Hello! Somnade om efter poolen. Efter det så loggade jag in på facebook, och då fick jag reda på att min gamla kompis är här med sin vän. Vi bestämde mötesplats och gick ut och tog lite drinkar! Innan jag mötte upp honom så käkade jag middag på Thailands bästa resturang, som ligger i vårat hotell.. Grymt god mat! Sen så mötte jag upp dom, vi drack lite drinkar och kollade på horor i Pattaya.Vi gick även på Ping Pong show.. Haha så jävla sjukt! Innan ens showen hade börjat så började jag och Maria dansa.. Resten får ni lista ut själva(inte dirket så att vi tog över pingpongshowen:o).. Haha vi skämde säkert ut oss fett! Men vem bryr sig? Känner vi någon i Thailand? Svar nej.. Haha. Och nu sitter jag och äter roomservice pompa(pomfritt för er som inte vet) och ska gå och lägga mig. Kl är nämligen 5 på morgonen här. Puss på er! Hörs imorgon. Pusspusspuss ni är bäst!
Det har jag aldrig riktigt fattat. Jag har flera gången fått höra ”varför åker du på kryssningar? Du är för fin för det! Lev upp till din image istället”… Visst så kan jag umgås med det många kallar ”drägg”. Jag kallar det människor som släpper loss och har kul, men jag kan även umgås med vad ni kallar ”fina människor”. Med människor som är som är livs levande karaktärerna i karatefylla i Gotland vecka 29. Jag är bara mig själv. Jag orkar inte vara småaktig.
Jag behöver inte dyra prylar med stora märken på för att bevisa något om mig själv. Jag behöver inte låtsas att jag tycker det är fint att vara kurvig, när jag själv är skitsmal, för att bli omtyckt. Jag gör det som faller mig in. Och man kommer inte långt med att vara fördomsfull. Visst kan jag vara en bitch, men bara mot människorna jag inte tycker om. Men vem fan är trevlig då liksom? Att folk pratar om mig och tror att jag är någon översittarmänniska innan dom ens har träffat mig och gett mig en chans.
Jag fick höra från Robin att han trodde att jag vara en ”bitch och att jag trodde alldeles för bra om mig själv”, men sen så visade det sig att jag är ödmjuk och skulle aldrig vara otrevlig mot någon (om inte någon är det mot mig såklart). Så ja, nu vill jag gärna höra!
Vad har ni för uppfattningen om mig? Vad har ni hört för något? Berätta!
Ligger och läser igenom gamla inlägg på bloggen. Kärleksrelaterade till mitt X Hugo. Jävlar vad skönt det var att älska någon, att vakna upp med ett smajl på läpparna varje dag och tänka ”Min bara min”. Ge varandra en puss. När vi gick till gymmet varje morgon och lagade frukost tillsammans, på den tiden jag faktiskt åt frukost, eller ja, åt överhuvudtaget. Att vi var så perfekta för varandra, men ändå så trodde jag att det fanns någon bättre? Nu säger jag inte att det inte finns någon bättre, men just då, förr i tiden. Men den tiden är förbi. Och man kan ju inte gråta över spilld mjölk. Där hittade jag just mitt motto! Bääääm!
A break up is like a broken mirror. It’s better to leave it broken than to hurt yourself by trying to fix it.
Nu är jag en helt annan människa, fortfarande vilsen, men självsäker på ytan. Är ett galet partydjur som aldrig tackar nej till fest. Att ligga hemma och titta på film en fredagskväll? Finns knappt på kartan. Vilket gör att det är svårt att hitta någon att dejta. Svårt att hitta någon som tar mig seriöst då. Men jag kommer alltid vara en crazy-Lohan bitch så länge jag inte är i ett förhållande.
Jag är nog ingen tjej som vill ligga hemma och kolla på film och gå ut och äta middag egentligen. Jag vill resa jorden runt och dricka svampsmoothis, dyka i Mauritius, hoppa bungy jump från Eiffeltornet, och äta skalbaggar, jag vill göra lumpen (hade lätt gjort det om jag inte haft bloggen och om de inte avskaffat lumpen) och festa med Tony Montana. Jag vill klättra i bergen och leva fattigt, jag vill sälja min kropp och själ för att åka lyxbåtar, jag vill att folk ska ge mig skamförslag på krogen och jag vill gråta ut i tidningen om diverse saker och jag vill även göra ett slitz-omslag. Och jag kommer att resa med mina vänner. Och jag vill kunna ugmås med mitt x.
När jag hittar någon som vill göra det med mig och accepterar mig för det damp-barnet jag är, en kille eller tjej som är flexibel (jag gillar egentligen killar, men jag vet aldrig vem man blir kär i), ja, då kan jag gifta mig, gärna ung. För jag vill hitta någon och dela allt med. Och jag ska nog ta det som det kommer.
Kl är ju typ nio på morgonen här så nu ska jag och pappsen gå ut och äta, ta en massage och jag ska tvätta håret. Glömde shampoo och balsam, det är typ det bästa med Thailand, kostar typ 50 kr att tvätta föna och platta håret här. Najs! Tänkte även shoppa lite. Sola ska jag göra imorgon ^^ Puss på er!
Heeej! Nu är jag äntligen framme i Thailand. Gud så skönt det är här. Hade nästan glömt bort hur underbart det var! Den jobbiga flygresan är såå värt det! 🙂
Efter många om och men så beslöt vi oss, jag och pappa, för att åka till Jomtien… Det enda dåliga här är att det bara är liiite sol vid poolen eftersom att den ligger i mitten av hotellet eller hur man nu ska förklara det. Vi har tagit ett riktigt in på ett riktigt fint hotell och tagit en svit med tre badrum, fyra balkonger och två sovrum. Sweet! Så nu ska jag bara hänga med pappsen och ta det lugnt. Tror att jag behöver det…
Okej, jag åker inte i väskan själv, men med i min väska är ett par av mina underbara Hoodie buddies från Hoodiehoodie.se, en härlig bok (Millenniumserien), ett par e-cigg från Odd Wolf och så klart badkläder! 🙂
Hade sån panik när jag packade att jag säkert glömt hälften av allt viktigt… Fast fördelen med Thailand är ju att det mesta kostar ganska lite där jämfört med här, så det man glömt får man komplettera när man kommer ner!
Är det någon annan av er som är i Thailand nu? Hur är det? Översvämningarna borta?
Visst är den rosa skitsnygg?
Lite burrigt och kallt här på bilderna, men min Hoodie är varm
Sommarbilder från Sverige, snart blir det sommarbilder från Thailand! Kan knappt vänta (som om jag hade något val).
I ungefär två år så har jag fått höra all denna tjat. Alltid, jämt. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, utan nu snackar vi jämt. Jag får ungefär 20 sms i timmen. Och vad pratar jag om? Jo bloggen, det finns inget Paulina längre.
När jag var 16 år så vaknade jag av att pappa kom in och skrek att jag måste blogga, när jag väl hade gått upp så ringde min mamma mig och sa ”du får jobba på Ica om du inte bloggar, vill du det?”. Sen så bloggade jag. Efter någon timme ringde min manager och sa ”blogga då”…
Efter några timmar till så ringde någon som jag jobbade med och sa ”lägg upp det här”… Sen så loggar jag in på Facebook. Och då är det alltid någon bekant eller någon vän som ber mig om en länk, eller så ber någon jag jobbar med att lägga upp en tävling. Till och med dom jag legat med, eller dejtat får knulla för att dom går runt och säger ”vill du bli bukis med Paow?”… Tragiskt nog så funkar det tydligen.
När jag är ute och festar, så kommer folk fram hela tiden (jag uppskattar det, det gör jag verkligen)… När killar kommer fram och raggar, varför raggar dom 9 gånger av 10? Jo, bloggen. Smörar arslet av sig och bjuder på drinkar! Människor som ställer sig framför mig på stan och tar kort på mig utan att fråga, jo varför? För att lägga upp på sina bloggar. Och mina föräldrars ständiga tjat om att jag kommer att få sitta på pappas mataffär om jag inte bloggar. Människor/vänner googlar mig och tycker att det är skitkul att skriva ”tjena sverigedemokraten” för att det stod på något jävla Flashbackforum? Sug min röv.
Jag kan inte göra bort mig för då hamnar det ute på hela internet. Det första jag hör och tänker på när jag vaknar varje dag, jo det är bloggen. Varför vill alla vara vän med mig? Jo, för att man blir någon slags ”kändis” när man bloggar tydligen.
Helt plötsligt när det blir så mycket tjat om bloggen, samtidigt som jag ska diska, tvätta och räcka till min vänner, som alla hör av sig hela tiden och blir frusterade när jag inte svarar, hur ska jag då hinna med att jag ska renovera hemma?
Samtidigt så får jag inte vara ung, jag får inte göra bort mig, jag får inte hamna i svackor för att det är riskabelt för bloggen. Jag får inte ens supa 3 dagar i veckan när jag precis fyllt 18 som alla andra 18-åringar för då tappar jag mina annonser. Men jag känner ingen lust till att blogga när det blir så mycket tjat hela tiden. Från ALLA. Jag tycker inte att det är kul längre. Alla vill få ut någonting av mig. ALLA, hur kul är det att jämt gå runt med en baktanke med alla man umgås med?
Att behöva vara rädd över att det jag säger till mina vänner ska stå i tidningarna?
Det sårar mig och just nu så håller det på att knäcka mig. Ibland så skiter jag i allt och alla och bara kör. Men ibland så blir det väldigt jobbigt också. Att jag inte har någon att prata med. Steffi har aldrig tid längre och hon är den enda människan i hela världen jag har tid för (även om jag älskar många, så har jag inte tid för alla med det livet jag lever), för hon är som jag var i början. Att 100%, fish, bärs och alla udda människor är mycket roligare (så jag skyller inte på henne). För det är trots allt mina problem. Mina val och mitt liv.
Just nu så har det knäckt mig på mitten. Och så här långt ner i hålet har jag aldrig varit tidigare, så det kommer att ta lång tid innan jag tar mig upp. Men jag ska försöka göra mitt bästa. Tack och hej. Och ja, jag kommer att fortsätta att blogga 🙂
Jag lovar att inta glömma vem jag är. Det gället bara att hitta tillbaka och må ännu bättre!
