Många av er som följer mig här vet att lidit av ångest i mina dagar. Jag har mått dåligt och haft ångest och vart så dum(ung) så att jag aldrig fattat varför. Jag har mått dåligt för att jag känt mig vilsen. Jag kände mig vilsen ända fram tills april 2016. Någonstans där började jag hitta mig själv, jag började bli lycklig. Men tappade bort mig själv igen i en giftig relation som jag påbörjade efter sommaren 2016. Relationen var bra fram tills december 2016. Och
Mycket av min ångest förstår jag idag vad den berott på. Destruktivt leverne, ytliga människor, rörig miljö och känslan av att alltid missa/ta tag i saker. Om jag hade vetat att det var så enkelt att må bra så hade jag valt att göra det för många år sedan.
Om jag kollar på mig själv idag och för ett år sedan så är jag en helt annan person. Jag tar tag i saker. Ibland så är det svårt, men jag försöker att göra det ändå. Och efteråt känns det så bra. Det kan vara en sådan liten grej som att bara dammsuga eller svara på mejl så känner jag mig lugn i själen. Det kanske låter fjantigt men det är jag. Det är så jag fungerar och jag har lärt känna mig själv. Det är enkelt att må bra. Umgås med människor som gör dig lycklig. Och jag mår bra av att vara fri.
När jag var i Thailand så mådde jag sjukt dåligt. Jag låg inne på rummet och åt tabletter, sov mest och jag åt ingenting. Jag vägde ca 44 kg(idag väger jag 52). Mitt liv och resan gick ut på att försöka rädda relationen i mitt dåvarande förhållande, jag tippade på tå, la alla mina pengar på att försöka köpa presenter(ni kommer snart förstå varför det var såhär om ni fortsätter att kolla på TV), jag drack kanske 4 gånger och då var jag ändå på en party ort. För jag fick inte, jag trodde att jag var hemsk. Jag funderade då på att ta mitt liv, jag klöste mig själv i armarna och jag skrattade inte på flera månader. Men jag tyckte själv att jag förtjänade det för det var det jag blivit tillsagt. Att jag var värdelös. För det jag hade gjort var så hemskt. (nu i efterhand så var det inte så hemskt, och jag vet att jag inte förtjänade att bli behandlad så, och det upptäckte jag när jag flydde till min vän i Bangkok efter 3 månader i misär)
Men om jag trodde att jag mådde dåligt när jag var i Phuket. Det går inte ens att jämföra hur jag mådde o somras.
I somras så måste jag nog säga att jag var i den djupaste depressionen som jag någonsin vart i. Förut när jag var yngre så har jag haft ångest, men inte vart deprimerad av något jag trodde var utan anledning. Och jag fattade inte varför jag var deprimerad, inte då iallafall. Det känns jobbigt att skriva om det nu . Men det känns ändå som att det är viktigt att jag tar upp det så att tjejer som är i giftiga relationer förstår att det går att ta sig ur.
Min depression var likt en apa i bur. Jag var instängd och olycklig. Jag mådde rent ut sagt piss och jag funderade på om jag skulle ta mitt liv, flera gånger. Jag åt ingenting. Och jag sov inte på ca 1 månad. Det kanske inte pågick så länge, men jag skulle nog själv vilja kalla mig ganska stark. Därför kunde jag ta mig ur det. När jag kände att nu var det dags att avsluta mitt liv, när jag började googla på sätt hur jag skulle göra det. När jag började höra av mig till folk jag vet hade starka tabletter hemma. Så kände jag väl någonstans att det hade gått för långt och att jag hade tillräckligt mycket vett i mig för att inte göra det. Jag ringde till psyket och fick en akuttid. Och det blev ett wake up call. Jag? Läggas in på psyket? Det är inget fel på mig?
Jag började tänka på vad det var som verkligen fick mig att må dåligt. Och hur jag än vred och vända på det, som kom jag alltid fram till samma sak. Det var han som fick mig att må dåligt.
Jag fick inte umgås med vissa personer, jag fick jämt höra hur dålig jag var, opålitlig, dålig, ful. Men den gången, den 23 juli, när han slog mig med knytnäven i ansiktet och ströp mig tills jag svimma så dog väldigt många känslor i mig. Och jag började faktiskt må bättre, hur sjukt det än låter
Och då bestämde jag mig för att lämna honom. Men varje gång jag försökt så började han prata med mig lugnt och sansat och vi kom gemensamt(läs manipulerad) fram till att allting alltid var mitt fel. han förklarade alltid när jag försökte lämna honom att det var mig det var fel på, det var JAG som var sjuk i huvudet, han var så fantastisk som stod ut med mig. Och att han trodde att jag kunde ändra mig och sluta ljuga för honom. (jag ljög alltså när jag kom hem en halvtimma försent),
Iallafall så började jag må bättre när jag bestämde mig för att lämna honom. Även om det var otroligt svårt och jag trodde ofta att det var mig det var fel på. Men sen gick det några dagar och jag började tänka igen. Försökte göra slut och samma visa hände igen, det var mig det var fel på och han var så fantastisk som stod ut med mig. Jag började göra lite som jag ville, började gå på event och tog med mig vänner istället för honom. Började festa lite mer och sa inte emot när han bråkade för jag hade slutat bry mig lika mycket. Men sen så blev det den 1 september, och han sparkade in mig i ett element och drog mig i håret över golvet. Då var det slut för mig. Där dog alla mina känslor. Men det blev knepigt över hur jag skulle lämna honom. För vi bodde ihop. Men den 23 september så lyckades jag.
Och jag har mått bra enda sen den dagen. Jag har ingen som helst ångest i min kropp. Jag vaknar och jag säger varje gång jag vaknar ”fan vad jag mår bra idag”. Tänk att jag kallade en annan människa och skyllde på min stackars hjärna på att den hade ”psykisk ohälsa” när problemet var utanför hjärnan.
Jag skriver inte det här inlägget för att jag vill få någon sympati. Utan för att jag vill hjälpa personer som vart i min situation att också få en chans till att vara lyckliga. För att alla förtjänar att må lika bra som jag gör nu.
Vet att det här är en läskig bild. Men den speglar i hur jag mådde då. Tom och olycklig.
❤️
Det vänder sig i magen när jag läser ditt inlägg. Det är så tragiskt och fruktansvärt att folk kan få den makten över ens mående.
Jag tror att särskilt tjejer, unga som håller på att hitta sig själv och skapa en identitet i synnerhet, har lättare för att hamna där. De som bara vill bli älskade, de som så gärna bara vill bli omtyckta. De hamnar där väldigt lätt.
Du är otroligt stark som tog dig ur det och lärde dig ngt om dig själv dessutom!
Viktigt inlägg!!👍❤
Fyfan vilken hemsk läsning. Är så glad att du lyckades ta dig ur relationen! Funderar du på att anmäla honom för misshandel?
Tack för att du delar med dig! Blir glad av att höra att du lyckades lämna relationen och ta tillbaka ditt liv, det är du värd!
Älskar verklgien när du skriver sådana här personliga och viktiga inlägg. Du är en otroligt smart och förnuftig person.
Kram
Jag hoppas VERKLIGEN att du lärt dig något, att inte vara så impulsiv nästa gång (läs nu) och kasta dig in till 200% i något nytt. Mattias kastade ju inte in dig i ett element två veckor efter att ni träffats, som du själv skriver var relationen ”bra” flera månader. Att du valde att inleda en relation med en sån person (tro mig, signalerna finns där redan från början men man måste vara mottaglig som person kunna uppfatta dom, vilsen = dåliga odds) visar att du inte hade omdömet att välja rätt/välja bort.
Du bör därför vara väldigt försiktig när du inleder ett förhållande då allt är smekmånad i början om man inte är rustad att se karaktärsdragen och dom små signalerna. Gå tillbaka och läs vad du skrev om din och Mattias relation den första månaden, är precis samma som du skriver om L nu. Det är lätt att jämföra början på den nya relationen med slutet av den förra. När du träffade Mattias var det guld och gröna skogar i jämförelse med din förra pojkvän som bara fick dig att må dåligt och begränsade dig med sin svartsjuka. Snacka om att gå ur askan i elden, så var lite försiktig och rusa inte in i något igen, försök själv att se mönstret i dina relationer och val av män ( tonårspojke kanske jag borde skriva i det nuvarande fallet 😉 ).
Det lockar säkert att han är ung, oerfaren och säkert ser upp till dig en hel del på många plan. Känns bra att vara den som är där efter att du varit så nedtryckt en lång period. Tror att du skulle må bra av att vara utan pojkvän ett tag och fokusera på att skapa en trygg, balanserad och kärleksfull relation till dig själv innan du kastar dig in i en relation med någon annan igen.
Du förefaller som väldigt impulsiv,vilsen och destruktiv generellt och även om det känns bättre nu blir man inte ”bra” på några veckor. Det är ju såklart ditt liv och dina val men ge det en tanke i alla fall, det finns ett mönster här som du borde bli uppmärksam på.
Du din hobbypsykolog..tagga ner va? Fan vad dryg du är!
Tur att du har koll på läget och känner Paow så bra att du kan ge henne sådana råd och kan veta hur hon är som människa och hur hon ska hantera sina relationer.
Du är nedlåtande och elak , skit i att skriva om nästa gång.
Mupp!
Camilla du är en riktigt vidrig person som trycker ner okända människor på internet.
Camilla: WTF?! Måste du vara så nedlåtande och trycka ner folk? Sjukaste kommentaren jag har läst.
Men gör en anmälan. Synd att du inte bröt upp tidigare. Trodde inte detta för du skrev han är mitt hjärta?? Blir nog mycket bättre med nya killen. Lycka till.
All respekt till dig! Däremot är det nödvändigtvis inte fel på en bara för att man hamnar på psykakuten eller dylikt. Många såkallade ”normala” människor hamnar där med någon gång. Superbra att du vill motivera andra med dina text och det tror jag att du gör men just raden om psykakut kan kanske vara lite shamande för de som besökt psykakuten. Tror vi snarare behöver normalisera psykisk ohälsa än att tabubelägga den ännu mer.
Eller så får folk acceptera att vi alla är olika. Jätte bra att hon vaknade upp och insåg att hon måste ändra på saker. Oavsett om det va innanför eller utanför psykets dörrar.
Paow ja tkr de är bra att du öppnar dig, visar o vill hjälpa andra men hade ja suttit o läst de där 2011 – 2014 de åren ja satt fast så hade de inte hjälpt mig ett skit. De folk måste förstå när man lever me en psykopat är att inget hjälper, de hjälper inte o läsa om andra, de hjälper inte att folk skriker på än.
För när man lever i de där så relaterar man inte me andra, för de är ens vardag.
Jag blev psykiskt o fysiskt misshandlad i tre år, ja höll på att dö flertal gånger.
Men Paow du är ändå stark som delar din historia, för jag förstår hur du känner och de ät mäktigt hur dessa män kan förvrida ens psyke.
Ta hand om dig ❤️ Önskar jag bara kunde ge dig en kram ❤️
Läs detta! http://www.google.se/amp/s/www.psychologytoday.com/blog/here-there-and-everywhere/201701/11-warning-signs-gaslighting-in-relationships%3famp
Tack för att du delar med dig paow! Jag har varit med om exakt samma relation, och jag tog mig också ur. Men mitt självförtroende å självkänsla är fortfarande på 0. Men jag jobbar mig upp varje dag. Ta hand om dig. Stor kram!
Det är inte så lätt och se ”tecknen” när man väl är där. Först och främst så är man ju kär och hans ”förlåt” verkade ju så riktigt och han menade ju inget illa han blev bara arg.
Man väljer inte att hamna i en sån relation och när man väl inser att man är där så är man så trasig och ensam att det är väldigt svårt att ta sig därifrån. I 4 år var jag fast i ett sånt förhållande, 3.5 av dessa år bestod av fysiskt och psykisk misshandel och väldigt många timmar då ja låtsades gå ut men istället gömde mig i garderoben. Min vändning kom när jag efter ett stort gräl satt i badrummet och ville ta livet av mig, han öppnade dörren och gav mig en större kniv för att sedan gå därifrån. Där och då bestämde jag mig att det var slut men det skulle ta 6 mån till innan jag vågade ta steget på riktigt. Jag var så avskärmad från resten av omgivningen att rädslan över att helt plötsligt stå själv var större än rädslan av att stanna.
Tycker verkligen du ska fundera på att göra en anmälan. Framförallt eftersom en sådan person garanterat kommer göra samma sak mot någon annan tjej igen. Och du banar vägen för de kvinnor som inte vågar anmäla.
Kram
Tack fina Paulina för det här inlägget. Fick mig öppna ögonen lite…
http://adelinaadelina.se
Äntligen har du vaknat. Du är inget barn längre som behöver synas för att finnas…
All lycka till dig fina du
Du, Camilla, som skrev att ”signalerna finns där redan från början” och att en bara behöver vara mottaglig osv. Det visar hur otroligt icke-påläst du är. Det finns ingen typisk kvinna som faller för den här sortens man. Det är männen som är problemet, inte vår självkänsla eller någon jävla impulsivitet. Att Paow berättar detta är så jävla bra! Det som däremot inte är så jävla bra är att du sitter och fäller kommentarer innehållande okunskap och skitsnack. Det finns människor med masterexamen och högt uppsatta chefer som träffar dessa män. Det finns människor som är utbildade i ämnet som träffar dessa män. Jag är en av dem. En utbildad person som ”borde ha vetet bättre”. Ingen är immun mot manipulation och charm. Skammen ligger inte hos oss, den ligger hos männen. Eller borde göra åtminstone. Det finns ingen gemensam nämnare här, att det är en viss typ av kvinna som blir utsatt. Den enda gemensamma nämnaren är män. Idiotiska, störda, sjuka jävla män. Det är den gemensamma nämnaren för dessa händelser och situationer. Vi behöver stötta varandra i detta, inte sänka varandra. Häng ut asen, ni som vågar, ta hjälp av varandra, prata, lyssna, skriv, höj rösten, be om hjälp. Jag hoppas fler vågar, det är stora steg att ta. Det gör mig förbannad att det fortfarande läggs skuld på kvinnorna. Läste i en bok om problemformuleringar, hur de egentligen borde se ut. Frågan ställs ofta ”varför lämnar inte misshandlade kvinnor sina män?” Men istället borde frågan ställas ”varför låter inte männen kvinnorna gå, och varför slår de?” typ så. Fundera kring det. Flytta fokus. Det här är samma problematik som våldtäkter. ”men är du säker att du inte provocera, vad hade du på dig?” osv. Ska sluta skriva nu, men seriöst, tänk er för, för helvete! All styrka till dig Paow!
GÖR EN ANMÄLAN!
Kram!!!! Du är grym! Och otroligt stark. Glöm aldrig att du är otroligt värdefull och de som behandlar dig illa har problem, inte du, det är ALDRIG ditt fel när någon behandlar dig så förjävligt som Mattias gjorde.
Fint att du mår bra nu och att du förstår vad du mår bra av, fortsätt att göra saker som får dig att le och fortsätt att omge dig med människor som du älskar och som älskar dig!
<3
Låter som borderline
Вам перевод 114592 руб. https://tinyurl.com/alarbada NMVVpaow.seRKKF