Jag är så besviken på mig själv. Jag hade planerat att göra en massa saker idag. Men jag har gråtit hela natten och hela dagen. Jag var tvungen att ställa in allt. Och jag är så besviken på mig själv för det. För jag hade så mycket inbokat.. Jag började nog fatta igår att det var slut. Att jag/vi fuckat upp allting och att jag fått en person jag älskar att må så fruktansvärt dåligt så den känner att den inte har någoting. För det var aldrig detjag ville. Jag hade planerat hela min framtid med han, att jag ville skaffa barn om ett år. Men nu är det såhär. Allting tog en vändning.

. Och jag har nog aldrig haft så mycket panikångest i hela mitt liv. Jag känner att jag skulle behöva äta lugnade tabletter för att dämpa smärtan jag känner just nu. Jag vet inte vad jag ska göra för att försöka få allt att kännas bättre. Det är verkligen en känslomässig bergochdalbana.

Vänner är så viktigt. Tack! Ni vet vika ni är <3

Jag var förut på ett event där Greatdays gav mig och alla andra bungyjump, så coolt så klart! Men, det blir inte av för det fanns någon nödutgång som skulle behövts flyttas.

Så, nu ska jag titta fram något att byta ut den mot. Sen är det dessutom morsdag snart och folk tar studenten (tips till er som inte vet vad ni ska köpa).

Hjälp mig! Vad ska jag byta ut till? HÄR hittar ni deras upplevelser. Funderade nästan på typ relax istället? Eller typ Brunch och bubbel? Låter nice!

Här hade det varit tänkt att jag skulle hoppat 😀

Innehåller adlinks.

För ca 3 veckor sedan så var jag och Hanapee gäster i Tom och Petters talkshow. Och ja såhär blev resultatet.

Jag kan bli extremt destruktiv när jag mår dåligt. Något som jag försöker hantera hela tiden. Och M kritiserar mitt sätt att försöka komma över break-up:et. Jag vet att det bara gått 3 dagar sen han valde att lämna mig. Men eftersom att han var den som lämnade mig. Har han då rätt att kritisera hur jag försöker läka det han förstört? För helt ärligt så vill jag gå locko, gå ut och bli full som ett ägg 7 dagar i rad och ha sex med några st och hoppas på att någon av dem ska vara extremt bra i sängen. Det är så jag känner för att hantera det destruktivt nog. Medans M läker genom att sitta och gråta i ett mörkt rum i 1 månad och sen börja ligga runt, vilket han gör väldigt mycket när han är singel. Helt ärligt så visst jag har haft sex,  men med få personer dem senaste 3 åren. Då jag har kommit till insikt att man inte får ut så mycket av att ligga med en total främling som man inte känner och det är inget man någonsin mått bättre av. Men nu är det som det är. Det är slut.

Och helt ärligt så tror jag inte att jag skulle må bättre av att bli pruttfull, och dricka 7 dagar i rad? Det kommer att ge mig mer ångest. Och ha sex med en främling lockar mig inte heller. Det är hur jag tror att jag ska komma över det. Men istället så har jag valt att göra tvärtom. Jag har tagit tag i saker. Som min dekleration. Vart på banken, tränat städat och gjort matlådor och njutit av egentid. Jag brukar annars ha svårt att vara ensam. Och imorgon så har jag två roliga och viktiga möten inbokat samt att jag ska till forma vita och IPL:a bort mina blodkärl vid näsan. På Torsdag så ska jag vara med i en podd med människor jag tycker om. Och på fredag så ska jag ÄNTIGEN hämta mina möbler. Och den 12te åker jag till Madrid med en av mina bästa vänner. Har en inspelning i Maj och i juni så kommer jag att åka en månad till Spanien. Det känns bra att saker och ting börjar se bra ut och att jag tar ett steg i taget i rätt rikting. Och o jag skulle bete mig som det jag skrev ovanför här. Det hade vart att ta 3 steg tillbaka till där jag var innan. Och att jag bestämt mig för att inte vara destruktiv. Utan hantera det på bästa sätt och njuta av friheten att inte känna att man är skyldig och begränsad hela tiden. Även om det kanske inte var det här jag ville. Så är det så det får bli och det är inte så dumt det heller. Planer ändras helt enkelt. Och jag börjar bli gammal och vis.

Vad är era bästa break up tips?

Alla förhållanden går upp och ner. Det är inget man behöver hymla med. Men jag är glad att jag vågade älska så mycket på kort tid. För jag har aldrig älskat förut. Inte innan M. För det är ingen tvekan om saken. Jag älskar honom med hela min själ. Det känns som att vi hör ihop. Men vi har förstört det här tillsammans, och det vet jag att vi båda hatar oss själva för.man kan inte vara varandra till lags till 100%, Och alla har sina brister. Och det var precis det som hände, bristerna. Som han sa, inget kan ändra mig. Och jag kommer aldrig att ta skit. Och tror fortfarande att jag är vilsen. Även om jag var redo. Så jag kämpar för kung och fosterland med att hålla mig på rätt spår. Det är svårt när jag knappt vet vem jag är längre. Inte utan honom, och personen jag var innan jag var med honom. Henne tyckte jag inte om. Så vem ska jag bli nu? Och på något sätt så har jag accepterat att jag aldrig riktigt kommer att få känna den lyckan till 100%. Varför skulle jag vara värd det. Det är kanske därför allt jämt blir förstört. Saker vi förstört. Lycka är kortvarigt.

Något i mig skulle bara vilja bajsa på förhållanden och bara ligga utan känslor. Och så fort känslor kommer upp så sticker man. För nu såhär i efterhand. Så är det inte värt att må såhär över någon som en gång vart en total främling för dig. Jag påstår mig också att jag tycker om människor, och jag önskar ingenpå denna jord att gå igenom de. Och ännu mindre personen som är viktigast i mitt liv. Vilket är Mattias. Vi går igenom det tillsammans fast på olika håll. Knivarna i bröstet och ögon gör så ont efter alla tårar, så jag förstår människor som hatar känslor. Som är rädda för att bli sårade. Men jag vill våga älska. Att älska är det bästa som finns. Men också det värsta. Och det som jag kommer Att säga nu är något jag är så rädd för, och det är att säga. Vi klarade det inte.

Var på Skansen och spelade in ett pogram med Jocke & Jonna förut och fick träffa en sengångare. Alltså det var SÅÅÅ coolt. Älskar ju som sagt nästan alla djur. Men det här kändes verkligen som once in a lifetime. Och nej han är inte drogad och vanliga besökare får egentligen inte gå in i burar och hälsa på dem. Men vi fick göra ett undantag hihi. En sengångare fick för två år sedan tvillingar. Och eftersom det är  omöjligt för en sengångare att ta hand om två st i det vilda. Så fick hon panik och stötte bort båda ungarna så personalen på sakansen har tagit hand om dem istället. Därför dom är så tama 🙂