papperfobi & emtofobi

Min första fobi kom 2007 då jag blev rädd och fick en ilande känsla i kroppen när jag såg toalettpapper på golv. Det är en konstig fobi men den har ett namn. Vet dock inte vad den heter. Det var liksom rädslan för att trampa på det. Men tänkte inte att det var något allvarligt, men det fortsatte. Under den perioden så hade jag även psoriasis på händer och fötter. Det var inte jobbigt att använda mjukt papper på toaletten. Sen så hände det, vintern 2009. Jag började gråta om jag tog i vanligt papper eller i någon tidning(som aftonbladet). Det gjorde mig rädd och illamående. Jag kunde inte gå in på toaletten om det fanns papper där inne. Sen så kom hushållspappret, min syster retade mig något enormt och jag utvcklade en rikig fobi. Så jag hade med mig våtservetter vart jag än gick. Jag kan inte riktigt beskriva det speciellt bra då jag inte har någon anledning till att vara rädd för papper. Jag tror mest att det var känlsan av att om jag skulle ta i det så skulle det kännas ungefär som att dra naglarna mot svarta tavlan. 2010 så var det värst.

Men jag vande av mig vid det genom att börja hålla i blött papper, sen så satt jag på en toalett ute någonstans och mina våtservetter var slut. Och ja, då skulle jag röra papper för första gången på två år. Jag smörjde in mina händer i hankräm och använde vanligt toalettpapper. Och det var inte så farligt. Jag är inte längre rädd för att trampa/hålla i papper. Men jag ryser fortfarande av tanken utav det, och när jag håller det. Men nu kan jag använda papper som en vanlig människa.

Sen nu så har vi en av dom vanligaste fobierna. Emtofobi. Rädslan för att kräkas. En fobi som är styrt hela mitt liv. Som har lett till att jag haft en ätstörning. Ingen gillar väl att kräkas egentligen. Men det började för länge sen men när den blev som värst var år 2012. Jag slutade äta fast föda nästan helt utan höll mig endast till soppa och frukt. Jag grät efter att jag åt en riktigt måltid för att ”tänk om jag spyr”. Började må illa och började med starka ångestdämpade tabletter. Rädslan för att kräkas bland folk. Det var det absolut mest pinsamma jag kunde tänka mig. Eftersom jag konstant tänkte på att jag skulle kräkas, att jag kunde kräkas så ledde det till konstant illamående. Våran 2012 så började jag äta efedrin för att dämpa hungerkänslorna, eftersom jag var så himla hungrig hela tiden. Vilket utbröt i att jag ramlade ihop. Jag fick inte i mig tillräckligt med näring. Och det enda jag frågade mina vänner efter att jag åt någonting ” jag mår illa, tror du att jag är magsjuk?”. Och efter att mina vänner sa ”nej Paulina, du är inte magsjuk”. Så kändes det bättre, sen efter 5 minuter igen så frågade jag. Egentligen så handlar det inte om att spy, eller att må illa. Utan att kräkas upp mat.

Jag gick på t-centralen, när det var smockat med folk. Jag började må illa, jag började kallsvettas. Jag höll på att kräkas. Då fick jag min första panikattack. Jag satte mig i ett hörn bland alla folk. Jag började darre i kroppen, jag började gråta hysteriskt och om jag hade haft en pistol då så hade jag skjutit mig själv. Men mamma lungnade ner mig och jag tog en taxi hem. Då sökte jag hjälp hos en KBT behandlare. Men jag vägrade. Tanken av att spy skrämde mig så mycket så att jag heller ville dö, och enligt mig så var det obotligt. Jag fick piller för paniken som jag äter än idag varje gång jag mår illa. Jag självmedicinerade mig kan man säga. Vilket är ganska tragiskt.

Fobin lungnade sig lite när jag åkte till Magaluf. Där dricker man ganska så mycket. Och det hände ibland att jag blev för full när jag jobbade så jag gick och stoppade fingrarna i halsen, ”taktikspy” kallas det. Jag spydde bara upp det jag hade druckit och det var inte så farligt. En gång så spydde jag upp en sallad som jag precis hade ätit. Och det var faktikst inte heller så farligt. Visst är det ett destruktivt sätt att lindra sin fobi på. Men det hjälpte mig så jag kunde leva ett nogorlunda bra liv utan att styras av tanken av att ”tänk om jag kräks” och konstant illamående.

Idag så är jag fortfarande rädd för att kräkas och får panik så fort jag mår illa. Fast inte den paniken  som jag fick förut. Min fobi är fortfarande kvar men jag har ett litet sundare sätt att tänka på det. Och den styr inte mitt liv längre. Men det finns där. Det kommer den nog alltid att göra.

 

url-1

För folk som inte förstår sig på hur det är att leva med emtofobi. Läs här: http://www.emetofobi.se/

Posted in: Okategoriserade
Kommentarer (16)
  • maria

    så jädra läskigt är MINST lika rädd för att kräkas som dig.
    helt sjukt, aldrig trott att de va en riktig fobi dock, under tiden jag va 8-10 år så grät jag varje natt för att jag va rädd för att spy, åkte inga karuseller, tog inga mediciner med biverkning av att kunna spy eller må illa, sov inte över hos kompisar var helt fast. Har idag fortf kraftig rädsla för att spy men inte alls lika illa som förut!
    så läskigt att man kan va så lika på vissa saker som man trodde man va helt ensam om! 😮

  • Johanna

    Trodde jag var ensam om min papperfobi! Blir äcklad av blött papper och ihopknölat papper. har hänt att jag spytt några gånger när jag har sett blött ihopknölat papper på golvet. Så äckligt!!

  • Amanda

    Hej paow.

    Detta inlägget som du har skrivit har nyss förändrat hela mig. Jag har under ett helt år fått lida med att jag konstant går runt och undrar om jag ska spy eller inte. Jag är rädd för att åka buss eftersom jag känner mig instängd och spänd och undrar vad jag ska göra om jag börjar må illa. Jag börjar bli riktigt trött på det här, det tar på ens krafter. Jag är hela tiden rädd för att jag ska spy och det påverkar inte bara mig utan hela min familj och alla mina vänner. Nu när jag äntligen vet vad som är fel på mig så vet jag äntligen hur jag ska göra annorlunda och vad jag ska tänka på.
    Jag vet precis hur du känner och jag är väldigt glad över att det inte bara är jag som går runt och har den här känslan.
    Tack Paow!

    Hälsningar,
    Amanda.

  • Helene

    Jag känner igen det där, jag hade eller snarare har lite kräkfobi kvar. Men när jag vart gravid och hade kommit in i vecka 12 började jag att kräkas flera gånger om dagen fram till vecka 25, till slut vande jag mig helt enkelt men nu sådär 1 år efter graviditeten så har jag fått tillbaka den, inte fullt så stark men det är fortfarande jobbigt. Och värst är det när andra spyr spelar ingen roll om det är en bebis, ett djur eller en annan person. Usch säger jag bara! Försöker hålla mig så långt borta som jag bara kan men nu när man har barn och hund så är det smällar man får ta helt enkelt.

  • a.

    Jag trodde också jag var ensam om min pappersfobi…har haft det sen jag var liten, grät alltid när mina föräldrar skulle torka av mig t.ex. efter maten, innan de fattade att jag hatar papper. Dock funkar det nya, vita, mjuka pappret. Det gråa hårda äckliga som luktar skit som man hade förr får mig att vilja spy bara jag tänker på det. Blött papper på golvet är hemskt och jag mår skitilla när jag ser det på offentliga toaletter. Min fobi har blivit bättre iochmed att pappret blivit mjukare och vitare. Dock använder jag aldrig hushållspapper utan bara servetter, spiller jag någonting använder jag alltid trasa.

  • Moa Hallberg

    Samma här.. Varje gång jag mår illa/vet att nån annan har spytt ”runt” mig blir jag så nervös att jag skakar som om jag har epelesi.. Har inte spytt på 9 år och är hur rädd som helst för det!

  • Fridha

    Har också denna ”papperfobi”.. Jag kan absolut inte torka mig om munnen med papper!
    Då ryser jag i hela kroppen (som att dra naglarna på svartatavlan, exakt)
    Men jag har äntligen kunna börja snyta mig! och det känns underbart 😀

  • Katta

    Jag har också emetofobi, och har haft så länge jag kan minnas.. Det är hemskt, MEN måste faktiskt hålla med dig, det har blivit lindrigare av att just spy ”på fyllan”. Jag kan bli riktigt bakis nu för tiden, och det händer att dagen efter en festkväll så spyr jag, då hinner jag inte få ångest innan det är ”dags”, för det går så fort på bakfyllan! haha.. Och efteråt kan jag IBLAND känna ”Ja men det va ju inte så farligt”. Dock får jag panikångest och kan sjukskriva mig från jobbet om det är nån som haft magsjuka av mina jobbarkompisar eller om det går magsjuka på jobbet. Det är min värsta mardröm, att spy nykter. uuuuhhh… Jag kan inte heller se eller höra någon annan spy! Iaf, summa sumarum, det känns bättre efter jag spytt, men det är det som händer innan som är värst, illamåandet och vetandet av man Kanske måste spy. Fy fan. haha.. Ha det gött o spyfritt! 😉

  • Becca

    Hej! Bra att du skriver om detta! Har kämpat med detta i många år,är mkt bättre idag,men det kommer alltid finnas kvar.. Det gäller bara att acceptera och kämpa med att vara positiv trots allt.. Min Guds tro hjälper också! Kram Becca

  • Viktoria

    Jag ”led” också av emetofobi. Jag känner igen mig i allt det du skriver. Jag fick hjälp av en kvinna som var en av dom första kvinnorna som började med kbt på 90 talet. Det finns orsaker till fobin, oftast ångest. Orsaken ska man lösa först, sedan försöka utsätta sig för de saker som man vet kan utlösa fobin. Mitt första steg bland de många som fanns var som yrket av en undersköterska ta ett jobb på ett sjukhus. Mitt i december när magsjuka och vinterkräksjukan är som värst. Men när jag fixade det UTAN att bli sjuk och kräkas upptäckte jag att detta va min vinst mot fobin. Det lurar i bakhuvudet, men väldigt sällan nu för tiden. Creds till dig som skriver öppet om det då fobin anses som lite konstig och tabu. Önskar dig lycka till och ger dig ett hopp om att bot finns! / viktoria

  • Malin

    He paow! Jag känner så himla väl igen mig och är såå himla tacksam att du berättar om dina fobier! Jag lider också av extrem kräkfobi och det begränsar hela min vardag och påverkar alla i min omgivning! Det är en fruktansvärd fobi som gör vardagen väldigt hemsk vissa dar! Bara jag hör att någon kräkts eller att magsjukan går omkring en, blir jag riktigt dålig och får sån ångest så jag kan tuppa av! Det är ”skönt” att höra att fler har det det som jag! Lycka till alla! Kram

  • Nina

    Hej!
    Måste bara fråga…får/fick du panik av att se andra kräkas oxå??
    Har en dotter som har kräkfobi, hon kan absolut inte se nån som spyr..hon får panik, blir galen och gråter.

  • Sofia

    omg jag HAR papperfobin fortfarande… haft det sen jag var liten! haha shit trodde det bara var jag i hela världen som hade den konstiga fobin ^^

  • sussi

    Själv ”lider” jag av ranidafobi – rädsla för grodor. Lagom roligt när man bor i ett område fullpackat med grodor om somrarna. Gråter och skriker som en tok om jag ser en. Konstiga saker man kan ha fobi för asså….

  • carolina

    Är helt säker på att jag har den där fobin med att kräkas, hade verkligen ingen aning om att det ens var en fobi. Kan knappt åka buss, gå på bio och ibland inte ens gå in i stora affärer innan jag mår illa. Egentligen tror jag inte att jag verkligen mår illa, får bara sån panik när jag inser att om jag måste spy så måste jag spy framför en massa människor. detta är så sjuk jobbigt och ännu jobbigare när folk säger åt en att sluta inbilla sig, för det går fucking inte. men helt sjukt skönt nu när man insett att man inte är ensam om att känna såhär. tack

  • Malin

    Jag är såå glad att jag nu vet vad min inbillning av illamående kommer från. Jag har haft spyfobi sen jag var liten och kommer fortfarande ihåg vilken panik jag fick när nån spydde. Var så jävla nervös när jag mådde illa och jag såg alltid till att sitta brevid någon som inte var åksjuk när vi åkte buss med skolan. Nu har jag inget problem med att åka buss för jag vet att det alltid går att stanna. Men det är mycket värre med flygplan. Jag hatar tanken på att vara instängd så högt upp i luften och inte ha någonstans att fly ifall någon börjar spy.
    Denna fobi gör det väldigt jobbigt för mig då jag nyligen flyttat ihop med min pojkvän. Han vet inte om något och jag vågar inte berätta det heller. Det var så jobbigt ett tag att jag fick självmordstankar för jag kunde inte tänka mig något värre än att bli sjuk och spy. Men nu tack vare att jag läste ditt inlägg så ska jag nog söka hjälp för annars kommer det här ta över mitt liv!

    Tack så mycket!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *