Skip to main content

Brutalt jävla ärligt.

Jag sitter och läser mina gamla inlägg. Och jag blir nästan förvånad över mig själv, vilken brutal jävla ärlighet. Är det kanske så att desto äldre man blir, desto mer bryr man sig om vad andra människor tycker? Det kom som en uppenbarelse för mig där jag helt plötsligt började ursäkta mig själv, för allt. För att jag var känd. Eller kanske inte superkänd. Men jag är ändå medveten om vem jag är. Och jag tycker synd om mig själv. Jag har börjat inse att jag faktikst bryr mig om vad folk tycker. Jag har inte orkat vara stark hela tiden. Och spciellt tiden efter Paradise Hotel, det har vart svårt att bara skaka av sig så mycket hat. Sen så har jag vart rätt så bitter på vardagen och inte fokuserat på det som är bra. Jag och Samir pratade om det.. Att man inte uppskattar så mycket, faktiskt nästan ingenting längre. Inte komplimanger, inte gester inte pengar.. Ja ingenting och jag vet inte varför. Jag ställer frågan till mig själv gång på gång. Varför? Nu under hela vintern så har jag aldrig ätit så mycket happy pills som jag gjort som jag fått utskrivet från läkaren för att få känna mig lite gladare men som vilket i sin tid fått mig att känna mig patetisk för att jag behöver piller för att  vara glad. Eller lära mig att hantera ångesten.

Det är något som jag utvecklat till ångest. Som i senare tid gjort så att jag fått ont i hjärtat. Jag känner mig egentligen inte ostabil. Bara otillräcklig. Jag mår inte dåligt, men jag känner mig ensam. Och tom.  Jag vill egentligen inte alltid blogga. Det har tagit emot på senare tid. Det är för att jag är konstant stressad. Dyngnet runt. Det är alltid något som jag måste göra, om det nu är inspelningar eller att jag måste höra av mig till min mamma, eller te.x att (haha here we go agin) den där jävla tvätten. Att man lägger på sig så mycket skit så att man knappt får något gjort. Sen så dricker jag för mycket också. Jag tror att jag supit konstant i 2 år. Minst 2 gånger i veckan. Så ja jag är nog lite smått alkoliserad. Men det är ett annat kapitel som vi kan ta någon annan gång.

Nu på tisdag när jag gör operationen så kommer jag ju inte att kunna röra mig typ. Då måste jag slappna av. Inga barjobb, bara sånt jäkla chill. Jag tänkt använda min operation som en liten omstart. Att jag ska må bättre och bli bättre. Sen den 16 maj så får jag min DRÖMLÄGENHET, 91 kvd på söder, nyrenoverad, TVÄTTMASKIN+DISKMASKIN, 6 st garderober, och den ligger i slussen. Jag tänker inte ens berätta hur mycket den kostar i månaden. Men det får det fan vara värt.

Gud vad skönt det var att skriva av sig lite. Nu känns det genast mycket lättare och jag blev gladare! Och som jag har sagt förut. Ogillar ni mig, gå inte in här. Och kommentera inte. Det får mig bara att undra hur lite liv andra människor har egentligen. Hata mig får ni göra om ni känner mig,

20140303-013257.jpg

(Visited 1 513 times, 1 visits today)

Comments (44)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *