Skip to main content

Psykisk ohälsa

Innan jag börjar så vill börja med att jag inte skriver detta för att folk ska tycka synd om mig. Jag skriver detta helt ärligt för att jag bara vill berätta hur jag mår. Jag behöver inget medhåll och inte ens några kommentarer alls. Och jag ska ta tag i allting. Och jag vet att jag inte kommer att dö, även om jag många gånger funderat på om det skulle bli bäst så. Allting. Löser. Sig.

Jag har helt ärligt inte mått bra dem 3 senaste månaderna. Jag trodde att jag skulle stromtrivas här. Men istället så har det kantats av ångest och att jag hamnat i en deprission. Nätterna är ofattbart långa och jag har gått ner 6 kg sen jag kom hit. Min dator gick sönder, två telefoner. Min blogg är helt konstig och jag kan inte ens mobilblogga från min lilla trasiga iphone 5(vilket genererar ännu mera ångest från min sida). Jag har inte tjänat pengar på väldigt länge på grund av det och jag har bränt i princip allt jag har, jag mår helt enkelt inte bra. Mitt liv(mina saker) ligger hopslängda i någon källare och jag kommer att flytta till en lägenhet som jag egentligen inte vill bo i.Så det är ingenting stabilt jag kommer hem till.

Förlåt om allt det här är osammanhängande, men jag vet inte vart jag ska börja. För en vecka sedan så åkte jag till min plastmamma och syster i Bangkok. För att få distans från saker för jag känner inte igen mig själv eller mitt beteende när jag mår såhär. Vi bor långt utanför Bangkok City och det finns nästan ingenting att göra, förutom att tänka. Vi hittar på lite saker ibland. Men bara ibland.. Jag har tappat mitt bankomatkort och eftersom jag inte har något bank ID(då min telefon blev förstörd)så kommer jag inte åt pengar så jag kan inte röra mig som jag vill. Vilket skulle bara väldigt skönt med tanke på min just nu ganska psykisa ostabila tillstånd. Det är som 1000 knivar i bröstet, jag har svårt att andas och ingen som helst matlust. Jag vet mycket vad det beror på, men allt har verkligen gått skit just nu. Jag har helt ärligt aldrig någonsin i hela mitt liv mått som jag gör nu.

Just nu så befinner jag mig iallfall hos en gammal vän i Bangkok och försöker göra det bästa av situationen. Jag har inte gått sönder helt. Och eftersom att jag verkligen är på botten just nu så kan det bara gå uppåt. Men det känns som jag måste åka hem till Sverige först och verkligen ta tag i allting. Men det är jobbigt när jag hatar mig själv så mycket så att jag kanppt tycker att jag är värd att äta.

Och jag vet inte om jag kommer att blogga så mycket mer fram tils jag kommer hem till Sverige den 3dje april. Då ska jag ta tag i allt, klamra mig fast och aldrig mer lämna. Jag måste lära mig att älska mig själv igen.¨

Hoppas att ni förstår. Jag är aktiv på snap(paow93) och på instagram(kattpaow) då jag inte har någon dator. Och att det inte funkar att mobilblogga. (men har iallfall hört av mig till dem jag jobbar med, så det kanske löser sig)

(Visited 165 times, 1 visits today)

Comments (31)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *