Maddiken 17 år.

Idag fyller min ögonsten 17 år. Jag har alltså haft henne sen jag var 7 år gammal.

Jag kommer ihåg första gången jag träffade henne. Det var min mosters katter som hade fått kattungar, hennes katter var syskon så ja Maddiken är inavel. Träffade henne första gången när hon bara var någon vecka gammal, och redan då var hon speciell för mig. Kommer ihåg att jag jämt ville åka till min moster bara för att få mysa med henne. Satt och kollade på barnpogram och så låg hon under tröjan och kelade. Hon var mycket mindre än dom andra kattungarna och var utstött, så vi var oroliga för att hon inte skulle klara sig. Mitt hjärta brast när jag fick höra det och min mamma såg att jag var ledsen. Alla som sett os hade märkt hur starkt vårt band var redan då. Så vi beslutade att jag skulle få ta med henne hem, hon skulle bli min. Hon var då bara 4-5 veckor gammal när jag fick henne eftersom mamman redan hade stött ut henne för hon var svagare än dem andra. Men hon klarade sig! Och det är säkert därför hon är så speciell, för att hon aldrig riktigt fick var katt eller lära sig ordentligt. Hon lan idag tex inte hoppa speciellt högt och är lika liten som en 5 månaders katt.

Kommer ihåg att hon alltid låg nära mig, pratade med mig och så fort jag sprang innanför dörren så klättrade hon upp på mig och ställde sig på min axel. Som en pappegoja! Hon gör så än idag, och det har resulterat i en hel del ärr på benen. Men vad gör det-

Jag bodde då hemma hos min mamma. Jag hade inte jätte mycket vänner och var lite speciell när jag var yngre, jag grät ofta men hon var liksom alltid där, hon satt i mitt knä när jag gick på toa, hon sov alltid med mig under täcket, vi har liksom alltid skedat.

På sommrarna så var jag alltid på pappas landställe och där så fick hon gå löst. Jag hade en vagn som jag körde runt henne i, hon hoppade aldrig ut. Hon var trygg när hon låg i vagnen. När jag cyckla så satt hon alltid i korgen, hon hoppade aldrig ut. Lämnade mig aldrig.

Alla som träffar Maddiken tycker om henne, tycker att hon är speciell. Hon kommer när man ropar på henne också. Hon vill alltid vara med, sova med än, hon älskar närhet. Hon ger alltid spontana pussar. Hon är verkligen sjukt speciell. Och jag har alltid sagt, behandlar man sin katt som man behandlar sin hund, så blir dem exat lika trevliga och glada. Hon har aldrig rivit någon eller fräst åt en människa.

Det gör så ont i mitt hjärta att veta att hon inte kommer leva så många år till. För hon är verkligen min största kärlek, jag älskar henne mer än vad jag älskar något levande  på denna jord. Jag gråter när jag skriver det här, för att jag älskar henne så mycket. Kommer ihåg att när jag var mellan 8-10 så grät jag varje dag samtidigt som jag borrade ner mitt ansikte i hennes päls, jag grät för att jag visste att hon någon gång kommer att bli en ängel och lämna mig. Även om hon fortfarande är väldigt pigg och mår bra.

Hon har dock skumma beteenden ibland, när jag träffade Lance så började hon kissa inne(hon har alltid gjort det om det legat saker på golvet), för att jag inte la all min fokus på henne som jag brukar. Hon vill alltså inte behöva konkurrera om min kärlek. Men annars så beter hon sig bra och kissar inte inne så länge man har det rent, och inga kläder på golvet. Hade en F.D vän som bodde i min lägenhet innan, hon la allt på golvet och var sjukt slarvig. Och undrade varför hon kissade inne. Så tröttsamt. Men nu till saken. Hon är det mest perfekta som finns i mitt liv, och jag blir både glad och ledsen när jag tänker på henne.

Nu så har hon det bra med min bästa vän Adel, hon älskar nog honom nästan lika mycket som hon älskar mig. Och snart så ses vi. Jag och hon <3

(Visited 272 times, 1 visits today)

12 Comments

  1. Anna januari 9, 2018 at 9:10 e m

    Förstår dina känslor exakt! Hade en katt som faktiskt var lik din. Svart och vit var han. Och han var så speciell tydde sig till mig så galet mycket och sov alltid med mig <3 tyvärr blev han påkörd.. jag tänker på honom väldigt ofta och kommer aldrig sluta sakna honom 😢 hoppas din misse får leva ett tag till. Älskade djur ❤

    Reply
  2. Janet januari 9, 2018 at 9:26 e m

    Min katt blev 22 <3 hoppas hon lever minst lika länge

    Reply
  3. Ida januari 9, 2018 at 9:57 e m

    Åh känner igen mig. Två dagar före min 19 årsdag fick jag åka och avliva min 16 åriga katt, som hade varit med mig sen jag var 5 år. Kändes som att ingen nånsin kunde förstå vad jag kände och vad vi hade för relation. Hon var så sjuk och veterinärerna sa att hålla henne vid liv var själviskt, men fy så svårt de var. Kunde inte gå till skolan eller någonting.. Hoppas Madicken får leva flera år till!

    Reply
  4. J januari 9, 2018 at 10:11 e m

    Jag blev rörd av din text, vilken stark o viktig relation ni verkar ha. Verkligen två varelser som fann varandra, riktig kärlek. Hon verkar så fin.

    Reply
  5. Maria januari 9, 2018 at 10:14 e m

    Jag förstår exakt hur du menar med att hon kommer gå bort någon dag, jag tänker exakt likadant om min hund. Jag kan få värsta ångesten och börja gråta när jag tänker på det, men min kompis har en katt som är 27 år gammal, min låtsas pappas katt blev 22 år så hon kan ju ha många år kvar 🙂

    Reply
  6. Amanda januari 9, 2018 at 10:28 e m

    Har två katter, men den äldsta Sesam 6 år. Är jag inte hemma, ska ha kattvakt. Då passar han hemmet, as bra ju! Han kan aport, gå på bakbenen, nästan som en hund fast katt då. Katter förstår en minst lika bra som hundar – tycker jag! Jag o han har ett speciellt band. Klappar jag t ex på min mage. Så kommer han o lägger sig där. Så mysiga är de, de små rackarna 😀

    Reply
  7. F januari 10, 2018 at 1:05 f m

    Vad fint! Min katt är också my one and only Love . Fick honom av mitt ex … det enda positiva ur det äckliga förhållandet. ;p

    Reply
  8. Sofia januari 10, 2018 at 12:22 e m

    Kärleken till sitt djur är verkligen oslagbart <3

    Reply
  9. Sofia januari 11, 2018 at 6:30 f m

    Så härligt att läsa! Förstår precis vad du menar med den kärleken, finns ingen kärlek som är så äkta och enkel som den sortens kärlek. Man önskar de lever för evigt!

    Reply
  10. Nicole januari 11, 2018 at 6:49 f m

    Grattis! <3 Jag har också en katt på 8 år 🙂

    Reply
  11. Anna januari 11, 2018 at 9:21 f m

    Åh, jag förstår dig exakt! Hade en katt som hette Mini som jag älskade till tårar också, hela tiden. Hon var det underbaraste och finaste i min värld Mini 😘 kattkärlek är inte likt någon annan kärlek. Barnkärlek är inte samma indelning.

    Reply
  12. Elin januari 20, 2018 at 9:18 f m

    Åh, blir alldeles tårögd när jag läser det här. Finns ju inget bättre än våra älskade husdjur. Min katt blev 18 år gammal, en liten randig bondkattsflicka (såg ut som Findus!) som varit med i nästan hela mitt liv. Hon var en riktig krutkärring, jagade fåglar fortfarande. Samtidigt så gosig och pratig. Men efter sommaren 2017 blev hon snabbt dålig och fick somna in.. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som då. Det gör så ont! På jorden finns våra husdjur tyvärr inte så länge, men i våra hjärtan finns de för alltid! Kram

    Reply

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *