i mitten av ett rum fullt med killar för att få uppmärksamhet. Sådetså 🙂 Tack till alla som stöttat mig under min ”resa”. Och tack till alla er som mobbat mig. Ni har gjort mig starkare. Men jag har också lärt mig att det tar lång tid att hitta sig själv.

Från en kväll där jag var med en viss tjej som bara brydde sig om smink och hår och tyckte att jag borde sminkat mig mer. Såg ut såhär i slutet av kvällen. Fresh!

Jag i mitt esse liksom.

(Visited 1 394 times, 1 visits today)

Comments (45)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *