Varit magsjuk.

Dom här tre dagarna som varit har nog inte varit dom bästa i mitt liv. Det började med svullna körtlar i armhålan så jag hade så ont när jag jobbade så jag var tvungen att gå som crazy chicken när jag jobbade (blev även knallröd i ansiktet och fick feber), sen så hade mitt barpass råkat bli dubbelbokat men självklart så skulle jag gå ut från baren då fastän jag hade jobbat från kl 8 på kvällen. Var extremt grinig och gick in och försökte supa bort det, hängde med Peter och hade rätt kul. Sen så vaknade jag upp av att mamma ringer och berättar sjukt dåliga nyheter och jag bara bryter ihop, fan vad jag grät och var allmänt känslig hela dagen. Sen så är det möte för oss alla på jobbet, jag går dit 1 timma innan för att beställa mat på beachcluben som tillhör grabbarna grus, då visar det sig att min beställning ej gått igenom. Och grinig och hungrig som jag var så gick jag och klagade efter 40 min. Fick maten ca 20 min senare in på mötet.. Äter maten. Nomnom. För gott var det! Får reda på att jag ska jobba på kvällen men kände mig inte i psykiskt tillstånd för det just då med tanke på det jag hade fått reda på av mamma. Så jag går hem, handlar lite chips och gotti gotti. Men medans jag är i affären så får jag jättekramper i magen, men eftersom man dricker rätt mycket här så kan man må lite illa/bakismage ibland.

Får jätteont och lägger mig och vilar. Somnar till och vaknar upp med sådana äckliga jävla kramper, sen kommer illamåendet. Jag ringer då till mitt x och ber han komma med Loka till mig. Innan han kommer så börjar jag må illa så jag ”rapar” bort det och gråter av rädsla (jag har ju haft manisk spyfobi) .. Men sen så känner jag att jag inte kan hålla mig längre, hämtar en hink och försöker intala mig själv att det inte är någon fara. Men precis när Peter kommer så börjar jag kräkas på en gång, jätte mycket. Det gick liksom inte att hålla tillbaka. Någonting jag är glad över är att jag har så hög förbränning, så jag har aldrig kräkts mat. Men det var ändå äckligt. Peter gick ut igen efter att ha klappat mig lite på huvudet. Sen så frågar min vän Felicia hur jag mår, säger att jag mår dåligt och hon är hos mig hela natten och dagen. Ängel!

Matförgiftning/magsjuk är inte ens något som jag önskar min värsta fiende alltså. Det är så fruktansvärt jävla hemskt.

Sorry för bittert inlägg. Men kände att jag behövde skriva det. #hatamagsjuka

20140717-111407.jpg

OddWolf e-cigaretter – en sundare vana än tobaksrökning!

Posted in: Okategoriserade
Kommentarer (3)
  • Johanna

    Usch! Enligt mig är magsjuka bland det värsta som finns, jag som har spyfobi och allt 🙁

  • T

    Stackarn!! Är också maniskt rädd för att spy och att folk runt omkring mig ska spy. Hatar fester där jag vet att det finns folk som brukar dricka så mycket att de spyr och småbarn ser jag bara som smitthärdar. Men det hjälpte faktiskt lite när jag själv fick magsjuka för ett par år sedan! Det var hemskt just då men jag fick ju som ett bevis på att man överlever det. Nu är jag nästan mest orolig för att min sambo ska få det.. Han har en tarmsjukdom som gör att han måste åka in på sjukhuset om han skulle bli magsjuk..

    Tips: Ät mat som är snäll för magen! Det kommer att kännas knäppt att äta igen men det är för att magen vant sig vid att vara tom. Så det är bara att vänja den igen. Drick vätskeersättning också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *