Skip to main content

Förlåt

Skrivet av den . Postad i Livsstil.

Pinsamt. Ja som alla säkert har förstått så är det slut mellan mig och Lance igen. Vårat förhållande är ett skämt. Vi bråkade hela tiden om riktiga skitsaker. Lance är världens finaste människa men att gå in i ett förhållande med någon som är SÅ ung är inte det bästa beslutet jag gjort. För även om han känns äldre många gånger så får vi inte glömma att han aldrig vart i en seriös relation tidigare m. Och en grej till, alla verkar alltid tro att allt är mitt fel jämt. Att det är jag som är psyk, omogen och pinsam. Men alla som vart runt oss och sett allt så kan man säga att det inte är mig det har vart fel på den här gången. Bara för att jag vart i dåliga förhållanden tidigare så är det automatiskt Mig det är fel på. Men i det här förhållande så gav jag verkligen mitt allt. Det blev mitt heltids jobb att försöka göra honom nöjd, att han väldigt lätt blir sur på småsaker för att han legat och googlat saker om mitt tidigare liv, hur han ständigt visade mig bilder på andra killar på Instagram och frågat ”har ni legat” svarade jag nej så ljög jag osv och han kunde bli tyst i 3 dagar och inte ens röra mig för att han var tvungen att ”bearbeta det”. Och för vissa kanske det inte är konstigt.

Men jag klarar inte av när Lance blir tyst. Jag får panik, kan inte sova och tror alltid att det har kommit upp något eller att han sett något. Priset man fått ta när man levt i det offentliga livet så länge. Då blir jag extremt jobbig och frågar ”är det nåt”

15.0000 gånger tills han blir irriterad. Det blir bråk och jag säger dumma saker som han sen aldrig kan släppa och berättar dem grejerna jag sagt 3 gånger om dagen i 3 månader framåt. Jag ångrar mig och känner mig dålig. Och det var exat det som hände igen. Det är i princip Ls enda dåliga sida, att han aldrig kan släppa något. Men den här gången så lämnade han mig, som han gjort 10 gånger tidigare.Och man kan inte vara i ett förhållande där det är så. Det tråkiga med oss är att vi fortfarande älskar varandra så jävla mycket, och jag vet att vi båda vill vara med varandra. Men jag vet att det aldrig kommer att gå. Vi funkar inte, våra personligheter funkar inte ihop. Jag har för första gången fått veta hur det känns att ha ont i hjärtat, absolut så har jag känt sorg över ett break up tidigare. Men nu så gör det verkligen ont. Det värker av saknad sorg och allting och det känns som att det aldrig någonsin kommer att gå över. Hur slutar man älska någon? . Att jag gjorde tatueringen ångrar jag inte. Tyvärr så kan ni inte trycka på det när ni försöker vara elaka och taskiga ni som vet ALLT om mig och hur jag är bakom stängda dörrar. Den här gången kommer det inte att bli vi igen. Det vet vi båda. Kanske i framtiden. Men inte en på ett jäkla tag iallafall.

Var snäll och fråga inte mer om det här. Och förlåt för att allt blivit så pinsamt.

(Visited 684 times, 1 visits today)

Comments (59)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *