Skip to main content

Den här oskulden. Blir man någonsin redo?

Efter min sexfrågestunden så har jag fått frågan ”när jag redo”.. Jag har spekulerat med mig själv och tänkt efter. Egentligen så borde jag skriva att man ska vänta tills man är redo, förlora den till någon man älskar och sen vara med den personen resten utav livet. Det hade ju vart en fin historia.

Men om man förlorar den, oskulden alltså till en ungdomskärlek. I nästan alla fall så hatar man väl sina x. Eller tycker iallfall ofta väldigt illa om den personen och man ångrar flera gånger att man gav sin fina dyrbara oskuld till den personen. Så jag tror aldrig att man är redo. Jag kan inte se när jag förlorade min oskuld som något fint. Det var på mitt landställe och jag var 15 år. Med en kille som jag var tilsammans med när jag var 12 år gammal. Det var spännande men extremt oskönt. Inte alls speciellt nice. Andra gången jag hade sex var på en hemmafest. Han var full, jag gruglade sprit för att låtsas vara full. Det var ganska äckligt tyckte jag då. Men var jag redo då-då? Nej. Sen så hände det en gång till. Men den här killen var jag lite småkär i. Han var 18 år och inte speciellt snygg, men den gången kändes det inte heller rätt. Sen träffade jag Hugo(min första pojkvän), one minute man. Visst var det skönt och jag fick äntligen en chans att utforska min sexuella lust. Men kändes det rätt då? Nu efteråt så kan jag tänka att ”alltså wtf?”.. Han ansträngde sig aldrig under sexet och jag trodde att det skulle vara så. Sen när vi gjorde slut så var jag snyggare än någonsin, åkte till Marbella och låg med 4a st på två månader. En i veckan då alltså. Var det nice? Nja.. Jag trodde att sexet skulle vara killens njutning, så jag fokuserade aldrig på mig själv. Att man hade sex för att göra killen nöjd och jag ville så himla gärna bli omtyckt. Att bli ett bra knull helt enkelt. För det var ju det jag lärde mig under mitt två åriga förhållande. (och jag påstår inte att mitt x är dålig allmänt, vi förstod oss inte på varandra helt enkelt). I marbella så träffade jag en kille, som var det snyggaste jag har sett och det är likadant idag. Han är så jävla snygg alltså.  Jaja, det hände aldrig någonting i marbella mellan oss ialfall. Inte förns slutet på sommaren. Han kom till min nya lägenhet, han var lite småfull. Och jag hade gjort jätte fint i min dåvarande lägenhet. Han älskade min katt. Vilken drömkille. Vi hade väl halv kasst sex den gången. Men sen så ville han träffa mig igen.

Den här gången åkte jag till Uppsala. Och han satt och spelade på sin gitarr och tände ljus. Det var så klyshigt och så jäkla fint. Den gången hade vi också sex, men jävlar så bra det var. Han fokuserade mer på mig än på sig själv och allt var ömsesidigt. Det var så jävla bra. Även om jag aldrig var kär i honom så kände jag mig trygg. Vi träffades då och då och gjorde det i flera år. Så nu i efterhand så kan jag ju säga att det var DÅ jag var redo. Allt annat innan det var helt jävla osexigt och meningslöst. Han var bara 6 meinglösa engångsknull från att få min oskuld. Jag borde ha väntat. Men gjort är ju gjort.firsttime

Har ni känt så någon gång?

(Visited 1 109 times, 1 visits today)

Comments (33)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *