Övergrepp
Jag mår alltid lite dåligt typ. Men den här sommaren har vart den värsta i mitt liv. Känt mig okreativ, lagt fokus på fel saker bråkat med min familj. Min pappa väljer och har alltid valt sin familj och sin flickvän framför mig. Vilket har blivit mer påtagligt då jag verkligen skulle behöva honom nu. När allting äntligen började kännas bättre så dör Maddiken hastigt, vilket är den värsta ssmärtan jag upplevt i hela mitt liv. Två dagar senare så råkar jag ut för ett sexuellt övergrepp där jag blev fasthållen på en båt som jag var helt ensam på. Vilket fick mig att känna mig ÄNNU mindre och må ännu sämre. Mitt i allt så väljer en av mina närmaste vänner att ta bort mig från sitt liv när jag behöver dem som mest. Det har även vart svårt att inte vara egoistisk när hela ens värld bara rasar under än. Och som en till käftsmäll så LAS det ner i brist på bevis. Så jag har alltså anmält i onödan, suttit och skämts ögonen ur mig och gråtit säkert 100 timmar pga av skam. Så ja, jag ångrar att jag anmälde. Jag åkte även dit för ringa narkotika i början på sommaren, men det kunde dem ge mig 10000 i böter för för att jag väljer att skada min egen kropp. Det här är ANDRA våldtäkts försöket jag råkade ut för i år, och det är andra gången att jag får ner ett papper i brevlådan där det står nerlagt.
Jag försöker att vara stark. Men ibland är det inte så lätt. Det här året har inte vart roligt, inte ens lärorikt. Men jag ska fan i mig kämpa. Har bestämt mig för att börja blogga mer nu. Skriva av mina känslor. Och jag hoppas att ni fattar varför jag inte bloggat eller skött mina sociala medier. Har dock lite roliga projekt som ni kommer få se i vår, och ja det är lite det som får mig att orka fortsätt och se fram emot. Annars vet jag inte riktigt hur det hade gått. 
Sandy
Vad hemskt, stackaren! 🙁 Jag beklagar verkligen maddikens bortgång, måste varit tungt, och ang. våldtäktsförsöken, det är förjäkligt. Även sjukt tufft att känna sig utanför familjen, lider så med dig efter att ha läst allt detta… hoppas att du får en lugn och stabil höst och vår som kan få dig upp på banan igen. Kram ❤️
Melinda
Starkt att öppna upp dig om detta!
Tyvärr kommer en olycka aldrig ensam..
Ett ärende som blir nedlagt är inte samma sak som att de blir frikända. Anmälan kommer ligga kvar, och om eventuell bevisning i framtiden dyker upp så kan de ta upp utredningen igen. En dag hoppas jag de jävlarna åker dit. Fortsätt att anmäla, varje jäkla gång! Det kanske skrämmer dem att inte våga sig på att försöka våldta någon annan. Så var stolt över att du anmälde!
Beklagar djupt din förlust. Att förlora det närmsta man har (ja ens husdjur kan va närmre än ens familj i vissa fall) är så otroligt fruktansvärt. Det finns inget som tröstar i den sorgen.
Vill bara skicka lite cyberkärlek även om vi inte känner varandra ❤️
mitch
Du är bäst <3 krya på dig, hoppas att du mår bättre
Saga
❤️❤️❤️
Elin
Kärlek och pepp till dig! ❤️ Fortsätt kämpa ska du se att det blir bättre. Kram (från bloggbevakni ha länk)
Annelie Pettersson
Åhhh, mitt hjärta brister när jag läser hur du haft det!
Jag önskar jag kunde ta dig i min famn och ge dig en stor, varm och hjärtlig kram…
Eftersom jag är gammal nog att vara din mamma, så ska jag ta till mig och lära mig av det du skriver. Det är jättebra att det kommer fram hur utsatta många unga människor är idag, och hur hopplöst det måste kännas när en polisutredning läggs ner…
Vänner som sviker är det tristaste som finns, men du får tänka att det är deras förlust.
Vad gäller din pappa så önskar jag att jag hade kunnat skaka om honom så han ser och bryr sig om ALLA sina barn.
Önskar dig trots allt som hänt en fin höst!
/Annelie
Lizette
Ta hand om dig <3
Sara
Kärlek till dig Paow. <3
Matilda
Be strong, du tar dig igenom detta!
Kickan
Kram till dig ❤️❤️
IG: Lfager
<3 vi är många som hejar på dig!
Sandra
Herregud, vad fruktansvärt.
Du är inte ensam. Är själv traumatiserad o vet känslan av maktlöshet. Jag lovar att den inte är det enda som finns. Det finns annat också. ❤️
Jag ville bara ge några av mina tips, jag hoppas något kan hjälpa sig:
Ta stöd från en läkare och en psykolog och kräv att dessa lyssnar på dig och vad du behöver. Byt om de inte lyssnar.
Låt det ta tid. Låt dig läka i din egen takt.
Hur svårt det än är, minns att droger inte är utvägen. Avstå om du kan <3
Om din pappa inte ger dig tillräckligt stöd – överväg att bryta ett tag. Om han bara sårar dig, kan också du visa dig själv att du kan välja att lämna HONOM ett tag.
Unna dig själv att minnas att att gå upp ur sängen är en jävla bedrift – du är en hjälte som gör det!! Och om du ibland inte orkar – är detta helt okej.
Sök på meditation music på youtube, sådana där lugnande naturvideos med musik, kan stå på hela dagar hemma hos mig ibland.
You can do it, kram.